” Schön war es nicht, gut war es auch nicht. Aber dramatisch, faszinierend. Eine Sache für harte Männer ” sade Hamburger Abendblatt efter att Västtyskland i en fantastisk dimma besegrat Skottland för att ta sig till VM i Mexico 1970. En dimma som varat i 14 dagar lade sig tungt över Volksparkstadion med 71000 åskådare. När ”Stan” Libuda gjorde 3-2 i 75e minuten var saken klar och laget kunde planera för resan till Mexico. Just denne Gelsenkirchen-fantom Reinhard Libuda har det skrivits sagor om. En av 60-talets stora tekniker och dribbler. Han fick smeknamnet ”Stan” efter den brittiske dribblern Stanley Matthews och var en dribblingens mästare på högerkanten. I Gelsenkirchens Schalke 04 skrevs det -likt Kenny Dalglish i Liverpool- ” An Gott kommt keiner vorbei ” (som stod på en affisch) och Schalke supportrar skrev dit -”ausser Libuda”.
Bröderna från DDR fixade det inte denna gång heller. Ett tveksamt domslut till Italiens förmån i hemmamatchen ledde till ett kryss och sedan förlorade man i Neapel med 3-0 och Italien till VM. Men Östtyskarna laddade för 1974, med allt vad man hade.
Turneringen
16 lag ställde upp i Mexico och det var för första gången ett VM som faktiskt hade lite av ”världsmästerskap” kring sig. Nio europeiska länder, tre sydamerikanska, två från nord/centralamerika, ett afrikanskt och ett från Asien(ok, Israel). Det skulle bli ett fantastiskt hett VM som tyskarna ofta gnällde på. Matcher i 30+ grader och långa matcher utan större möjlighet till vattenpauser. Bilder på spelare i nöd av vatten och vätska var ofta förekommande.
Laget
När 70-talet inleds så slogs Gladbach och FC Bayern om makten i Bundesliga, men trots detta var det bara tre från respektive lag i truppen. Köln hade fyra stycken med och sedan en blandning av HSV, Dortmund, Bremen, Braunschweig och Frankfurt. Schnellinger och Haller stod återigen för utlandsproffskvoten. Uwe Seeler hade övertalats att återvända till truppen, men fick se Gerd Müller - som nyligen gjort sitt 100e mål i Bundesliga som 23- åring- leda attacken med Beckenbauer som den allt större lysande försvarsjätten. Gerd Müller hade givits namnet ”Der Bomber” nyligen då han i en match mot Rangers i Glasgow liknades vid ett Stuka-flygplan. Müller uppskattade aldrig liknelsen med kriget skall nämnas. Beckenbauers gick numera under smeknamnet Kaiser Franz och det kom inte av hans fotbollsegenskaper även fast det utvecklades till det utan av det faktum. att han fotades med en bild av den österrikiska kejsaren Franz Josef i Wien och tidningarna var snabba med att kalla även Beckenbauers för,”Kaiser Franz”.
Men lagsammanhållningen inför VM var inget vidare. Det bråkades öppet i media om laguttagning och spelare. Günter Netzer rök ihop med Helmuth Schön och förbundet och bojkottade landskamper. Nu skadades han ändå inför VM och kunde inte deltaga. Gerd Müller ifrågasatte Uwe Seelers närvaro och menade att ”Uwe Seeler oder ich” gällde. Inte både och. Till slut löste sig även det och de delade till och med rum i Mexico. Så det var hett i Västtyskland- som alltid- inför ett mästerskap.
Gruppspelet
V ästtyskland -Marocko 2-1
Västtyskland -Bulgarien 5-2
Västtyskland -Peru 3-1
Sällan har en spelare dominerat så kapitalt i ett gruppspel som Gerd ”Bomber der Nation” Müller. Han avgjorde matchen mot Marocko, gjorde hattrick mot Bulgarien och ett äkta hattrick( tre mål i samma halvlek) mot Peru. Sju mål på tre matcher i ett VMs gruppspel. Enastående. Mot Bulgarien gjorde dock Libuda sin livs match, då han fixade straff, gjorde mål och spelade fram till Müllers mål. Det var något som i hastigheten nästan glömdes bort.
