Hammarby
2022-04-04 14:08
3,2,1 - Vi är tillbaka
Måndag morgon och starten på en ny vecka. Röken från marschen har precis lagt sig, med tre poäng på pluskonto går man med rak rygg till jobbet idag. Säsongen är lång och vi har knapp börjat, men känslan är att vi är något speciellt på spåren den här säsongen.
Mattias Eckerman
1 kommentarer
Tre kaptener
Sällan har 3 spelare som kunnat personifiera Hammarby så mycket som Darijan, Gustav och Magyar. Inte för att de är bättre än alla andra, utan för att de är den perfekta blandningen. Hela spektrat finns representerat. Darijan är våran symbol för klacksparkarna och samban. Våran mittfälts-maestro som med en pass kan slå ut 3 lagdelar, skriva in frisparkar i krysset och alltid väljer det svåra estetiska framför det trygga monotona alternativet. Gustav är våran symbol för att rötterna blir starka när det blåser. Ingen spelare I Hammarby springer och krigar mer än Ludwigson. I med och motvind så ställer han höga krav och är inte rädd för att uttrycka sig verbalt. Magyar representerar det svängiga i Bajen. En karriär som innefattar djupa dalar, psykisk ohälsa och frysboxar. Men också höga toppar där dagens besked om kaptensbindeln är yttersta beviset på att man kan vända något negativt till en drivkraft.
Två färger
När Södermalm och medborgarplatsen började fyllas med människor under lördagen, gick det knappt att ana den vackra krispiga blå vårhimlen. Vart man än vände huvudet var det grönt och vitt. Tre år har pASSErat sen den senaste premiären med supportrar på läktaren och det märktes. Kön till Gröne Jägaren ringlade sig längre än någonsin, uteserveringarna fyllda till bristningsgränsen. Och alla som var på plats var där för att uppleva någonting som man nästan glömt bort hur det känts. Nervositeten att vakna upp två timmar innan larmet ska ringa och ha svårt att få i sig varken frukost eller lunch. Handsvetten som dras av mot jeansen vartannat steg man tog. Den bubblande entusiasmen efter att stämt upp i sången på väg mot vår arena. Känslan av att få vara en del av ett större sammanhang. Någonting som får oss att känna att vi lever lite extra. Att tillsammans med 10 000-tals människor man aldrig träffat, och antagligen aldrig kommer träffa igen, tåga längs Götgatan mot Tele2 arena. Det var 3 år sen vi sist slöt upp under samma två färger med ett gemensamt mål.
Ett lag
Mer än på länge känns detta som ett lag. 2019 var det otroligt bra offensivt, och alla ville bidra framåt i banan, som ett lag. Men det slutade för många gånger med en bristande defensiv. I år är det något annat. Spelarna täcker upp för varandra, både defensivt och offensivt. Magyar och Sandberg jobbade stenhårt tillsammans och täppte till högerkanten. Ludde, Selmani och Lahdo sprang för 6 och känslan var att de kunnat fortsätta i 90 minuter till. Jeahze behåller lugnet efter att ha åkt på en snyting, istället för att riskera en utvisning som hade drabbat laget. Alla sätter kollektivet i första hand. Som ett lag bör.
Mer än ett lag
När vi ser tillbaka på premiären från i lördags kan vi konstatera att fotboll ska spelas med supportrar på plats. Tifot som uppdagar sig på norra läktaren kan vara bland det snyggaste Allsvenskan bevittnat. Så många moment, så otroligt vackert målat, och till råga på det, båten för för fan på sig?! Världsklass. Spelarna var glada efter matchen och Williot tog sig en procent närmare startelvan, efter att ha dragit igång Cifuentes-ramsan med klacken.
Trots segern så är det inte bara glada miner i Hammarby och för att citera Ludwigson så; “Tycker jag varken vi är lugna med boll, eller intensiva när vi inte har den”.
Och till viss del ligger det något i Gurras analys efter matchen. Vi gör andra målet för sent och bjuder in Helsingborg i matchen under andra halvlek. Det finns att jobba på, både individuellt och som ett lag. Vinsten skapar arbetsro och en tro på det man gör. Kan laget jobba vidare på det här, bli mer synkroniserade i pressen och mer konstanta. Då väntar en varm och härlig vår för Hammarby. Resan som startade med Nanne Bergstrand och klivet tillbaka till Allsvenskan, som gått så rakt och snabbt tog sig en törn när pandemin kom. Nu är vi tillbaka på läktaren, spelarna håller en hög nivå, och vi har en tränare och ledning som drar åt samma håll. Fotboll är en sport som ska spelas inför publik, extra viktigt är det på Södermalm.
