England
2008-12-29 15:42
Premier League i halvtid:
Höstens överraskningslag
När Premier League-redaktionerna på SvenskaFans.com skulle utse höstens överraskningslag, så kan det mycket väl ha varit den mest onödiga omröstningen någonsin.
Svenskafans.com
5 kommentarer
Hull City har nämligen överraskat alla den här säsongen och samtliga redaktioners röster föll på "The Tigers". Andreas Knapp på Hull-redaktionen ger sin syn på laget framgång:
Inför säsongen gick det mycket snack runt om i både England och Sverige om att Hull City skulle vara det nya Derby. Alltså helt utan chans och med pinsamt få poäng när serien var färdispelad. Ett par riktigt intressanta värvningar, med Geovanni i spetsen, gjorde ändå att lagets egna supportrar började sitfta bekantskap med tankar om överlevnad.
Säsongen började också på allra bästa sätt när man slog Fulham i premiären hemma på KC Stadium. Efter oavgjort mot Blackburn i den andra omgången så hade laget fått den start man drömt om. Då slogs benen undan för Hull. 0-5 hemma mot Wigan. Nu går det käpprätt åt skogen? Istället radade laget upp ett facit på fem segrar och en oavgjord irad. Man slog Newcastle, West Ham, West Bromwich, Tottenham. Och så då Arsenal, den matchen som fick folk med sympatier för Hull att fullkomligt sväva på moln under en lång tid. Vissa har knappt landat än.
Hull's framgångskoncept handlar nog i grund och botten om lagkänslan. En uråldrig sanning men motivation och inställning, tillsammans med viljan att offra allt för laget banar väg för framgång. Mycket av det här ska vi tacka Phil Brown för. Han har funnits i klubben under en tämligen lång tid och sedan han tog över som manager har han jobbat hårt med lagsammanhållningen. Han tvingar varenda spelare att inse att man inte har att göra i klubben om man inte kämpar precis lika mycket som de resterande 10 lagkamraterna på planen.
Brown har också sparat lagstommen från tidigare säsonger i lägre divisioner. Man har exempelvis Ian Ashbee som lagkapten. Ashbee har varit kapten sen den tid då laget låg nära nerflyttning i gamla division 3. Därmed är han blott den andre lagkaptenen i den engelska fotbollen som lett sitt lag från botten till toppen.
Sedan måste man lyfta fram lagets fixstjärna, brassen Geovanni. Han har svarat för 6 mål och leder den interna skytteligan på det. Dessutom är det inte vilka mål som helst han har stått för, framförallt hans vackra frispark mot Tottenham och hans glödande kanon mot Arsenal är godbitar som ger oss Hullsupportrar gåshud.
I staden Hull skulle man kunna säga att det finns två typer av supportrar. De som kräver att laget fortsätter att vinna och strävar med tunnelseende mot en europacupplats, och sen finns det dom som anser att med tanke på vår risiga historik så ska vi njuta av hela det här äventyret vi faktiskt befinner oss på.
Lagets formtrend pekar dock neråt i en alldeles för brant vinkel, 2-9 i de två senaste matcherna är för dåligt och frågan är om inte bubblan har spruckit?
Man måste under den tid då januarifönstret är öppet hitta ett flertal spelar att förstärka och bredda gruppen med. Defensiven läcker och måste tättas till om det ska bli några mer poäng. En mittfältare av klass som kan fördela bollarna och en riktigt vass anfallare som kan förvalta dom in i nät. Det är inte helt lätt för en klubb som Hull City att uppfylla de önskningar och ibland även krav som ställs men lagets sämsta-nivå måste höjas och där behöver vi ha spelare med rutin från PL som kan stå emot när det blåser kallt.
Jag är ökänt pessemistisk vilket jag tror grundar sig i att när jag började följa Hull var man just inget annat än ett lag i division 3. Jag tror definitivt att vi kan glömma allt vad europaspel heter och istället rikta allt vår fokus mot att hålla åtminstonde tre lag bakom oss. Gapet ner har redan börjar krympa och jag tror att vi kommer se ett antal mer etablerade klubbar gå om oss.
Samtidigt så spelar vi faktiskt i Premier Leauge just för att vi har spelat till oss en plats där, det var ingen tillfällighet eller slump att vi faktiskt spelade playoff-final på Wembley och därefter tog steget upp. Hull är en klubb som växt så att det knakar de senaste åren och ibland kan det vara svårt för de supportar i min kategori, de pessemistiska, att inse att vi faktiskt blivit en klubb att räkna med.
