Samtidigt som rapporterna från Eindhoven förkunnade att mästarna PSV hade gjort sin plikt och städat av FC Twente i sedvanlig vana, bjöd Óscar Garcías mannar på en prestation så andefattig att inte ens en vidöppen chans mot Europa League kunde motivera dem att kämpa för klubben. Våra chanser regnade bort, både bildligt och bokstavligt.

Ajax klev ut på Abe Lenstra Stadion med full vetskap om att allt låg i egna händer. Twente förlorade likt tidigare förutspått. Dörren stod vidöppen, men startelvan agerade med samma akuta apati som vi tvingats utstå under hela detta förbannade spelår. När Anton Gaaei således prickade ribban i den 37:e minuten var det mer eller mindre garanterat att matchen skulle sluta i besvikelse. Frågan var enbart hur illa det skulle bli. Resten av eftermiddagen var en uppvisning i missriktade distansskott från Gaaei som var närmare att slå ut framtänderna på den tillresta publiken än målnätet, nickar högt över ribban av en märkbart disträ Wout Weghorst och en Mika Godts som aldrig riktigt kom in i matchen fram till att han fick kliva av.

Och som blaskigt grädde på moset bestämde sig vädergudarna för att sätta pricken över i:et denna säsong. Under matchens sista tio minuter, plus de sex plågsamma minuter som domare Joey Kooij tvingade oss att utstå, förvandlades planen i Friesland till en närtill biblisk återuppförande. Planen blev nästintill ospelbar, och Amsterdams sista desperata försök att vaska fram en målchans drunknade i det friesländska skyfallet tillsammans med mina framtidsdrömmar.

Det oavgjorda resultatet innebär att Ajax slutar på 56 poäng – en enda poäng ifrån att tangera det historiska skräckfacit från 1964/65 som vi alla har bett till högre makter att få slippa uppleva. När vi nu arkiverar den här farsen till säsong kan vi konstatera att de senaste månaderna har varit en utdragen, plågsam serie av killgissningar och tjejtvekningar. Fansen har tröttnat på spelarna. Spelarna har tröttnat på klubben. Och klubben verkar ha tappat all form av livsglädje. Det är motigt nu – och så lär det förbli.

Nu väntar alltså Conference League-kval mot lag vars namn vi förmodligen kommer att behöva slå upp i en atlas. Mika Godts stannade på 29 poäng och missade precis Tadic-milstolpen, således avslutas hans kapitel i Ajax med tankar om vad som hade kunnat bli ifall ledningen inte sumpat bort Francesco Farioli (stort grattis till Porto förresten). Kasper Dolbergs 100:e match blev en sista dödsryckning, och det enda vi tar med oss från denna majsöndag är blöta strumpor och ett lika grått humör.

Säsongen är äntligen över, men frågan är om vi ens har nått botten eller om styrelsen redan har beställt nya spadar inför nästa höst.

Matchfakta

sc Heerenveen 0 - 0 Ajax

Gula kort: Mokio, Rosa, Regeer, Steur

Heerenveen: Klaverboer, Braude, Kersten, Willemsen, Zagaritis (Petrov '75), Lindsay, Overeem, Trenskow, Meerveld (Brouwers '84), Oyen (Gürbüz '84), Vente (Nordas '84)

Ajax: Paes; Gaaei, Itakura, Baas, Rosa; Steur (Dolberg '79), Mokio, Klaassen (Regeer '69); Berghuis (Bounida '69), Weghorst, Godts (Carrizo '85)