Brothers in Arms

Mot Wolverhamton, i lördags, fanns båda bröderna representerade i målprotokollet. Storebror Kolo hade visserligen ingen av sina bättre dagar men Yaya var het – som han egentligen varit under nästan hela säsongen.

Bröderna kan komma att spela en avgörande roll i sluttampen av Premier League, något som de, knappast, realistiskt trodde på innan den där matchen 1999 där ett gäng ungdomar från plantskolan ASEC Mimosa ställdes mot Esperance i den Afrikanska supercupen.

Ungdomarna från Abidjan vann mot ett i princip ordinarie Esperance med 3-1, en seger som inte bara fick Afrikas, utan hela världens ögon att riktas mot Abidjan.

Kolo berättar:“No one was thinking we’d win, so the stadium was empty, but we were doing great. When we came out for the second half, the stadium was almost full. The match was on television and people watching had to come and see for themselves.”

Lagets snittålder var under 18, lagets kapten Kolo Toure. Sedan den matchen har allt varit möjligt för bröderna.

Deras vägar till Man City skiljer sig dock rätt mycket.

 Kolos väg har varit någorlunda rak medan Yaya har varit på en rätt lång roadtrip i Europa och bland annat upplevt kyla i Ukraina, galenskap i Grekland, arrogans i Frankrike och storhet i Spanien.

Men är man beslutsam och jobbar hårt för sina mål brukar man lyckas här i livet. Det vet både Kolo och Yaya, kanske lever de efter den tesen bättre än några andra fotbollsspelare.

 Yayas mål var att få dela klubb med sin bror och 2010 var det dags: "I wanted to play with my brother, Kolo, one time. In football, you do not know what will happen tomorrow, and [to play with Kolo] was very important to me."

Det sades att Yaya valde City på grund utav pengarna, men har man någorlunda koll på Tourebröderna vet man att pengarna inte direkt används för att vaska skumpa.

Yaya berättar: "When your life starts to change and you get some money, even small money, you want to help your family, which I do. We are normal people, we have not come from a family with a lot of money. That is why I love my brother. He is a very good guy, always wanting to help other people."

I slutändan handlade Yayas val av City förmodligen om två saker: kärlek till sporten och kärlek till familjen. Tourebrödernas grundbultar här i livet.

Kärlek som kan hjälpa  Manchester City att bli mästare i England.

Andra noteringar från helgen

·         * Fick lite Diego Tristan-vibbar av Tevez trixiga solomål mot Wolves.

·         * Fick lite Björn Runström-vibbar av Drogbas insats mot Blackburn.

·       *  All cred till Chamakh för en fin höst men ja, van Persie ger Arsenal ett bättre flyt i spelet och bör vara rätt ordinarie resten av säsongen.

·         * Dempsey stod för en riktig Bergkamppassning när den energiske Andy Johnson satte kvitteringen - sitt första mål sedan 2009 - mot Wigan.

·         * West Brom vs Blackpool kunde en annan dag slutat 15-15. Det har sagts tidigare men det tåls att sägas igen; nykomlingarna denna säsong är roliga som fan.

·        *  Pools första halvlek mot Everton var väl kanske den bästa fotboll de presterat denna säsong medan Everton, verkligen, saknar Cahill.

·        *  Helt sjukt att Spurs vs United slutade 0-0. Men Vidic stod för kanske för den mest överjävliga mittbacksprestationen under denna säsong och de andra tre mittbackarna var snuskigt bra de med.

·        *  Michael Dawson är lite av mittbackarnas Paul Scholes.