Panelen v.7

Tony Adams och Felipe Scolari fick gå efter helgens omgång. Kommentar? 

Björn Grafström:
- I fallet Tony Adams var det kanske inte så konstigt. Sedan Adams tog över har laget rasat i tabellen och är nu i ett läge där de på allvar är indragna i bottenstriden. Adams själv säger givetvis att han inte riktigt fick arbeta under rättvisa förhållanden, Pompey har ju tvingats sälja spelare och inte kunnat investera i nya, och när lag som Real Madrid värvar från dig kan du räkna med att det är kvalitet du blir av med. Hur som helst så har Adams redan utfört sitt största dåd utanför rollen som aktiv spelare, och det var att vägra bli en del av Tottenhams ledarstab. Hatten av för det.

När det gäller Felipe Scolari är jag däremot tveksam, och orolig. Kraven är löjliga i Chelsea, och visst har de vunnit en del de sista åren, men mängden tränare de avverkar är knappast bra i långa loppet. Rafael Benítez gör sitt fjärde år som manager för Liverpool, under samma tid har Chelsea haft tre, och är på väg att anställa en fjärde (eller återanvända en gammal). En om året. Något är sjukt i Chelsea, och frågan är om den enkla lösningen, att sparka tränaren, kommer att bota klubben. 

David Gunnarson:
- Hårfint när det gäller bägge klubbarna egentligen. Chelsea har inte direkt imponerat i år, men hade man likt Liverpool kunnat vinna oftare när man inte fått spelet att stämma hade det varit imponerande i sig. Adams har haft det största oflytet jag någonsin sett en Portsmouth-manager ha, men nedflyttning från Premier League kostar för mycket för en klubb som har en liten arena vilket gör att man hellre chansar på att en ny manager-effekt ska få fart på resultaten.

Jag tycker egentligen att Chelsea borde ha gett Scolari åtminstone en säsong. Även om klubben siktar på den absoluta världstoppen är det inte så tokigt med en topp fyra-placering och minst åttondelsfinal i Champions League. Adams hade jag också gärna sett sitta kvar ett tag till. Laget var ändå på gång och nästa seger låg nog ändå runt hörnet. Sedan ska det också sägas att vi inte riktigt vet vad som försiggått bakom kulisserna. Om de har tappat spelarnas förtroende finns det ingen återvändo. 

Richard Lantto:
- Något märkligt och något förhastat men inte chockerande. Båda tränarna var väl kanske inte de rätta valen från början men både Adams och Scolari har fått jobba i motvind. I Portsmouths fall så har man sålt av de bästa och det gjorde inte jobbet enklare. Chansen finns att man får in en bra tränare som kan hålla laget uppe men det kan lika gärna gå åt skogen eftersom truppen börjar bli tunn och en ny tränare behöver tid. Scolari trodde jag skulle ryka efter säsongen om det inte blev en klar förbättring. Det fanns fortfarande chanser kvar att vinna titlar även om formen på slutet varit dålig och Big Phil borde fått säsongen ut på sig att leverera. Nu är Abromovitch på dåligt humör och då ryker det folk men att gå emot spelartruppen är sällan bra. 


Ska holländaren Hiddink leda Chelsea till framgångar under våren?

Guus Hiddink blir ny Chelseatränare - är han rätt man för jobbet? 

Björn Grafström:
- Precis som Scolari så är Guus Hiddink främst känd för sina insatser som förbundskapten. Scolari hade fina meriter från brasilianska ligan som klubbmanager, och ingen kan diskutera Hiddinks meriter som tränare för PSV. Det är dock stor skillnad på holländska ligan (jag såg för övrigt PSV – Ado Den Haag förra veckan, PSV vann med 6-0, och nivån på fotbollen där är, ärligt talat, bedrövligt dålig) och Premier League, eller någon av de riktigt stora ligorna över huvud taget. Hiddinsk meriter som manager för ”storlag” begränsar sig till en period i Valencia i början av 90-talet (klubben vann ingenting och Hiddink fick sparken efter att bland annat åkt ur UEFA-cupen, trots seger 3-1 på hemmaplan blev det respass efter 0-7, vilket jag tror är Valencias största förlust i historien, i returen) och Real Madrid säsongen 98-99 (en av få dystra perioder i Real Madrids annars sagolika klubbhistoria, och även här var Hiddink pokallös).