Min tro och förhoppning är att vi håller oss kvar, men att det blir tufft. Laget kommer säkert inte överraska de större klubbarna på samma sätt som man gjort men man har samlat på sig en hel del poäng och det finns mycket talang i klubben, tillräckligt för att vi ska spela i Premier League även nästa säsong.
Come on u Hull!
Inför säsongen gick det mycket snack runt om i både England och Sverige om att Hull City skulle vara det nya Derby. Alltså helt utan chans och med pinsamt få poäng när serien var färdispelad. Ett par riktigt intressanta värvningar, med Geovanni i spetsen, gjorde ändå att lagets egna supportrar började sitfta bekantskap med tankar om överlevnad.
Säsongen började också på allra bästa sätt när man slog Fulham i premiären hemma på KC Stadium. Efter oavgjort mot Blackburn i den andra omgången så hade laget fått den start man drömt om. Då slogs benen undan för Hull. 0-5 hemma mot Wigan. Nu går det käpprätt åt skogen? Istället radade laget upp ett facit på fem segrar och en oavgjord irad. Man slog Newcastle, West Ham, West Bromwich, Tottenham. Och så då Arsenal, den matchen som fick folk med sympatier för Hull att fullkomligt sväva på moln under en lång tid. Vissa har knappt landat än.
Hull's framgångskoncept handlar nog i grund och botten om lagkänslan. En uråldrig sanning men motivation och inställning, tillsammans med viljan att offra allt för laget banar väg för framgång. Mycket av det här ska vi tacka Phil Brown för. Han har funnits i klubben under en tämligen lång tid och sedan han tog över som manager har han jobbat hårt med lagsammanhållningen. Han tvingar varenda spelare att inse att man inte har att göra i klubben om man inte kämpar precis lika mycket som de resterande 10 lagkamraterna på planen.
Brown har också sparat lagstommen från tidigare säsonger i lägre divisioner. Man har exempelvis Ian Ashbee som lagkapten. Ashbee har varit kapten sen den tid då laget låg nära nerflyttning i gamla division 3. Därmed är han blott den andre lagkaptenen i den engelska fotbollen som lett sitt lag från botten till toppen.
Sedan måste man lyfta fram lagets fixstjärna, brassen Geovanni. Han har svarat för 6 mål och leder den interna skytteligan på det. Dessutom är det inte vilka mål som helst han har stått för, framförallt hans vackra frispark mot Tottenham och hans glödande kanon mot Arsenal är godbitar som ger oss Hullsupportrar gåshud.
I staden Hull skulle man kunna säga att det finns två typer av supportrar. De som kräver att laget fortsätter att vinna och strävar med tunnelseende mot en europacupplats, och sen finns det dom som anser att med tanke på vår risiga historik så ska vi njuta av hela det här äventyret vi faktiskt befinner oss på.
Lagets formtrend pekar dock neråt i en alldeles för brant vinkel, 2-9 i de två senaste matcherna är för dåligt och frågan är om inte bubblan har spruckit?
Man måste under den tid då januarifönstret är öppet hitta ett flertal spelar att förstärka och bredda gruppen med. Defensiven läcker och måste tättas till om det ska bli några mer poäng. En mittfältare av klass som kan fördela bollarna och en riktigt vass anfallare som kan förvalta dom in i nät. Det är inte helt lätt för en klubb som Hull City att uppfylla de önskningar och ibland även krav som ställs men lagets sämsta-nivå måste höjas och där behöver vi ha spelare med rutin från PL som kan stå emot när det blåser kallt.
Jag är ökänt pessemistisk vilket jag tror grundar sig i att när jag började följa Hull var man just inget annat än ett lag i division 3. Jag tror definitivt att vi kan glömma allt vad europaspel heter och istället rikta allt vår fokus mot att hålla åtminstonde tre lag bakom oss. Gapet ner har redan börjar krympa och jag tror att vi kommer se ett antal mer etablerade klubbar gå om oss.
Samtidigt så spelar vi faktiskt i Premier Leauge just för att vi har spelat till oss en plats där, det var ingen tillfällighet eller slump att vi faktiskt spelade playoff-final på Wembley och därefter tog steget upp. Hull är en klubb som växt så att det knakar de senaste åren och ibland kan det vara svårt för de supportar i min kategori, de pessemistiska, att inse att vi faktiskt blivit en klubb att räkna med.
Min tro och förhoppning är att vi håller oss kvar, men att det blir tufft. Laget kommer säkert inte överraska de större klubbarna på samma sätt som man gjort men man har samlat på sig en hel del poäng och det finns mycket talang i klubben, tillräckligt för att vi ska spela i Premier League även nästa säsong.
Come on u Hull!
