När Västtyskland fick uppdraget att anordna VM1974, så kunde inte världen ana att den globala situationen skulle vara som den var när mästerskapet började. Det var några speciella händelser som ledde fram till det mest politiskt laddade världsmästerskapet hittills. Förvisso var 1954 med Västtysklands inträde efter kriget och 1938 med förkrigstid också laddade, men 1974 kom med andra aspekter som byggde upp en dallrande stämning inför mästerskapet.
- DDR var med i mästerskapet för första gången och som lök på laxen så hamnade de i samma grupp som Västtyskland. Länderna hade under ett decennium plågats av spionskandaler och politisk hets och grannländerna gillade definitivt inte varandra
- Under OS i München så skedde ett attentat mot den israeliska truppen, som ledde till dödsoffer.
- Det ökande politiska våldet i Västtyskland med löpande attentat från bland annat Baader-Meinhof
- Chile skulle spela VM, trots militärkupp i landet och stora protester om militärt våld. Sovjetunionen skulle spela kvalmatch mot Chile, men av hänsyn till andra länder så drog man sig ur den matchen. Chile ställde upp på stadion i Santiago. Motståndet kom inte. Man spelade av, gjorde mål och domaren blåste av matchen. Spännande.
- På grund av detta ovanstående så investerades det mer än planerat på olika stadion i städerna där matcher spelades och VM blev inte den kassa-ko man hoppats på.
Lägg på oljekrisen som rådde 1972 och 1973 och man har den s.k perfekta stormen med VM i Västtyskland i stormens öga.
Turneringen
VM skulle dock spelas. 16 lag och däribland Sverige. Ett nytt sätt att spela turneringen på hade skapats. Kvartsfinaler byttes ut mot kvartsfinalgruppspel som skulle leda fram till finallag och tredjeplats-match. Med Zaire kom första laget från Afrika söder om Sahara och inför turneringen hade Jugoslavien överraskande slagit ut Spanien och Polen slagit ut England.
Västtyskland, Holland och möjligen ett lite sämre Brasilien som favoriter i detta VM.
Laget
1974 är verkligen året då tysk fotboll hade en av sina absoluta höjdpunkter. Två år innan hade Västtyskland vunnit EM på ett övertygande sätt. I en 3-0-vinst mot Sovjet så spelade de ut motståndarna fullständigt. Många menar att tyskarnas lag 1972 är det bästa lag nationen någonsin haft. Det var ett lag som var mixat av de två stora lagen i landet. Maier, Schwarzenbeck, Beckenbauer, Hoeness, Breitner och Müller från Bayern. Netzer,Heynckes och Wimmer från Gladbach. Sedan Höttges från Bremen och Kremers från Schalke. Laget som kallas ” Wembley-Elf” har analyserats enormt och när sporthögskolan i Köln 2010 jämförde denna match med åttiotal nära matcher som också lyfts fram som spektakulära och nyttjade ny analysteknik, så fann man att matchen 1972 stod ut. Antalet offensiva passningar framåt-framförallt av Netzer-stack ut och snabbheten på passningarna som kom tillsammans med bollens hastighet var också häpnadsväckande.
FC Bayern var nämligen mitt i sin guldålder med tre raka Europacuper. Borussia Mönchengladbach med Weisweilers ”Fohlenelf” var inte långt efter. 12 spelare av 22 kom från dessa två lag. Netzer hade som en av de första stora legionärerna flyttat till Spanien och tysk fotboll hade skakats av några rejäla mutskandaler som fått före detta stjärnspelare att krypa undan. Därtill fanns ett framryckande Köln med Overath och gryende stjärnor som Cullman och Flohe i laget. Ett mycket starkt favorittippat lag.Samtidigt ett lag med stora rivaliteter och spelare som inte gillade varandra alls. Helmuth Schön hade gjort valet centralt på mittfältet att spela den mer lagspelande Overath före Netzer. Det var ett beslut för laget, men också med lätt vredesmod. Schön gillade Netzer som person, men tyckte han var för mycket bohem och gillade inte heller att han dragit till Spanien och Real Madrid utan att meddela Schön i förväg.
Gruppspelet I
Svårt att hitta en mer politiskt infekterad grupp än just Västtysklands grupp. Australien som udda fågel i en grupp där Västtyskland och Östtyskland stod på politiska barrikader och Chile precis hade haft en militärkupp med chilenska flyktingar som höll upp stora plakat på varje match. Till råga på allt så spelades första matchen mellan Västtyskland och Chile i krutdurken Berlin. Just den matchen var seg som kola och det var först när Chiles Caszely blivit utvisad som Breitner med ett makalöst långskott kunde avgöra. Matchen mot Australien i Hamburg var spännande för Australien spelade i blått och gult som Brasilien och tyskarna i sina gröna bortaställ.Första halvleken var ett bombardemang. Müller nickade i ribban, Müllers skott räddades på mållinjen, Müller nickade strax utanför och Hoeness hade helt öppet mål, men valde att passa till Müller vars skott räddades.(jag var fortfarande lite blyg,,sade Hoeness).Minnesvärt är Overath skott till 1-0. En stramare som satt i krysset från trettio meter. Makalöst vackert.Matchen mot Australien spelades i Hamburg, där fortfarande Uwe Seeler var störst, trots att han slutat spela några år tidigare. Under matchen mot Australien blev Västtyskland länge utbuat av hemmapubliken som skrev ”Uwe, Uwe, Uwe”. När laget vunnit med 3-0 skickade Beckenbauer en spottloska mot hemmapubliken. Tack för det Hamburg!.
