Panelen v.19

Barcelona-Manchester United i final - kommentar? 

Björn Grafström:
- Tyvärr (för min högst personliga del) blir det Manchester United som försvarar Englands ära i Champions Leaguefinalen. Således har jag inte annat val än att hålla på Barcelona. Det kan bli en högst sevärd final, men också en ganska stängd historia. Nu uppskattar jag även fotboll som är taktiskt smart, vilket innebär att inte spela som alla lag i spanska ligan gör mot Barcelona (och därmed förlora med fyra mål). I den här finalen skulle det dock innebära att United anammar sin cyniska försvarsfotboll och hur smart och bra den än är så representerar United ondskan och ondskan skall med all kraft bekämpas. 

David Gunnarson:
- Intressant, mycket intressant! Två lag som spelar offensiv fotboll är alltid intressanta att se i en final. En repris på Chelsea – Manchester United hade förstås också varit intressant, men det känns som att det är de två bästa fotbollslagen som möts. 

Richard Lantto:
- För första gången är United värdiga sin plats i en Champions League final. För första gången går de dit som vinnare av sin liga året innan. Barcelona kanske är årets bästa lag i Europa men det innebär inte att de är värdiga finaldeltagare. Tydligen är det (enligt UEFA) en drömfinal och produkten Champions League mår säkert jättebra av att laget som spelar på drömmarnas teater möter laget som är så mycket mer än en klubb. Intressant match i matchen, AIG mot Unicef!


Didier Drogba tappar alla skruvar och jagar domaren efter matchen.

Chelsea blev rånat igår och Didier Drogba tappade samtliga skruvar - vad tror ni hans agerande får för konsekvenser? 

Björn Grafström:
- Personligen kan jag förstå Drogbas frustration, även om det inte är ett acceptabelt agerande. Ballack bör för övrigt få minst lika mycket bestraffning, att en storstjärna och förebild jagar domaren i princip hela planen, vrålandes på ett avstånd som ger hörselskador och dessutom fäktar med armarna på några centimeters avstånd hela vägen under pågående spel. Ej okej.

Rörande bestraffning är det alltid en känslig fråga. Att i efterhand betrakta deras agerande som direkt rött kort och därmed ge dem tre (eller är det bara två i Champions League?) matchers avstängning är en rimlig möjlighet och den borde, när allt har lugnat ned sig, kunna accepteras av samtliga inblandade. 

David Gunnarson:
- Det blir säkert en reprimand och möjligen någon match avstängning. Som supporter kan man lätt förstå reaktionen, att man först blir blåst på både en och två klara straffar och sedan släpper in det avgörande målet på stopptid trots att man är en man mer. Klart det brister då. 

Men sett över två matcher undrar jag om Chelsea egentligen blev särskilt förfördelat. Barcelona skulle nog ha haft en straff i sin hemmamatch. Jag tyckte att domaren i samma match tillät Chelsea spela lite för tufft så kanske var det nog ändå rättvisa i slutändan. 

Richard Lantto:
- Jag har inga direkta känslor för Chelsea och det finns Londonlag jag gillar bättre. Däremot så har jag inte haft något problem med att Roman pumpat in pengar och jag började inte hata klubben för att de blev rika. Det finns så mycket mer osmakliga sätt att bli en rik klubb såsom att mjölka supportrar, profitera på myter och suga ut småklubbar. Nog om det. Igår blev Chelsea rånade och jag är nästan beredd att ställa mig på barikaderna jämsides Didier Drogba (som jag inte direkt gillat) och slåss för rättvisa. UEFA och eller domaren är korrumperade och Hiddink har rätt. Det är svårt att finna bevis så det kommer inte att gå att göra något åt det men alla borde inse att finalen United - Barcelona är den våta dröm som UEFA behöver för att mjölka sitt varumärke. Didier Drogba kommer säkert få ett kännbart straff men han sa bara det som många tänkte och jag tycker det är befriande att han vågade reagera.


Blårandigt tillbaka i Premier League nästa säsong?

Preston spurtade om Cardiff på slutet och ställs nu mot Sheffield United. I den andra matchen ställs Burnley mot Reading. Förhandstips? 

Björn Grafström:
- Preston utnyttjar glädjerushen från den lyckade spurten och tar sig till kvalfinal. Sheffield Uniteds fåniga agerande kring West Ham och Tevez har gjort dem impopulära hos mig, så de får gärna missa möjligheten att gå upp vad mig anbelangar. Reading är ett av de bästa lagen i The Championship och avfärdar Burnley ganska lätt. 

David Gunnarson:
- Jag är verkligen ingen vidare tippare vilket har märkts tydligt under min säsong här i panelen. Burnley och Preston har bättre form än sina motståndare och det kan bli betydelsefullt, men samtidigt tror jag att Reading och Sheffield United är de två starkaste lagen i kvartetten. Jag sätter mina slantar på Burnley. De har tidigare under säsongen visat styrka i cupspelet och det kan bli användbart i kvalet. 

