Efter att Sirius tagit ledningen i första halvleken så börjar Hammarby så smått jobba sig in i matchen. Det blir dock aldrig riktigt de där stora målchanserna, mycket beroende på att bortalaget är väldigt lätt att läsa. Antingen så skall bollen ut på Tounekti eller Madjed på kanterna, så att de kan blixtra till, eller så duttar vi mellan varandra i mitten och hoppas att vi skall kunna kombinera oss emellan ett tätt motståndarförsvar.
När sedan inte Tounekti har sin dag, utan är omständlig och förlorar sin match på kanten mot Sirius Castengren så är det nästan bara stackars Madjed hela ansvaret faller an på. Han gör det också ganska bra även om inte heller hans aktioner leder till några stora målchanser.
Det är dock en period i första som vi tar några skott. Tyvärr samtliga från svåra lägen och med usla resultat. Tänk om man kunde få se en spelare i dagens Hammarby som antingen drar iväg ett direktskott, eller som flyttar bollen med fart i sidled och sedan avlossar i en rörelse.
Andra halvlek - Hammarby kvar i omklädningsrummet
När man tror att vi skall få se ett Hammarby som tar tag i spelet och visar att man vill vinna matchen så sker istället det omvända. Under de första 15-20 minuterna är det BARA Sirius på banan. Hammarby är lika rörliga som de uppblåsbara gubbar som man brukar använda sig av vid träningarna. Det är KAOS i laget, vilket Sirius utnyttjar för att göra 2-0. Kim reagerar med att göra fyra byten och vi får in Adjei, Fofana, Erabi och Abraham istället för Tounekti, ”Mackan” Karlsson, Skoglund och Oscar Johansson-Schellhas.
Yes. Nu får vi nog se en uppryckning tänker jag, men det dröjer inte mer än tre minuter innan Sirius även gör 3-0, när Robbie Ure utnyttjar ett missförstånd mellan Victor Eriksson och Pavle Vagic, och helt ren kan lyfta in bollen bakom Hahn. God Natt Hammarby och God Natt till jakten om guldet. Nu gäller det att försvara den Europaplats vi har mot de jagande lagen som kommer underifrån.
Så pinsamt passivt som spelarna i Hammarby agerade under stora delar av matchen, och då främst i början på andra halvlek, är inte okej om man skall vara det topplag som man strävar efter. Skämmes tamefan!
Okeke - Ett ljus i mörkret
Så fick vi då se smygpremiären från vår nya norska spelare, yttern Obilor Okeke. Han byttes in i den ?? minuten på högerflanken, mot den vänsterkant som han normalt huserade på i KFUM Oslo. Det började med att han var sen att möta en passning och bänkgrannen sa högt suckande - Men möt bollen då! Samma kille blev tyst resten av matchen då Okeke visade att han är en oerhört skicklig spelare.
På den korta tiden han var inne han han göra ett regelrätt mål, som helt felaktigt dömdes bort för offside, en blixtrande tvåfotsdribbling och stå för flera aktioner där han tog sig ned till kortlinjen och fick in riktigt bra inspel. Okeke var redo att hela tiden ge sig iväg i djupled i offensivt straffområde, en egenskap som vi har saknat och kommer att ha stor nytta av.
En sak är säker, om jag var Kim så skulle jag se till att han får spela mycket på en gång, då han kan vara den katalysator som gör att vårt offensiva spel lossnar och resulterat i mål.