Kort sagt kan Chelsea alltså få exakt samma problem en gång till. En etablerad manager som är beprövad landslagstränare, men har tvivelaktig erfarenhet att leda storlag inom klubbfotbollen. Å andra sidan verkar det inte finnas särskilt många intressanta kandidater för tillfället, en engelsman är uteslutet, de är helt enkelt för dåliga hela bunten, och forna storspelare som Frank Rijkaard och Marco van Basten (som verkar tycka livet som Ajaxmanager är tråkigt) är egentligen rätt oprövade kort. Med tanke på kontakterna mellan rysk fotboll och Chelsea kanske Hiddink är den smidigaste lösningen, och det kan vara gott nog just nu. 

David Gunnarson:
- Stort namn och tunga meriter, hur fel kan det gå egentligen? 

Richard Lantto:
- Guus Hiddink är alltid rätt man för alla jobb men vad innebär det för Chelsea? En tredjeplats i ligan kanske och avancemang i Champions League? Det kunde Scolari ha mäktat med också. Det är inte optimalt att Hiddink även har hand om Ryssland men han har i och för sig dubblerat förr med framgång. Det finns dock ingen långsiktig plan för Hiddink kommer inte lämna Ryssland och då står Chelsea utan tränare igen. Det kanske i och för sig inte spelar någon roll att det inte finns en plan om Hiddink gör dundersuccé och vinner Champions League.


Svennis har ryktats ta över sydkustlaget Portsmouth

Portsmouth då? Vem tycker ni att klubben borde ta in under resten av säsongen? 

Björn Grafström:
- Det ryktas om Sven-Göran Eriksson, men för guds skull Svennis, ta inte jobbet! Det är i princip ingenting som talar för att Portsmouth kommer att klara av att vända den negativa trenden, och varför skall Svennis smutsa ned sitt relativt obefläckade CV med en nedflyttning?!?

Nä, Portsmouths chans ligger i att ta in en engelsman som klarar av att fixa till ett vettigt försvarsspel och är duktig på att få spelare att kämpa sig över den medelmåttighet som ligger över spelarmaterialet. Det senare är egentligen det enda brittiska tränare klarar av. 

David Gunnarson:
- Helst av allt någon som ser till att idiotiska misstag aldrig sker, att bollen studsar stolpe in istället för stolpe ut och att Emile Heskey aldrig spelar i motståndarlaget. Av någon anledning tror jag inte rätt namn är Alan Curbishley trots de fina åren i Charlton. Det behövs någon som de äldre spelarna kan ha respekt för och jag tror att denne man kan vara vår egen Svennis. För en gångs skull vill jag se ett etablerat namn istället för en ung och spännande förmåga. 

Richard Lantto:
- Brian Kidd? Ser fram emot att läsa vad min panelkollega David tycker men ryktet om Svennis är väl ändå bara ett rykte. För att locka en stortränare idag så måste det finnas pengar och en plan för klubben och Portsmouth har varken eller. Lyckas man få en stark finansiär så är läget annorlunda men vem vill satsa pengar i ett litet (relativt sett) lag med en gammal arena i dessa finanskris tider? Skulle de ändå få Sven så är det jackpott och Pompey fansen kan sova gott om kvällarna. 


Jo jublar efter ett av helgens två mål.

Brassen Jo gjorde succédebut hemma för Everton. Hur tror ni det går för honom under våren? 

Björn Grafström:
- Ingen aning. En gång ingen gång säger jag. Everton är ett lag i medvind just nu, och då är det tacksamt att komma in som ny anfallare (att alla andra anfallsalternativ saknas är inte heller någon dålig utgångsposition) och med tanke på att Everton förmodligen kommer att hålla till strax under topplagen innebär det att Jo kommer få X antal gratismål på sitt konto. Som sämst kommer han anses vara okej, och jag tror inte att han blir så mycket mer än det sett över lång tid. 

David Gunnarson:
- Han har ju inte överdrivet med konkurrens på grund av alla skador på anfallare i Everton så speltid kommer han att få. För de flesta forwards lossnar det mesta i och med det första målet för en klubb och Jô kan mycket väl komma igång ordentligt i Everton. Det är förstås också lättare att spela i ett lag som plockar poäng ofta än i ett lag som inte gör det (som om mitt svar inte var av typen god dag yxskaft redan). 

