Ali Dia – En fotbollsbluff

23 november, 1996.

Southampton slåss med näbbar och klor för att hålla sig över nedflyttningsstrecket i Premier League. Då kommer skadan som inte får komma. Stjärnan och ikonen Matthew ”Le God” Le Tissier haltar av planen skadad efter 32 minuters spel i den viktiga hemmamatchen mot Leeds United. Ett byte måste genomföras och fjärdedomaren visar upp nummer 33 på tavlan.

Numret tillhör den nyss införskaffade Ali Dia.

George Weahs okände kusin, tillika den förre detta Paris Saint Germain- och senegalesiska landslagsspelaren Ali Dia.

Han ska göra sin debut efter knappt en vecka i klubben. Fansens hoppfulla förväntningar lät inte vänta på sig och tog form av visslingar och jubel.

Ännu en afrikansk fotbollsvind med hopp om stordåd hade blåst in över de brittiska öarna och in i Southampton. Men bakom blåsten stod en desperat tränare som pustade och frustade allt vad han kunde för att hålla den uppe.

För i samma stund som Dia äntrade planen, för varje löpning han tog och för varje passning han slog, så började sanningen närma sig med oundvikligt snabba steg.

Han kom, han såg, han byttes ut. Trots att Dia nästan lyckats sprattla in ett mål så blev det endast 53 minuters spel i Premier League. Southampton förlorade matchen med 2-0.

- Hans insats var nästan komisk. Han tog ungefär min plats, men han hade egentligen inte någon position. Jag tror inte ens han visste vilken position han skulle spela på. Han sprang bara runt som Bambi på is, sa Le Tissier efteråt.

- Överlag skulle jag säga att han förmodligen är den sämsta spelaren jag har spelat med. Det finns många andra kandidater, men jag vill inte nämna några namn, fortsatte han i en intervju med The Guardian.

Men upplösningen skulle skriva sin egen fotbollshistoria.

Det skulle visa att den nyinköpte afrikanen inte delade DNA med fotbollsvidundret George Weah, han hade aldrig spelat för PSG och det Senegalesiska förbundet hade aldrig hört talats om hans namn.

**

Historien hade dragit igång ungefär en vecka tidigare.

Allt hade börjat med ett telefonsamtal från en man som påstod sig vara George Weah. Weah började att berätta om sin kusin - Ali Dia – som han hade spelat ihop med i PSG och som hade representerat Senegals landslag.

Men George Weah i telefonen skulle visa sig vara en imitatör. Det var helt enkelt Dias agent som hade ringt runt till flertalet Premier League-klubbar i hopp om provspel.

Alla klubbar hade tackat nej, förutom en. Southampton. The Saints skulle att sluta på en 16:e plats den säsongen i Premier League, och de höll under Ali Dia-perioden på att kippa efter luft i bottenträsket. Greame Souness såg sig om efter konstgjord andning, och chansade.

Han tänkte inte låta en potentiell frälsare slinka honom ur händerna.

Utan närmare eftertanke blev Dia erbjuden en månads kontrakt med klubben. Men redan efter första träningen skulle spelarna skaffa sig en uppfattning om den nya förlossaren.

- Jag tränade egentligen bara med honom en gång, på fredagen före den där ödesdigra dagen. Han tränade fem mot fem på fredagsmorgonen och blev introducerad som en provspelare. Jag kom ihåg att jag tänkte: ”Han är inte särskilt bra, han kommer förmodligen inte att klara det.” berättade Le Tissiers om Dias första och enda träning med klubben.

Trots den dåliga träningen så skulle Dia ändå få starta i reservlagsmatchen mot Arsenal dagen efter. Men när dagen kom så hade reservmatchen blivit tvungen att ställas in på grund av vattensjuk plan, och lyckan fortsatte att le sitt allra bredaste leende mot Ali Dia.

Så helt plötsligt satt han där. Uppskriven som nummer 33 på matchprogrammet i en helt äkta, pulserande och internationellt tv-sänd Premier League match inför 30 000 åskådare.

Fast nu gick allting snabbt, och första halvlek var i full gång. Det var då - efter 32 minuters spel - som lotten återigen drog Dias nummer. Le Tissier ut, Dia in.

Då befinner vi oss där igen, vid början till slutet.

Efter 53 minuter hade Souness insett att han blivit förd bakom ljuset, och efter 53 minuter tog han det första steget av damage control i den generande Dia-affären när han bytte ut sin inhoppare.

Men trots bytet så hade Ali Dia lyckats med en bluff som skulle fått Victor Lustig avundsjuk.

Han hade med hjälp av ihärdighet och kyla, en desperat tränare och en enorm näve tur, lyckats navigera sig fram till världens största fotbollsscen helt oupptäckt.

Han kraschlandade på den, men i 53 minuter hade han fått leva lögnen.

**

Dagen efter matchen så kom Dia in till klubbens läkarteam med klagomål om skada. Han undersöktes utan resultat och lämnade träningsanläggningen. Han sågs aldrig mer till hos Southampton efter det.

Det kom fram att han bara veckor innan hade han kört samma procedur hos division-sju klubben Blyth. En match. Utbytt. Skadad. Försvunnen.

Blyths tränare Peter Harrison hade nästan satt sin pint i halsen när han på den lokala puben, The Spartan, såg deras försvunna reservanfallare hoppa in för Southampton i ”Match of the day” på tv.

- Det var ganska otroligt vid tillfället, skrattade Harrison

Konfronterad efteråt med anklagelserna mot honom i en intervju med så förklarade Dia;

- George Weah hade tydligen ringt och sagt att jag är en bra spelare. Det vet jag att jag är, det har jag bevisat

- Men var det verkligen George Weah som ringde upp? Frågade reportern

Dia slår en blick ut mot planen i någon sekund innan han svarar;

- Som jag har sagt. Personligen, så vet jag inte.
 

**

Med stora penseldrag av vita lögner hade Dia målat upp ett porträtt av ett fotbollsproffs som han själv stod modell för, han hade byggt upp en skör fasad av en storspelare. Men fasader faller, och sanningar ramlar ut.

Och när dammet från fasaden väl hade lagt sig, stod endast en senegalesisk 31-årig amatörspelare utan bollkänsla ensam kvar.

Men det var en senegalesisk 31-årig amatörspelare utan bollkänsla, som hade lyckats dribbla bort en hel fotbollsvärld.