England till VM efter stor dramatik

I fem dagar hausades det engelska landslaget av brittisk press. Landslaget höjdes till skyarna i tabloiderna, och nya hitsingeln ”Sven, Sven, Sven” släpptes i dagarna med den klytschiga refrängraden ”Sven, Sven, Sven, Sven-Goran ErikssEn (för rimmandets skull). Allt var ju klart redan innan matchen, England var redan i VM, inte fan skulle Grekland ha en chans på Old Trafford. Men precis som jag skrev i går skulle det till att bli en annorlunda historia, det märktes så tydligt att hela laget hade press på sig att göra bra ifrån sig och inte krossa 36 miljoner britters dag.

England hade första chansen efter redan trettio sekunder in på den första halvleken. Men det som började så lovande blev till ett enormt fiasko i en halvlek.Grekerna dominerade mittfältet totalt, Paul Scholes som normalt styr det offensiva mittfältsarbetet var helt frånvarande, Beckham blockerades varje gång som han skulle forsera framåt och vänsterkanten hos Nick Barmby var totalt osynlig.

Tacka Nigel Martyn för att det inte blev 1-0 till Grekland tidigare i matchen. Men det blev också rättvist 1-0 efter en dryg halvtimme nör Charisteas läckert rullade bollen långt ner till vänster om Martyn. Old Trafford förvandlades då till ett likvak.

Vad Sven sa i halvtid vill jag inte fundera över, men direkt efter pausvilan stormade Beckham och nyinsatte Andy Cole flertalet gånger och oroade grekerna. David Beckham klev från en dvärg till en jätte under pausvilan och dominerade och slet sönder grekernas försvar.

I den sextioåttonde minuten bytte Sven in Teddy Sheringham i stället för Ashley Cole. Första bollkontakten för Sheringham var en nickskarv som efter en Beckham frispark seglade i en båge över den grekiska målvakten Nikopolidis, som för övrigt var den bästa grekiska spelaren för dagen, till 1-1. I dagsläget var England återigen i VM eftersom det fortfarande var mållöst i Gelsenkirchen mellan Tyskland och Finland.

Glädjen varade i drygt fyrtio sekunder. Ett rörigt engelskt straffområde gjorde Rio Ferdinand förvirrad och snubblade i en duell med Greklands Nikolaidis. Han friställdes med Nigel Martyn drygt tre meter från mål och kunde inget annat än göra 2-1 till Grekland.

Resten av matchen skulle bli till en enorm engelsk press. Beckham och Heskey hade båda flera goda chanser. Gerrard missade flera goda lägen, och med fyra anfallare på planen skulle England ha kvitterat och gått förbi och helst tagit ledningen före Grekland ens hade chanses att göra det själv.

I fotboll hinner dock alldeles för mycket hända när det är som mest spännande. Fjärdedomaren lade till fyra minuters övertid, och det som gjorde en hel nation tappa haken och svälja klumpen i halsen skulle komma i den näst sista minuten av övertiden. Beckham som nu hade dominerat en hel halvlek placerade upp bollen för en frispark strax utanför straffområdet. Beckham hade tidigare i matchen missat flera liknande lägen, men jag har aldrig fått så mycket gåshud tidigare som jag fick när jag såg bollen smekas upp i målvaktens vänstra kryss, otagbart och ofattbart. England var tillbaks i VM.

Tyskland - Finland 0-0, England - Grekland 2-2. Tack Finland, tack Beckham. Ölpumparna attackerades, staden hägrade i skymningen. På puben som jag och mina kompisar, och alla mina nyvunna kompisar, satt på exploderade jublet till melodin av ”Football’s Coming Home”, och när det är fest kan inte stackars reportrar gå hem och skriva matchraporter förrän två på morgonen. Det är ett hårt liv, men vad gör man inte för fotboll? Thank you David, thank you Sven, and of course, thank you Sweden!.