Hammers ställde upp med en snarlik startelva som den som vann mot Arsenal, med den skillnaden att Carroll gick in på topp istället för Arnautovic. Den store mannen skulle få ett gyllene tillfälle, men mer om det senare.

Matchen inleddes trevande och egentligen skapades inte en rejäl målchans i hela första halvlek. Det rörde sig istället mestadels om halvchanser. Hemmalaget hade en bra chans, men skottet täcktes av Zabaleta och Nasri hade ett skott som smet utanför. Det stod 0-0 i paus och inget av laget hade mäktat med ett enda skott på mål.

I andra halvlek ökade tempot något och efter några minuter fick Carroll chansen. Carroll nickade fram ett inlägg till Antonio som fick en riktigt bra möjlighet till att ta avslut, men han fick en snedspark och bollen gick tillbaka till Carroll som i praktiken hade öppet mål på en halvmeters avstånd. Dock lyckades han med konststycket att skjuta över. Till hans försvar ska sägas att han måste blivit överrumplad av att få tillbaka bollen, men det kompenserar inte det faktum att han i stort sett bara behövde stöta in den i nät och att det nog var svårare att missa än att göra mål.

Istället tog Bournemouth ledningen. Fraser kom på språng, Diop kastade sig och satte in en lyckad brytning. Problemet var bara att bollen gick i en båge och studsade fram till Callum Wilson som på halvvolley dunkade in 1-0 bakom en chanslös Fabianski. Det var Wilsons sjätte mål på sex matcher mot West Ham…

Vi försökte sedan utjämna, men hade enorma problem att komma till farliga lägen. Istället kunde Bournemouth kontra på tilläggstid och göra 2-0 genom King.
Det var ingen rolig match att se, men det är bara att bryta ihop och komma igen. På lördag väntar AFC Wimbledon i FA-cupen, det vore roligt om vi kunde gå långt i den gamla fina turneringen i år.