Matchen började ändå bra för Lazios del efter att ringrost och avsaknaden av tajming lös igenom vid ledningmålet. Manuel Lazzara sprintade ner efter högerkanten - som vi är vana att se honom - och slog ett inlägg mot anstormande lagkamrater. På något sätt så slog en Atalanta-försvarare in bollen i eget mål och gav Lazio ledningen.

Atalanta hade i inledningen svårt att få grepp på bollen och stod med sin backlinje väldigt högt, något som Lazio inte var sena med att utnyttja. Ett flertal gånger bröt man igenom och både Immobile och Correa kom till bra lägen. På just en sådan situation fick Sergej Milinkovic-Savic bollen utanför straffområdet och drog på stora släggan och 2-0 var ett faktum.

Ska det vara så här lätt?

Bara i farten hann Ciro Immobile bränna ett par riktigt fina lägen som skulle betyda 3-0 men även här lös den här ringrosten igenom.

Sedan hände något, Atalanta började vakna till liv och ställa till alla möjliga problem för Lazio. På något vänster så lyckades aldrig Romklubben komma över sin egen planhalva något mer. Istället för att spela bollen framåt så envisades man med att försöka spela kvadraten vid eget straffområde  med ett gäng Atalanta spelare som jagade frenetiskt runt sig. Det spelade ingen roll om Atalanta hade sjunkit hem på egen planhalva och Lazio hade bollinnehav på mittplan - nej bollen spelades då hem till Strakosha i målet som i sin tur stampade på bollen tills backlinjen sjunkit hem så pass att man kunde börja spela kvadraten igen och sedan nästan ge bort bollen till Atalanta, om och om igen.

Detta var matchbilden från minut 15 och när reduceringen kom var det som ett brev på posten. Jag tror dom flesta kände på sig vad som komma skulle, även Laziospelarna som såg, ursäkta ordvalet, riktigt skitnödiga ut.

Innan tandemin kunde man räkna upp saker som skulle gynna Lazio i det kommande titelracet. Saker som att man slagit Juventus vid två tillfällen redan och att man hade 1 vecka mellan varje match medan konkurrenterna deltog i Coppa Italia och Champions League. Lazio skulle kunna samla krafter mellan matcherna på ett helt annat sätt och enbart fokusera på en match i taget, i Serie A.

Nu är rollerna helt ombytta och laget såg efter 20 minuter helt slutkörda ut. Visst, Lazio var aldrig favoriter i den här matchen men jag hade väntat mig någonting annat faktiskt. Varför kommer Lazios första anfall efter den bra perioden i början efter att Atalanta vänt på steken?

För visst, både 2-2 och 3-2 slank dit och Lazio fick se sig besegrade för första gången sedan i höstas borta mot Inter i Milano, några mil från Bergamo.

Lazio får ta nya tag mot Fiorentina redan om några dagar i ett förmodat stekhett Rom och i min förvirring efter den här matchen är det en fråga som ekar i mitt huvud, varför var det inte vattenpauser? Det kanske hade hjälpt…