Vilket lag har lidit mest av tomma läktare under pandemin enligt dig?
Sällan har 3 spelare som kunnat personifiera Hammarby så mycket som Darijan, Gustav och Magyar. Inte för att de är bättre än alla andra, utan för att de är den perfekta blandningen. Hela spektrat finns representerat. Darijan är våran symbol för klacksparkarna och samban. Våran mittfälts-maestro som med en pass kan slå ut 3 lagdelar, skriva in frisparkar i krysset och alltid väljer det svåra estetiska framför det trygga monotona alternativet. Gustav är våran symbol för att rötterna blir starka när det blåser. Ingen spelare I Hammarby springer och krigar mer än Ludwigson. I med och motvind så ställer han höga krav och är inte rädd för att uttrycka sig verbalt. Magyar representerar det svängiga i Bajen. En karriär som innefattar djupa dalar, psykisk ohälsa och frysboxar. Men också höga toppar där dagens besked om kaptensbindeln är yttersta beviset på att man kan vända något negativt till en drivkraft.
Två färger
När Södermalm och medborgarplatsen började fyllas med människor under lördagen, gick det knappt att ana den vackra krispiga blå vårhimlen. Vart man än vände huvudet var det grönt och vitt. Tre år har pASSErat sen den senaste premiären med supportrar på läktaren och det märktes. Kön till Gröne Jägaren ringlade sig längre än någonsin, uteserveringarna fyllda till bristningsgränsen. Och alla som var på plats var där för att uppleva någonting som man nästan glömt bort hur det känts. Nervositeten att vakna upp två timmar innan larmet ska ringa och ha svårt att få i sig varken frukost eller lunch. Handsvetten som dras av mot jeansen vartannat steg man tog. Den bubblande entusiasmen efter att stämt upp i sången på väg mot vår arena. Känslan av att få vara en del av ett större sammanhang. Någonting som får oss att känna att vi lever lite extra. Att tillsammans med 10 000-tals människor man aldrig träffat, och antagligen aldrig kommer träffa igen, tåga längs Götgatan mot Tele2 arena. Det var 3 år sen vi sist slöt upp under samma två färger med ett gemensamt mål.
Ett lag
Mer än på länge känns detta som ett lag. 2019 var det otroligt bra offensivt, och alla ville bidra framåt i banan, som ett lag. Men det slutade för många gånger med en bristande defensiv. I år är det något annat. Spelarna täcker upp för varandra, både defensivt och offensivt. Magyar och Sandberg jobbade stenhårt tillsammans och täppte till högerkanten. Ludde, Selmani och Lahdo sprang för 6 och känslan var att de kunnat fortsätta i 90 minuter till. Jeahze behåller lugnet efter att ha åkt på en snyting, istället för att riskera en utvisning som hade drabbat laget. Alla sätter kollektivet i första hand. Som ett lag bör.
Mer än ett lag
När vi ser tillbaka på premiären från i lördags kan vi konstatera att fotboll ska spelas med supportrar på plats. Tifot som uppdagar sig på norra läktaren kan vara bland det snyggaste Allsvenskan bevittnat. Så många moment, så otroligt vackert målat, och till råga på det, båten för för fan på sig?! Världsklass. Spelarna var glada efter matchen och Williot tog sig en procent närmare startelvan, efter att ha dragit igång Cifuentes-ramsan med klacken.
Trots segern så är det inte bara glada miner i Hammarby och för att citera Ludwigson så; “Tycker jag varken vi är lugna med boll, eller intensiva när vi inte har den”.
Och till viss del ligger det något i Gurras analys efter matchen. Vi gör andra målet för sent och bjuder in Helsingborg i matchen under andra halvlek. Det finns att jobba på, både individuellt och som ett lag. Vinsten skapar arbetsro och en tro på det man gör. Kan laget jobba vidare på det här, bli mer synkroniserade i pressen och mer konstanta. Då väntar en varm och härlig vår för Hammarby. Resan som startade med Nanne Bergstrand och klivet tillbaka till Allsvenskan, som gått så rakt och snabbt tog sig en törn när pandemin kom. Nu är vi tillbaka på läktaren, spelarna håller en hög nivå, och vi har en tränare och ledning som drar åt samma håll. Fotboll är en sport som ska spelas inför publik, extra viktigt är det på Södermalm.
Vilket lag har lidit mest av tomma läktare under pandemin enligt dig?
