England
2004-04-01 12:39
Sverige 1 England 0
"Inte blev det bättre av att Markoolio passade på att spela in publikens sång till den officiella svenska EM låten som man tvingade publiken att sjunga om och om igen under halvtid."
Paul.Kemeny@home.se
En allmänt tråkig match summerade upp det engelska landslagets mer eller mindre omtumlade vecka, efter 'Svennis-skandalen' och debatten om stjärnornas fejkade skador och Svens val att vila halva startelvan.
Men innan jag börjar på matchen ska jag dela ut en känga till Ullevi.
Ullevi är en riktig skitarena där det borde vara förbjudet att spela fotboll. Jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver besöka Ullevi igen, och jag vädjar till dem att bara använda den till vad den är, en FRIIDROTTSarena. Utsikten var bedrövlig, något som, om man jämför med den svenska konkurrensen, aldrig händer på till exempel Råsunda.
Stämningen innan matchen var god inne i Göteborgs centrum. De engelska fansen hade letat sig till ett dussintal pubar och sjöng sånger och vislade åt de vackra svenska flickorna som gick förbi ute i sommarvärmen.
Stämningen inne på arenan var dock bedrövlig, de enda som riktig höll igång var den engelska klacken på drygt 3000 personer som höll till i ena hörnet. Inte blev det bättre av att Markoolio passade på att spela in publikens sång till den officiella svenska EM låten som man tvingade publiken att sjunga om och om igen under halvtid.
England ställde så gott som upp med sitt b-lag förutom David James, John Terry, Steven Gerrard och Wayne Rooney. Alan Thompson fick spela från start utan att imponera, och Jermain Defoe gjorde debut när han efter tio minuter kom in i stället för den skadade Darius Vassell.
Sverige hade under långa stunder inget att säga till om förutom att jag imponerades enormt av Christian Willhelmsson. Men halvleken ägdes av England, och skulle med lite tur också gott till halvtid med ledning 2-0 sedan Wayne Rooney prickat stolpen och Owen Hargreaves skjutit bollen i kryssribban på en vacker tagen frispark som ställde Andreas Isaksson helt.
Rooney tvingade Isaksson till ytterligare en räddning strax innan pausvilan, och det var skillnaden lagen emellan när David James knappt var svettig, om möjligtvis för att det var en ljum och skön kväll.
Sverige gjorde fem byten i paus, och bland annat fick man ett rejält lyft av att Kim Källström introducerades. Källström var den som slog in bollen mot mål som Zlatan Ibrahimovic petade in efter att ha kommit undan från Jamie Carragher. 1-0 var inte rättvist sett till den första timmen av matchen, men efter målet var det hemmalaget som hade kontroll.
Källström hade ytterligare en bra chans med kvarten kvar, och matchens bästa spelare Wilhelmsson tvingade James till en räddning strax innan slutsignalen.
Jaja, det var ju bara en träningslandskamp, men Sverigespöket verkar inte ge sig. 36 år, elva matcher, men någongång måste förbanelsen lyftas.
Matchens höjdpunkt personligen var att jag träffade två vackra tjejer från Karlskrona som hette Caroline och Malin, som satt på stolarna bredvid mig.
Två månader till EM, två landskamper innan, förhoppningsvis med det bästa laget. Matchen igår gav ingenting förutom att Jermain Defoe kanske stärkte sina chanser inför sommarens turnering. Nog ska vi kunna spela upp oss tills dess.
Men innan jag börjar på matchen ska jag dela ut en känga till Ullevi.
Ullevi är en riktig skitarena där det borde vara förbjudet att spela fotboll. Jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver besöka Ullevi igen, och jag vädjar till dem att bara använda den till vad den är, en FRIIDROTTSarena. Utsikten var bedrövlig, något som, om man jämför med den svenska konkurrensen, aldrig händer på till exempel Råsunda.
Stämningen innan matchen var god inne i Göteborgs centrum. De engelska fansen hade letat sig till ett dussintal pubar och sjöng sånger och vislade åt de vackra svenska flickorna som gick förbi ute i sommarvärmen.
Stämningen inne på arenan var dock bedrövlig, de enda som riktig höll igång var den engelska klacken på drygt 3000 personer som höll till i ena hörnet. Inte blev det bättre av att Markoolio passade på att spela in publikens sång till den officiella svenska EM låten som man tvingade publiken att sjunga om och om igen under halvtid.
England ställde så gott som upp med sitt b-lag förutom David James, John Terry, Steven Gerrard och Wayne Rooney. Alan Thompson fick spela från start utan att imponera, och Jermain Defoe gjorde debut när han efter tio minuter kom in i stället för den skadade Darius Vassell.
Sverige hade under långa stunder inget att säga till om förutom att jag imponerades enormt av Christian Willhelmsson. Men halvleken ägdes av England, och skulle med lite tur också gott till halvtid med ledning 2-0 sedan Wayne Rooney prickat stolpen och Owen Hargreaves skjutit bollen i kryssribban på en vacker tagen frispark som ställde Andreas Isaksson helt.
Rooney tvingade Isaksson till ytterligare en räddning strax innan pausvilan, och det var skillnaden lagen emellan när David James knappt var svettig, om möjligtvis för att det var en ljum och skön kväll.
Sverige gjorde fem byten i paus, och bland annat fick man ett rejält lyft av att Kim Källström introducerades. Källström var den som slog in bollen mot mål som Zlatan Ibrahimovic petade in efter att ha kommit undan från Jamie Carragher. 1-0 var inte rättvist sett till den första timmen av matchen, men efter målet var det hemmalaget som hade kontroll.
Källström hade ytterligare en bra chans med kvarten kvar, och matchens bästa spelare Wilhelmsson tvingade James till en räddning strax innan slutsignalen.
Jaja, det var ju bara en träningslandskamp, men Sverigespöket verkar inte ge sig. 36 år, elva matcher, men någongång måste förbanelsen lyftas.
Matchens höjdpunkt personligen var att jag träffade två vackra tjejer från Karlskrona som hette Caroline och Malin, som satt på stolarna bredvid mig.
Två månader till EM, två landskamper innan, förhoppningsvis med det bästa laget. Matchen igår gav ingenting förutom att Jermain Defoe kanske stärkte sina chanser inför sommarens turnering. Nog ska vi kunna spela upp oss tills dess.
