STARTELVA:
Sirigu – Jallet, Bisevac, Camara, Ceara – Sissoko, Bodmer – Ménez (89’), Pastore (83’), Nené – Gameiro (87’)

AVBYTARE 
Douchez, Armand (83’), Tiené (87’), Lugano, Landre, Erding, Hoarau (89’)

Såhär efteråt undrar man lite hur det här gick till? Saint-Ètienne gjorde en riktigt bra match, speciellt i andra. PSG gjorde tvärtom en riktigt svag match med undantag för några enstaka minuter i andra halvlek då man spelade bra fotboll.

Skulle jag referera de två halvlekarna i detalj så skulle det bara bli ett tjatande och beskrivande av alla de målchanser som avbröt det böljande spelet. Variationen bestod av hur mycket boll ASSE hade, eller snarare hur lite boll PSG hade. Hursomhelst gjordes matchens enda mål av Bodmer i den 32e minuten då han nickade in en hörna slagen från vänster. Nicken lite framför straffpunkten (mot Nené sett) var bra men Ruffier i motståndarmålet var mycket nära att hålla bollen utanför mållinjen. Efter det hade PSG en bra spelperiod fram till halvlekspausen.

Andra halvlek är bara ett långt Saint-Etienne anfall, stundtals avbrutet av några taffliga uppspelsförsök eller några bättre kontringar från Paris sida. Men chanserna har Saint-Etienne. Vi får återigen tacka vår fullkomligt fenomenala målvakt Sirigu som tillsammans med Fru Fortuna gjorde att vi reste hem med alla poäng i bagaget. PSG hade några kontringar på slutet när motståndarnas slutforcering successivt kom av sig, då dem började känna att vad dem än gjorde gick bolluslingen helt enkelt inte in.

Vad gjorde PSG bra respektive dåligt? Låt mig börja med det bra, det blir snabbt överstökat: Jérémy Ménez. Vilken match han gjorde. Hans fantastiska löpsteg och förmågan att gå förbi sin gubbe var verkligen en fröjd att skåda den här kvällen. Enligt mig hans bästa insats i PSG-dressen så här långt. Som den dribbler han är glömmer hans fina arbetskapacitet, beslutsamhet och spelsinne, attribut som tydligt uppenbarade sig den här kvällen. Även Sirigu, matchens segerorganisatör visade återigen prov på vilken kvalitativ målvakt han är.  

Vad var då dåligt? Hela intrycket PSG gav den här matchen var negativt. Försvaret, främst mittbackarna och dess samarbete med det defensiva mittfältet var en enda stor hönsgård. I övrigt fungerade press och understöd inte alls och stundtals var hemåt-jobbet slappt och kroppsspråket ointresserat. Främst det gjorde mig riktigt arg och irriterad- det är ju grundförutsättningar för att kunna spela framgångsrik fotboll. I offensiven var främst uppspelsfasen problemet. Individuellt stod både Pastore och Nené för bleka insatser. Samtidigt som Sissoko och Bodmer misslyckades med sin uppgift som länk mellan anfall och försvar. Spelet körde ofta fast på en kant, jag räknade till EN(!) offensiv crossboll på hela matchen. Till råga på det var laget stillastående med ett monotont rörelsemönster.

Det känns trots allt rätt kul att konstatera att efter Montpelliers oväntade förlust mot Evian så avslutar vi höstsäsongen som serieledare. Men det är lätt att skaka bort förluster likt denna och med ett frampressat skratt konstatera matchens absurditet. Men inte jag. Det här var för dåligt. Tråkigt när främst inställningen är dålig, för att tala klarspråk- viljan att vinna och att kämpa för segern.

Nu väntar uppehåll och transferkarusellen drar igång igen. Mycket välbehövligt. Nästa match är Toulouse hemma då serien vänder den 14/1, vi ses då. Förhoppningsvis dyker det upp ett eller annat spelporträtt och förhoppningsvis någon krönika inom den närmsta framtiden. 

God Jul önskar PSG-redaktionen!