Västtyskland -Chile 1-0
Västtyskland -Australien 3-0
Östtyskland -Västtyskland 1-0
Så var det matchen i Hamburg den 22 juni som alla diskuterade, alla ville se och världen väntade på. Lagen var redan klara för nästa runda inför matchen. Men var det första matchen mellan landslagen? Inte alls. Under OS i München 1972 möttes lagen i ett gruppspel med DDR-vinst. Förvisso kom Västtyskland med ett U21-lag och grannarna med ett A-landslag, så en match hade redan spelats. Det var en frustration då, för det östtyska maskineriet när det gäller OS- och VM-medaljer hade börjat rulla och grannarna i öst tog mer medaljer är. Västtyskland i OS1972. Östtyskarna kom också med en fräsch cupvinnarcuptitel för Magdeburg och var ingalunda ett lag som bara avverkades. Så det var en fascinerande uppladdning. Lägg därtill det politiska läget, kollen från Stasi på alla spelare, funktionärer och möjliga medresenärer till VM och framför allt kring matchen mot Västtyskland. För DDR var Helmuth Schön en spännande figur, då han var född i Dresden och valde att lämna landet under 1949/50 för att få fotbollsutbildning i Köln. Där stannade han kvar.
Matchen är vida omskriven. Bilden mellan kaptenerna Bransch och Beckenbauer som skakar hand finns på FIFAs museum och Jürgen Sparwasser blev nationalhjälte i DDR efter matchen som fortfarande ses som en av de stora sensationerna i VM-historien. Västtyska laget drabbades av en psykos efter matchen och kritiken internt blev enorm. Laget som bestod av olika falanger splittrades ännu mer och Beckenbauer gick i bräschen för en belöning från DFB om man nu vann VM-guld. Det östtyska laget hyllades i hemlandet som en seger över sin ärkerival och Sparwasser blev en folkidol. En sak som också noteras är att Günter Netzer- en av de absolut mest talangfulla mittfältarna i hela Bundesligas historia, gör sina enda minuter överhuvudtaget i VM-historien i denna matchen. Jo, det är faktiskt så.
Gruppspelet II
Vägen till final var ingen rak väg det heller. En inledande seger mot Jugoslavien följdes av regnmatchen mot Sverige. Den finns väldokumenterad överallt. En match som dock inte nämns är den avgörande matchen mot Polen. Matchen i Frankfurt inför 60,000 åskådare är känd för sitt ihållande regn. Det regnade konstant i flera timmar och fick ångvältas i timmar innan matchen. Polens 1974 lag är det bästa de haft och hypersnabbe Lato(gjorde 100m under 11 sekunder) vann ju exempelvis skytteligan. Tomaszewski var en av VMs bästa målvakter och sedan Deyna, Szarmach, Gadocha med flera. Ett starkt lag som stod emot länge och väl men till slut gjorde Gerd Müller målet som skickade Västtyskland till final.Breitner sade efter turneringen” Om det inte hade regnat, så hade vi förlorat. Polen var det bästa laget under VM ”.
Västtyskland -Jugoslavien 2-0
Västtyskland -Sverige 4-2
Västtyskland -Polen 1-0
Final
Västtyskland - Holland 2-1
Jag tänker naturligtvis inte gå in så djupt på denna fantastiska final som Gerd Müller avgör i första halvleken. Det var en match som var präglad av rätt mycket historisk hat mellan Holland och Västtyskland. Matchen spelades med en bakgrund av de känslor som fanns kvar efter ockupationen av Holland under andra världskriget, vilket gav mötet en djupare dimension än bara sport. Feyenoords Wim van Hanegem kunde inte sova innan matchen. Hela hans kropp darrade av förväntan, ångest och ilska. Hans ord är legendariska.” Jag struntar i resultatet. 1-0 räcker, bara vi förnedrar dem. Jag hatar dem. De mördade min familj. Min far, min syster, två av mina bröder. Varje gång jag möter Tyskland är jag fylld av ångest.”
Parallellt gjorde journalisterna sitt till med artiklar och skandalrubriker. Men man såg också matchen som en kamp mellan totalfotbollen och Beckenbauers elegans och taktiska finess. Till slut segrade Västtyskland och tog sin andra titel. Detta var också den första VM-finalen jag såg på TV.
…men bittrare tider skulle komma. 1978 härnäst och det var inte lika kul.
