England
2003-12-30 22:12
Kemeny sammanfattar Premier League i halvtid
"Alla lagen i den här sjuttonlagsdivisionen slår varandra, och jag skulle kunna påstå att runt tolv av lagen kommer få kämpa om två nedflyttningsplatser medan jag har reserverat den tredje åt Wolverhampton"
Paul.Kemeny@home.se
Nitton matcher av Premier League är spelade, nitton matcher betyder halvtid, och halvtid betyder sammanfattning. Här kommer min syn på världens bästa liga så här långt.
Det som innan säsongen såg ut att bli en jämn upplaga av Premier League, en serie som möjligtivs kunde handla om fem eller sex lag och där europa platser skulle vara en kamp ända fram till juni, har i stället uppdelats i tre märkvärdiga mästerskap.
*Titeln om mästerskapet.
*Titeln om en Champions League plats.
*Kampen om överlevnad.
Först och främst, maktkampen inom engelsk fotboll har blivit tre i stället för ett. Det positiva med det är att Manchester United behöver lite motstånd, och i stället för att springa iväg med titeln rean i mars verkar det som att det kommer bli en fajt hela vägen till slutet. Det betyder också att Arsenal och Chelsea har kommit ikapp vilket är positivt för framtiden i engelsk fotboll, samt för de engelska framgångarna i Europa den här säsongen då flera storlag har blivit totalt utspelade av den engelska trion.
Titeln om en fjärde Champions League plats måste låta som ett dåligt skämt för Gerard Houllier och Sir Bobby Robson som nog hade hoppats ge Manchester United en titelmatch innan säsongen. Eftersom dessa två klubbar har väldigt breda trupper ser jag inte att de kommer bli sämre än fyra och femma efter säsongens slut, och där jag för tillfället ser Newcastle som det vassare laget. Men medan Pool och Newcastle har tappat på sina konkurrenter i toppstriden har många lag blivit bättre underifrån, och när Charlton Athletic, Southampton och Fulham kan ge storlagen en match är det ett facit att Premier League inte är en sopsorteringsplats längre.
Märkbart är att det skiljer tolv poäng mellan Chelsea på en tredje plats ner till fyran Charlton, och lika många poäng mellan Charlton och Tottenham på nedflyttningsplats. Alla lagen i den här sjuttonlagsdivisionen slår varandra, och jag skulle kunna påstå att runt tolv av lagen kommer få kämpa om två nedflyttningsplatser medan jag har reserverat den tredje åt Wolverhampton.
Om jag ska börja gnälla på lag kommer Liverpool återigen på tal. Gerard Houllier har haft fem år på sig att vinna ligan, och varje år varit en av favoriterna, men, och trots att det har blivit en del cuptitlar, hoppas jag att han inser sitt fiasko och stiger av självmant under den här säsongen. Visst har laget chans att nå Champions League, men ur en objektiv synvinkel ansér jag att Pool behöver en nytändning om man ska kunna slå sig tillbaka till den absoluta toppen.
Chelsea gnällde jag på rätt mycket i augusti, men laget har varit en positiv fläkt för engelsk fotboll sedan oljeryssen kom, inte minst tack vare sina två bästa spelare så här långt, John Terry och Frank Lampard. Faktiskt så skyller jag Chelseas framgångar på de engelska spelarna (Lampard, Terry, Bridge, Johnson och Cole) som har lärt ett gäng tekniska importer att spela fotboll.
Och samtidigt som Chelseas engelska spelare spelar bra märker man att det är en trend för hela ligan. Bolton har visserligen Jay-Jay Okocha, men har fått upp spelet sedan Kevin Davies kom, Birmingham har blivit bättre med David Dunn i laget, Liverpools bästa spelare heter Steven Gerrard, de enda som inte spelar som rishögar i Leeds är Alan Smith och Paul Robinson, ja listan kan göras lång. Men den spelare som ska få mest med credit måste vara Charltons Scott Parker som i mina ögon mäter sig med de bästa mittfältarna i Premier League, och som kommer bli en rolig tillgång för Sven och hans landslag när EM kommer.
Vad kan man mer säga om säsongen så här långt? Det är bekräftat att Aston Villa och Tottenham fortfarande spelar den tråkigaste fotbollen. Det är bekräftat att Heldar Postiga är den sämsta värvningen. Det är bekräftat att Laurent Robert har den kraftigaste bössan. Det är bekräftat att Christiano Ronaldo snart får lära sig en ny fint. Det är bekräftat att gubbarna Shearer och Sheringham fortfarande kan. Det är bekräftat att fotbollsförbundet FA är en stor lekstuga.
Och så kan jag försäkra att Leeds inte kommer åka ur.
Och tråkigheter som dopning och kollektiva 'roastings' vill jag inte gå in på.
Det som landslaget har presterat har varit mer än godkänt trots att året avslutades med en snöplig förlust mot Danmark. Men vi är i EM efter att ha gått obesegrade genom gruppen, och Sven kan vara nöjd med sitt rekord från tävlingsmatcher som än så länge bara läser en förlust mot Brasilien från VM 2002. Det facitet kan vi vara nöjda med när England går in i ett nytt mästerskap om sex månader. Wayne Rooney har utvecklats till en guldklimp och David Beckham har blivit en bättre spelare sedan flytten till Real Madrid. Nu väntar vi bara på den perfekta vänstermittfältaren.