Richard Lantto:
- Jag trodde Sheffield skulle gå upp direkt så jag måste väl stå fast vid det tipset. Det borde även vara naturligt att seriens tredje och fjärde (Reading) bästa lag går till Wembley plus det faktum att det är de enda lagen med PL rutin. Blir det inte enligt tipsen så är det aldrig fel med ett derby på Wembley. Burnley och Preston är två klassiska lag från StorManchester som båda vore roliga att ge däng nästa säsång. Det är bara Reading som står ut som ett tråkigt lag med en döskalle som tränare så de får gärna stanna hemma.


Crazy boy Barton.

Joey Barton. Ni får fria händer att förklara fenomenet. 

Björn Grafström:
- Fenomenet är ett alldeles för positivt laddat ord. Jag kan inte uttrycka rätt mängd idioti som krävs för att på något vis beskriva Barton. 

David Gunnarson:
- Det finns andra fenomen som är betydligt lättare att förklara än Joey Barton. Bermuda-triangeln till exempel. Han är inte som Ashley Cole som jag tycker verkar totalt urblåst. Jag har sett intervjuer med Barton där han framstår som en intelligent och insiktsfull människa, men det märker man ju inte mycket av på planen. Problemet är att han aldrig tycks lära sig tygla sitt humör. Undrar vilken klubb, om någon, som kommer ge honom en chans härnäst? Newcastle kan han nog glömma nu. 

Richard Lantto:
- Vart ska vi börja? Jag väljer att dra historien bakom thailandsresan för några år sedan det vill säga episoden slagsmål med 15-årig Everton supporter. Min vän Gary berättade nu senast i Hamburg om vad som verkligen hände. Han bodde på samma hotell som City (och Everton). På hotellet bodde många Evertonsupportrar som för att uttryka det milt var gangsters. Enligt Gary så härjade de hela veckan, bad folk dra åt helvete, gav fan i att betala och hotade folk inklusive Joey Barton dagligen. Är det någon man inte skall häckla konstant är det Joey Barton och det slutade i att han och en välväxt 15-åring hamnade i handgemäng tills Richard Dunne gick i mellan och som ett resultat av det bröt sin fot. Till saken hör att Joey Barton som de flesta vet själv är från Everton (dvs blå kvarter i Liverpool) och att växa upp där innebär ett hårt liv där gangsters regerar, kriminaliteten är hög, drogproblemen stora och rasismen flödar i alla riktningar. 

Alltså är en förklaring att Joey Barton är ett resultat av miljön men Wayne Rooney och Steve Gerrard är från samma kvarter (och de är inte guds bästa barn) men tillskillnad från Joey så har de lärt sig att fokusera på fotbollen. Den andra förklaringen är arv. Joeys bror sitter inne på livstid för mord så vi kan anta att familjen inte är något att stötta sig mot. Dessutom reflekterade nyligen en annan vän över det faktum att Joey Barton aldrig ler och det är sant. Jag har aldrig sett han glad och man undrar om det finns något som kan hjälpa Joey att sluta vara så arg. Nu tänker jag dock inte försvara Joey Barton. Jag slutade göra det i samband med Dabo misshandeln (och då tycker jag ändå att Dabo var värd en smäll, så usel och slö var han) för det finns gränser för vad en person får göra oavsett arv och miljö. Joey Barton har klivit över den gränsen alldeles för många gånger och på vägen svikit för många fans, lagkamrater och tränare. En del av mig vill fortfarande att det skall gå bra för killen men frågan är om det går och om någon orkar stötta honom längre samt det viktigaste av allt. Vill Joey Barton njuta av sin fotboll? 


Bild som fastnat på näthinnan hos många fotbollsfans världen över.

 As usual: vad minns ni bäst från föregående veckas fotboll? 

Björn Grafström:
- Barcelonas seger på Santiago Bernabeu är svår att inte lyfta fram. När vi ändå rör oss utanför de brittiska öarna tycker jag det är roligt att Lyon inte lyckades förnya sin prenumeration på franska ligatitlar. Från England vill jag lyfta fram håglösheten i lagen som slåss för sin existens. Newcastle såg inte ens ut att försöka mot Liverpool på Anfield, och vad jag har förstått av Middlesbroughs insats mot United verkade hemmalaget se sig slagna redan på förhand. Faktum är att inget av lagen placerade 11-20 lyckades vinna i omgång 35, och de enda som tog poäng var Bolton och Wigan (som spelade 0-0 mot varandra). Är det inte dessa lag som verkligen behöver kriga för poängen i slutet av säsongen? 

David Gunnarson:
- Liverpools utspelning av Newcastle var mäktig och då såg laget ändå inte ut att gå för fullt. 3-0 borde varit mer.

Richard Lantto:
- Förutom det som avhandlats tidigare så är det Birminghams avancemang till Premier League. Att vinna borta mot Reading som också spelade för en plats i PL var mycket starkt och det utan några av sina bästa spelare. Sebastian Larsson kom in småskadad i andra och under tiden han väntade på att få komma in så gjorde Brum 2-0 så det blev en glädjedans med managern Alex McLeish i stället för byte. Reading reducerade direkt och resten av matchen blev en nervpärs där jag av någon anledning höll på laget från Birmingham City, dvs Birmingham City. Sist jag var på St Andrews så blev vår buss stenad av hemmasupportrar och det efter att de vunnit och mötet innan på Maine Rd slutade med kravaller i Rusholme så jag vet inte riktigt varför jag gillar Brum helt plötsligt men det var kul att de gick upp.