Att vinna är inte det viktigaste

Egentligen hade jag inte tänkt skriva dessa rader men så blir det nu i alla fall.

Jag hade tänkt ladda upp inför derbyt genom att inte ha någon upp laddning alls. Bryta den invanda rutinen genom att inte läsa några nyheter kring matchen, inte kika in i forumet här på svenskafans, och (som jag nämnde i början) inte skriva några rader alls.

Men nu finns ingen återvändo då tankarna redan börjat ta sig hela vägen från hjärnkontoret ner via tangent-tryck till färdiga meningar på ett digitalt pappersark.

Men varför skulle någon helt plötsligt avstå från den dagliga Lazio-dosen som han varit beroende av så länge?

Kanske är det så att jag vill glömma Lazios urusla resultat, spelarnas saknad av grinta och önskningarna om Rossis huvud på ett fat. Visst har kaoset i Lazio emellanåt sin charm, men ibland behöver man bara en paus.

Sanningen är dock att jag inte kan glömma. Endast en derbyseger kan få mig att glömma. För stunden i alla fall.

Inför ett tidigare derby skrev jag att det inför en strid inte är laget på andra sidan som är det största hotet utan sinnesstämningen hos de du marscherar sida vid sida med. Om det osar rädsla i det egna leden så är det meningslöst att gå ut i strid. Hur mentalt starka är Lazios spelartrupp säsongen 08/09 egentligen? Och hur stark är jag själv?

Jag ser lördagens derby som ett blankt papper, inget förflutet, bara nuet som är vårt att skriva och precis som vilken Laziale som helst hoppas även jag på seger. Lazio behöver en seger, jag behöver en seger. 

Men att vinna är inte det viktigaste. Det viktigaste är att jag står sida vid sida med mitt Lazio på lördag, att jag flyger eller faller med örnen från Rom, att vi tillsammans delar samma öde.

På lördag spelar jag ut mitt fulla register vad gäller supporterskap.

Och kom ihåg: Ett derby är ett derby. Allt kan hända. Tidigare resultat spelar ingen roll.

Låt oss bevisa det på lördag!

NON MOLLARE MAI !