Det var ett ganska stukat Lazio som kom till start i dagens lunchmatch. Simone Inzaghi hade beslutat att Joaquin Correa var den som skulle ersätta Luis Alberto och Marco Parolo, i sin tur, skulle axla Lucas Leivas roll. Detta betydde att Felipe Caicedo fick ta klivet in i startelvan.

Problemet med detta visade sig ganska snabbt. Joaquin Correa är inte lika bra som Luis Alberto i dennes roll medan Ciro Immobile inte är lika bra som Correa i argentinarens roll och slutligen är inte Felipe Caicedo lika bra som Immobile i dennes roll. Det blev en slags domino effekt och det offensiva spelet haltade en del, vilket var högst förståeligt.

När Mario Balotelli i början av matchen gör bort Luiz Felipe retfullt enkelt kunde man dra paralleller till hur ett historiskt Lazio brukar hantera sådana matchbilder. Nämligen med kollapser, hängande huvuden och slutligen förluster. Men det här laget är någonting annat. Detta är ett sorts Lazio 2.0 med ett måtto inpräntat på bröstet: Att aldrig ge upp.

Det gjorde man inte heller idag. Sergej klev fram och drog ett tungt lass. Kommentatorn tjatade matchen igenom om att Brescia var det laget som hörde till dom absolut sämsta i Serie A på att försvara fasta situationer. Kanske var det med denna vetskapen som Lazio nästan oavbrutet sökte Sergej med långa och höga bollar i straffområdet. Och visst vann han bollarna nästan varje gång och skapade lägen till sina medspelare.

Kvitteringen kom efter att Ciro Immobile förvaltat en straff som kollegan Felipe Caicedo ordnat. Ecuadorianen fick ett instick och såg ut att bli helt ren när han hölls i och drogs omkull av en Brescia-spelare som dessutom redan minuterna innan fått syna det gula kortet. Nu skulle väl vändningen komma relativt tidigt i andra halvlek? Kan vi skippa dramatiken?

Nej blev svaret på den sista frågan. Lazios spel såg ut att hacka och vara statiskt i andra halvleken. Brescia i sin tur försvarade med hela laget (Ja, till och med Balotelli agerade försvarare vid vissa tillfällen) och det man kan ta som lärdom efter den här matchen är att om ett Italienskt lag kommer ut med en intention att endast försvara, ja då kommer motståndarna få det jobbigt.

Hemmalaget ställde upp en regelrätt mur och Lazio fick försöka på alla sätt man kunde med små flickar centralt, inlägg från inbytte Jony, svepande bollar på Sergej och genombrottsförsök av Correa. Lazio försökte och försökte men såg hela tiden sina försök studsa som pilspetsar mot grova sköldar.

Till slut kom det där ögonblicket, då en hög boll skickades bort mot Sergej som i sin tur gjorde precis som han redan gjort några gånger redan under matchens gång. Han nickade ner bollen till Caicedo som istället för att ta ett eget avslut serverade Immobile som placerade in bollen till 2-1 och vinst. Som vanligt får man lov att säga.

Lazio har nu hängt på Inter och Juventus i toppen. Båda dessa har knepiga matcher under morgondagen mot Napoli respektive Cagliari. Samtidigt ligger Roma i skrivande stund under med 0-1 mot Torino på hemmaplan. Det är ganska skönt att vara Laziale just för stunden. På lördag tar vi emot Napoli för att jaga bort ännu ett spöke den här säsongen. Räkna med välfyllda läktare och en utvilad, vrål-taggad Luis Alberto tillbaka.

Lazio är i allra högsta grad med i scudetto-striden och vi kan vara säkra på att spelarna aldrig kommer ge upp.