Man vet inte riktigt vad man har Lazio i dessa dagar ibland visar sig spelarna vara på ett riktigt skithumör och spelar inte ens nog bra fotboll att platsa hemma i Sveriges lägre divisioner. Men ibland tar laget sig i kragen och de elva som får förtroendet att spela från start kämpar tillsammans och står upp som ett fotbollslag är skyldigt att göra. Det gjorde man mot Lecce.

Första halvlek:

Lazio tar direkt i taktpinnen och håller bollen inom laget. Man är inte helt oeffektiva utan skapar ett par vassa målchanser. Bland annat genom Mihajlovic, Lopez och Fiore. Men ingen lyckades måla, i en första halvlek som totalt dominerades av Lazio. Det enda orosmomentet i hemmalaget var skyttekungen och den uruguayanske anfallaren Chevanton. Han oroade ett flertal gången men Lazio försvaret lyckades effektivt avväpna honom.

Andra halvlek:

Förväntnigarna var större från oss bortasupportrar nu när Lazio hade genomfört en så positiv första halvlek. Bara något mål kunde komma nu!

Där börjar Lecce starkast och genom tre heta chanser(Chevanton en och den unge Bojinov hade två, men båda missade) var man inne i matchen igen. I den 52 minuten ger Lecce en viss Andrea Esposito chansen. Född årgång -86, fick han göra sin debut i Lecce*s A-lag. Han gjorde absolut inte bort säg utan verkade pigg. Vågat gjort av Lecce men ännu ett steg för dagens ungdomar inom sportvärlden.

Tyvärr så kunder väl hans debut ha börjat bättre, för i den 56 minuten trycker vänsteryttern Cesar in 1-0 för Lazio, skönt för honom efter hans långa skadeuppehåll, mindre skönt för den debuterande Esposito. Kom som en smärre chock eftersom Lazio inte haft en bra chans(Lecce hade, under de första 10 minuterna nästan haft en press mot Lazio målet) i inledningen av den andra halvleken, men jag tycker att Lazio gjort sig förtjänta av ett mål i den första och istället för att det skulle komma då föll det i andra halvleken.

I den 60 minuten faller Lecce allt längre bort från en kvittering då Cassetti i hemmalaget protesterat fram, inte bara ett utan två gula kort och får sig själv utvisad. Mycket osmart och onödvändigt gjort, för nu fick Lecce en allt brantare backe att springa uppför.

Lece kämpade väl och tappert efter en kvittering men nådde tyvärr inte enda fram. Om man hade haft Cassetti kvar på planen hade man kanske klarat jobba ikapp ett underläge men spelarna ska i alla fall ha en eloge att man kämpade enda till slutet.


Bäst på plan i resp. lag:

Cesar, Lazio
Chevanton, Lecce

På återseende mina vänner, tills dess:

FORZA LAZIO!