West Ham kom till spel med två ändringar i startelvan från lördagens match mot Brighton; Benrahma gick in från start istället för Bowen och Randolph gick in i mål istället för Fabianski som skadat sig på uppvärmningen.

Jag skrev i införrapporten att jag ville ha ett tidigt ledningsmål och nära var det att det skulle bli just så. Matchen var endast 40 sekunder gammal när West Bromwich slog bort bollen och frispelade Antonio, Antonio försökte sedan runda Johnstone i Albions mål men stoppades oschysst och domaren blåste straff.
Straffen togs hand om av Rice som placerade den i stolpen och istället för att vi fick en drömstart så kunde West Bromwich ta sig in i matchen.

Knappt en halvtimme in i matchen fick West Bromwich en hörna som skruvades inåt, Randolph kom inte upp och Soucek tvingades försöka nicka bort den, men kom inte tillräckligt högt och nickskarvade istället olyckligt in hemmalagets ledningsmål.

Halvleken gick mot sitt slut, men på tilläggstid frispelade Benrahma Soucek så att vår käre tjeck fick stöta in bollen för sitt tionde mål för säsongen. En otroligt viktig kvittering inför andra halvlek.

West Bromwich öppnade piggt i andra och hade chanser att återta ledningen. Det stod sedan länge och vägde, med 25 minuter kvar såg Cresswell påpassligt att Johnstone var felplacerad och slog en frispark från 40 meter mot mål, men bollen tog i stolpens utsida.
Nästa chans kom för Fornals som frispelades av nyinkomna Bowen, men avslutet räddades.

Det skulle dock komma ett avgörande. I 82:a minuten slog Cresswell en lysande hörna som Ogbonna kraftfullt nådde först på och nickade in 2-1. Några minuter senare stängdes matchen definitivt efter att Lingard och Fornals spelat fram Antonio så att denne kunde sätta dit 3-1. Vinst och tre blytunga poäng hem till London.

Segern för West Ham upp på 62 poäng, lika många som den magiska sista säsongen på Boleyn Ground vilket då förde oss till en sjunde plats. En poäng på söndag hemma mot Southampton skulle således ge oss vår poängmässigt bästa säsong sedan 1985-86 och vår bästa ligaplacering sedan femteplatsen 1998-99. 

I och med att Tottenham förlorade hemma mot Aston Villa tvingas de nu vinna borta mot ett Champions League-jagande Leicester samtidigt som vi förlorar hemma mot Southampton för att ta sjätteplatsen från oss. Everton är också med i racet, men förutom att de måste slå City borta så ska de även hämta in åtta mål på oss och det kommer inte hända. Jag törs därmed säga att vi blir sämst sjua och med stor sannolikhet kommer vi även ta sjätteplatsen. Det skulle vara en fin avslutning på en fantastisk säsong.

I’m Forever Blowing Bubbles!