André Schubert fick sparken i veckan, och kanske var det många som därför hoppades på en slags nytändning för St. Paulis hjältar när laget – under tillfällig (?) ledning av tränartrion Meggle-Schultz-Hain – drog till Regensburg för att försöka plocka lite välbehövliga poäng mot SSV Jahn Regensburg. Men, men… Av förra årets Bundesliga-aspiranter syntes ånyo ingenting och den dystra säsongsöppningen fortsätter i samma deprimerande stil. 3-0 i rumpan kan man väl ta, men faktum är att det var siffror i underkant och vore det inte för den store fotbollsgudens välvilja hade Regensburg kunnat stänka in ytterligare tre-fyra mål utan att man hade kunnat protestera med hedern i behåll.

Matchen då? Ja, det finns inte så mycket att säga egentligen. Laget agerar osäkert, tafatt och utan någon som helst pondus och då kan det bara sluta på ett sätt. Regensburgs Francky Sembolo stänker in 1-0 efter runt 25 minuters spel bakom en chanslös Tschauner i St. Pauli-kASSEn. Helt logiskt. Och strax före paus ökar hemmalaget på till 2-0 genom Jim-Patrick Müller. Lika logiskt det, dessvärre.

Jag antar att St. Paulis tränartrio försökte peppa manskapet i halvtid med såväl hett te som andra uppiggande medel, men av det syntes inte ett spår när andra halvlek drog igång. Samma vilsenhet präglade de bruna gossarna som i första, och bara tio minuter in i halvleken kunde hemmalagets Francky Sembolo sätta sitt andra och matchens tredje bakom burväktare Tschauner (som för övrigt inte på något sätt kan lastas för fredagskvällens förlust).

Efter Sembolos mål drog hemmalaget ner på tempot och väntade på någon form av initiativ från St. Paulis sida. Och de fick vänta. Och vänta. Och vänta igen. Inget hände. Regensburgs elva sprang iväg och tog en fika. Inget hände. De stack hem och käkade middag med familjen. Inget hände. De drog ut en runda på krogen och tömde en kall med sina polare. Inget hände. St. Pauli fumlade runt med bollen, trillade, välte, stod på öronen, föll i diket… Ja, de gjorde allt det där under tiden, och det var således en stor befrielse när väl domaren satte pipan till munnen och blåste av matchen.

Så vad kan man då säga om detta? Ja, inte så mycket mer än att det kommer att bli en tuff säsong i år för St. Pauli. Den stora spelaromsättningen som skedde under transferperioden har satt sin prägel på laget. Även om där är en stomme kvar i spelare som Ebbers, Bruns, Bartels, Thorandt och några till är det alldeles uppenbart att laget inte är i harmoni. Spelarna känner inte varandra och har svårt att hitta sina positioner ute på plan. Spelet är ängsligt och det återstår mycket arbete innan laget kan komma upp i samma nivå som förra säsongen. Men, va fan… Att följa St. Pauli har aldrig varit en dans på rosor. Som tur är kommer det en morgondag. Och då kommer allt att vara så mycket bättre. Precis som vanligt.