Säsongens lag så här långt (3-4-3):
Dean Kiely (Charlton Athletic)
Rio Ferdinand (Manchester United)
John Terry (Chelsea)
Sol Campbell (Arsenal)
Robert Pires (Arsenal)
Paul Scholes (Manchester United)
Scott Parker (Charlton Athletic)
Frank Lampard (Chelsea)
Thierry Henry (Arsenal)
Alan Shearer (Newcastle United)
Ruud Van Nistelrooy (Manchester United)
Det som innan säsongen såg ut att bli en jämn upplaga av Premier League, en serie som möjligtivs kunde handla om fem eller sex lag och där europa platser skulle vara en kamp ända fram till juni, har i stället uppdelats i tre märkvärdiga mästerskap.
*Titeln om mästerskapet.
*Titeln om en Champions League plats.
*Kampen om överlevnad.
Först och främst, maktkampen inom engelsk fotboll har blivit tre i stället för ett. Det positiva med det är att Manchester United behöver lite motstånd, och i stället för att springa iväg med titeln rean i mars verkar det som att det kommer bli en fajt hela vägen till slutet. Det betyder också att Arsenal och Chelsea har kommit ikapp vilket är positivt för framtiden i engelsk fotboll, samt för de engelska framgångarna i Europa den här säsongen då flera storlag har blivit totalt utspelade av den engelska trion.
Titeln om en fjärde Champions League plats måste låta som ett dåligt skämt för Gerard Houllier och Sir Bobby Robson som nog hade hoppats ge Manchester United en titelmatch innan säsongen. Eftersom dessa två klubbar har väldigt breda trupper ser jag inte att de kommer bli sämre än fyra och femma efter säsongens slut, och där jag för tillfället ser Newcastle som det vassare laget. Men medan Pool och Newcastle har tappat på sina konkurrenter i toppstriden har många lag blivit bättre underifrån, och när Charlton Athletic, Southampton och Fulham kan ge storlagen en match är det ett facit att Premier League inte är en sopsorteringsplats längre.
Märkbart är att det skiljer tolv poäng mellan Chelsea på en tredje plats ner till fyran Charlton, och lika många poäng mellan Charlton och Tottenham på nedflyttningsplats. Alla lagen i den här sjuttonlagsdivisionen slår varandra, och jag skulle kunna påstå att runt tolv av lagen kommer få kämpa om två nedflyttningsplatser medan jag har reserverat den tredje åt Wolverhampton.
Om jag ska börja gnälla på lag kommer Liverpool återigen på tal. Gerard Houllier har haft fem år på sig att vinna ligan, och varje år varit en av favoriterna, men, och trots att det har blivit en del cuptitlar, hoppas jag att han inser sitt fiasko och stiger av självmant under den här säsongen. Visst har laget chans att nå Champions League, men ur en objektiv synvinkel ansér jag att Pool behöver en nytändning om man ska kunna slå sig tillbaka till den absoluta toppen.
Chelsea gnällde jag på rätt mycket i augusti, men laget har varit en positiv fläkt för engelsk fotboll sedan oljeryssen kom, inte minst tack vare sina två bästa spelare så här långt, John Terry och Frank Lampard. Faktiskt så skyller jag Chelseas framgångar på de engelska spelarna (Lampard, Terry, Bridge, Johnson och Cole) som har lärt ett gäng tekniska importer att spela fotboll.
Och samtidigt som Chelseas engelska spelare spelar bra märker man att det är en trend för hela ligan. Bolton har visserligen Jay-Jay Okocha, men har fått upp spelet sedan Kevin Davies kom, Birmingham har blivit bättre med David Dunn i laget, Liverpools bästa spelare heter Steven Gerrard, de enda som inte spelar som rishögar i Leeds är Alan Smith och Paul Robinson, ja listan kan göras lång. Men den spelare som ska få mest med credit måste vara Charltons Scott Parker som i mina ögon mäter sig med de bästa mittfältarna i Premier League, och som kommer bli en rolig tillgång för Sven och hans landslag när EM kommer.
Vad kan man mer säga om säsongen så här långt? Det är bekräftat att Aston Villa och Tottenham fortfarande spelar den tråkigaste fotbollen. Det är bekräftat att Heldar Postiga är den sämsta värvningen. Det är bekräftat att Laurent Robert har den kraftigaste bössan. Det är bekräftat att Christiano Ronaldo snart får lära sig en ny fint. Det är bekräftat att gubbarna Shearer och Sheringham fortfarande kan. Det är bekräftat att fotbollsförbundet FA är en stor lekstuga.
Och så kan jag försäkra att Leeds inte kommer åka ur.
Och tråkigheter som dopning och kollektiva 'roastings' vill jag inte gå in på.
Det som landslaget har presterat har varit mer än godkänt trots att året avslutades med en snöplig förlust mot Danmark. Men vi är i EM efter att ha gått obesegrade genom gruppen, och Sven kan vara nöjd med sitt rekord från tävlingsmatcher som än så länge bara läser en förlust mot Brasilien från VM 2002. Det facitet kan vi vara nöjda med när England går in i ett nytt mästerskap om sex månader. Wayne Rooney har utvecklats till en guldklimp och David Beckham har blivit en bättre spelare sedan flytten till Real Madrid. Nu väntar vi bara på den perfekta vänstermittfältaren.
Säsongens lag så här långt (3-4-3):
Dean Kiely (Charlton Athletic)
Rio Ferdinand (Manchester United)
John Terry (Chelsea)
Sol Campbell (Arsenal)
Robert Pires (Arsenal)
Paul Scholes (Manchester United)
Scott Parker (Charlton Athletic)
Frank Lampard (Chelsea)
Thierry Henry (Arsenal)
Alan Shearer (Newcastle United)
Ruud Van Nistelrooy (Manchester United)