När vi går in i slutspelet så spelar tyskarna två matcher som i VM-historien alltid har klassats som två av VM-historiens bästa matcher. Englandsmatchen är svettigt bra och den s.k ”JAHRHUNDERTSPIEL” mot Italien i semifinalen är bland det mest episka man kan hitta. Den hade allt
Kvartsfinal
Västtyskland -England 3-2 (efter förlängning)
i en returmatch från finalen fyra år tidigare ställde lagen upp med fem spelare vardera som spelat i England. Den största och viktigaste ändringen var dock att Gordon Banks fick ”Montezumas Hämnd” dagen innan matchen och ersattes av Peter Bonetti från Chelsea. Det skulle bli avgörande. England gjorde 1- och 2-0 och såg rätt säkra ut på avancemang. Sir Alf Ramsey bytte ut några stjärnor och gick på försvar, men dyrkades upp. Beckenbauers långskott gick under Bonetti och när Uwe Seelers legendariska bakåtnick seglade in i borta delen av målet så hängde Bonetti tvätt. Uwe Seeler och dennes legendariska huvudspel. Han såg inte ut att ha längden, men vilken tajming och spänst han hade. En förlängning med ett dussin halvchanser fick sitt slut då Müller motade in 3-2 en meter framför mål, då Bonetti återigen inte såg helt ok ut. Mot slutet vägrades engelsmännen en klockren straff och tyskarna segrade med 3-2, viftade ” schwarzrotgold” på arenan och tog sig till semifinal. Brittisk media hängde ut Bonetti och sir Alf Ramsey för bytena.
Semifinal
Italien - Västtyskland 4-3( efter förlängning)
Kvartsfinalen var dock rena gäspningen mot semifinalen i en tryckande-40plus- hetta i Mexico City. Det var som en tryckkokare och det blev inte kallare av att Italien och Västtyskland spelade en match utan spärrar, utan förmaningar och med en offensiv som världen bara gapade när de såg. Den kallas för ”JAHRHUNDERTSPIEL” för att det bara finns en sådan match på ett århundrade. 1982 års semifinal skulle i princip få samma epitet, men detta var föregångaren. Europamästarna från 1968 mot VM-tvåan. Vilken match.
Det har skrivits massor av matchen naturligtvis och efter att italienske legionären Schnellinger kvitterat i nittionde så följde fem mål i förlängningen där lagen bytte ledning. Rivera avgör i 111e minuten direkt efter att Müller kvitterat. Beckenbauer spelade halva matchen med högerarmen i mitella efter att skulderbladet skadats. Han levererade ändå en fantastisk match. Italien slog bort en boll på mållinjen, Overath träffade ribban och Västtyskland nekades två straffar, av vilka en är klockren. Peruanske domaren Yamazaki var ett klockrent hatobjekt för alla tyskar länge och i en intervju med målvakten Sepp Maier-50 år efter matchen- så ser han fortfarande rött när namnet kommer upp” Yamazaki,den jäveln. Han blåste bara för italienska laget och när slutsignalen gick rusade han av planen.”.
En enastående match denna, som Azteca-stadion efteråt förevigade med en plakett som ses nedan.
El Estadio Azteca, rinde homenaje a las selecciones de:
Italia (4) y Alemania (3)
Protagonistas en el Mundial de 1970, del “Partido del Siglo”
För en enda match. Men Italien till final där Brasilien körde över dem och Västtyskland till match mot Uruguay.
Match om tredje pris
Västtyskland - Uruguay 1-0
Även denna var långt ifrån odramatisk. Förvisso gjorde Overath tidigt det avgörande målet, men Uruguay hade stolpskott, ribbnick och två chanser som Schnellinger slog bort på mållinjen. Seger för Västtyskland som efter silver i England nu tog sitt första brons.
Västtyskland lämnar turneringen med en bronsmedalj. Men de lämnar med högburet huvud och för att återigen bidragit till att marknadsföra "the beautiful game". VM1970 var länge sedd som ett av de bästa slutspelen. Det var fartfyllt, offensivt, mycket folk, svinvarmt, soligt och många mål. För de renläriga när det gäller "possession", så är detta VM inget att titta på. Av alla de VM som "OptaStats" mätt sedan 1966, så har VM1970 den absolut lägsta delen passningar. Mexico 1970 hade 747 passningar per match i snitt. Bara åtta år senare hade man 40 passningar mer per match. Snabb transfer av bollen framåt och skjut gärna på distans och inget passande fram och tillbaka framför ett handbollsförsvar. Offensivt skall det vara.
Hursomhelst- tredje plats blev det. 1966 silver, nu brons. Nu hade man två medaljer med Helmut Schön- en av varje valör. Fyra år senare skulle man åter vara högst upp på tronen.