Richard Lantto:
- Min gamla teori om brasiliansk mat verkar stämma igen. Så länge Jo inte hittar en bra restaurant i Liverpool (haha) eller drar till karnevalen i Rio så kan det nog funka. Han behöver självförtroende och David Moyes verkar mycket bättre på att motivera spelarna än Mark Hughes. Eftersom Everton saknar anfallare så kommer Jo få chansen även om han gör en dålig match och det är alltid bra för en målskytt att veta. Det vore bra för City om Jo gör succé för då kommer han tillbaka fylld med självförtroende och större kunnande om engelsk fotboll alternativt så blir han dyr att lösa men samtidigt så är Everton en konkurrent. Alltså får Jo gärna succé men Everton får inte bli för bra om City skall ha någon chans att hinna ikapp i kampen om Europaplatserna.



Juande Ramos bytte under hösten Tottenham mot Real Madrid.

Till sist: 32 gånger har det skett ett tränarbyte i England under denna säsong. Hur ser ni på denna tränarkarusell? 

Björn Grafström:
- Kortsiktigt tänkande, snabba resultat och lika snabba beslut verkar genomsyra branschen. Trots detta sitter facit just nu som serieledare, regerande mästare och fjolårets segrare i Champions League. Visst har inte alla lag resurserna som Manchester United, men det finns andra exempel. Alan Curbishley var manager i Charlton under 15 år, och på den tiden etablerade man sig i Premier League och det var inte förrän klubben och Curbishley gick skilda vägar som laget säsongen efter åkte ur. Var befinner sig Charlton i dag? Överlägset sist i The Championship. Sedan starten av säsongen 2006-2007, första säsongen efter skilsmässan med Curbishley, har laget haft fyra olika tränare. Vilken väg var vinnande? Bolton och Sam Allardyce höll ihop mellan 1999 och 2007. Under den tiden gick klubben upp i Premier League och lyckades inte bara hålla sig kvar de första åren, utan blev så småningom ett lag som regelbundet kämpade om UEFA-cupspel och var något av ett mardrömslag för ligans toppklubbar (framför allt Arsenal och Liverpool). Faktum är att Bolton under Allardyces sista fyra år som manager var det enda lag utanför ”de fyra stora” som ständigt placerade sig bland de tio främsta lagen i ligan. Bolton, som sedan dess sparkat Sammy Lee och nu har Gary Megson, klarade sig kvar i sista omgången förra säsongen och är i år i högsta grad inblandade i nedflyttningsstriden igen. Vilken väg var vinnande?

För att sluta raljera och ge ett kort svar på frågan. Det är idiotiskt. 

David Gunnarson:
- 32 gånger, är det så många? Jag gissar att spelbolagen är nöjda med tränaromsättningen… På grund av de ekonomiska konsekvenserna vid en nedflyttning ser klubbar som riskerar att åka ur hellre till kortsiktiga lösningar. Det är inte idealt, men det ger truppspelare en chans att få speltid vilket medför att kvaliteten rimligtvis höjs på spelartruppen då konkurrensen mellan platserna helt plötsligt är någorlunda öppen igen.
Långsiktighet funkar bevisligen bäst och det är det jag själv förordar, men för de flesta klubbarna är långsiktighet omöjligt på grund av att säsongerna är korta samt att framgång mäts i form av resultat och inte i hur bra fotboll man presterar. 

Richard Lantto:
- Det är sjukt många tränarbyten men Mark Hughes har fått behålla jobbet hela tiden vilket är galet. Å andra sidan så ser det i Hughes fall ut som att han jobbat sig igenom stormen och det kan sluta ok. Oavsett vad jag tycker om det så har Citys ägare konstant backat sin tränare och det kanske är vad ägare idag måste göra för att nå långsiktig framgång (undantaget heter Chelsea men Chelsea som klubb är också ett undantag). Ferguson och Wenger är de självklara exemplen men även Moyes och O’Neill har visat på vikten av långsiktighet. Alla andra lag som anser sig ha möjligheterna att konkurrera med topp fyra har hela tiden bytt tränare. Många lag drivs nuförtiden av okunnigt fotbollsfolk som tänker kortsiktigt och förmodligen kommer det inte bli bättre anställningstrygghet för tränarna. Jag ser ingen anledning att tycka synd om dem för det för de är oftast överbetalda och samtidigt är det ganska roligt att det händer något.