Carl-Martin Landquist om sitt supporterskap till Liverpool

Liverpool är en klubb med en oerhört stor supportskara och inte minst i Sverige har de flertalet anhängare. En av dem är Carl-Martin Landquist, som även skriver om laget här på sajten, och han berättar nu ingående om hur hans relation till Liverpool ser ut.
 
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
 
*  *  *

Hur, när och varför började du följa och supporta Liverpool?
- Det här med tipsextra har ju tjatats sönder och samman genom åren och kanske börjar det att tona ut lite nu när de som är vana vid att det sänds matcher i nitton olika vinklar på fler kanaler och medier än det går att räkna till faktiskt börjar utgöra en allt större del av supporterskaran. Likt den siste mohikanen så tillhör jag de som kommer ihåg när det sändes en enda match per vecka och jag är bland de yngsta som gör det. Ty jag var inte gammal när utbudet ökade i rask takt. Influenserna som fanns att hämta kom alltså från tipsextra och det här kan mycket väl vara en efterhandskonstruktion, men att urgöteborgaren Glenn Hysén som mer eller mindre ensam betvingat det oövervinneliga England faktiskt stod där med en buckla, ingen i Liverpool har höjt någon ligabuckla över huvudet sedan dess ironiskt nog, över huvudet i ett engelskt lag slog nog an en ton i en ung pojke. 
 
- Efter det så fans det något att hålla i handen, något att rikta alla de där känslorna mot och det där växte sig bara starkare.

 Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt? 
- Är fotbollen en del av livet eller är livet en del av fotbollen? Liverpool och fotboll är så mycket mer än det som händer innanför linjerna och stunderna som innehåller eufori eller känns totalt bottenlösa. Kärleken till Liverpool har inneburit att jag träffat så många personer som jag aldrig annars stött på, att jag har gjort så många fantastiska resor, att jag har delat känslor med personer, kända som okända, och känt en samhörighet på ett sätt som jag knappt tror är möjligt utanför sportens värld.
 
- Självklart finns det bollar och stunder som sticker ut i matcher som har varit fantastiska, men både livet och fotbollen handlar ju om att ta beslut utifrån vad som känns rätt i hjärtat både i dag och i morgon.
 
- Jag tror inte att jag hade träffat min sons mor om vi inte båda hade haft så starka band till den här fantastiska sporten, flera av mina bästa vänner hade jag inte känt om vi inte hade spelat och njutit av fotboll. Fotbollen och Liverpool har tagit mig till stunder och har gett mig minnen som har format mitt liv till allt det fantastiska som det är idag och som jag lever med. Varje dag.
 
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Den absolut största fördelen är gemenskapen med andra människor, människor som ser alla matcher, människor som bara fascineras av passionen och kan se sin egen passion för något helt annat genom den och människor som hittar hopp genom den här sporten.
 
- I yngre år kunde en förlust vara brutalt tung att bära med sig och det kunde sitta i länge. Med åren har jag ju lärt mig att det alltid kommer nya matcher och det viktiga är inte vad matchen slutar. Det viktiga är vilka jag såg matchen med.
 
- Det finns inga nackdelar med fotboll. Det är ett privilegium och en ynnest att ha all den här passionen för någonting och att brinna så mycket för någonting som i grund och botten är gott och för människor närmare varandra. Den dag vi inte tror, hoppas, har passion för något eller känner hur det brinner i bröstet. Den dagen blir livet ganska tomt.
 
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Det är klart att den genomromantiserade bilden av hur en ung Liverpool-kille slår igenom och blir en världsspelare på sin position där han dessutom redan han ett gäng titlar i ryggsäcken är helt fantastiskt. 
 
- Vinklar vi bara upp backspegeln något så att där ryms några fler år i vyn så inser vem som helst att hela det nuvarande laget är favoritspelare. Spelet och spelarna är så dominanta nu att det även med Liverpool-mått mätt är något extraordinärt som sker just nu. Det finns kvalitet över hela banan och en del av dem ser ens knappt ut att svettas när de spelar.
 
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Steven Gerrard är lika gammal som jag är. Han slog igenom med dunder och brak när jag började att se matcherna allt mer intensivt och på det så brann han något oerhört för hela klubben och spelet. Det fanns inget polerat där, en Liverpool-grabb med hjärtat utanför tröjan och skruvdobbarna i låret på första bästa Everton-spelare. Han bar klubben under så lång tid och är och förblir den störste för mig.
 
- För den som tvekar är det bara att gå in på Youtube och söka på Gerrards femtio bästa mål. Att det överhuvudtaget gång på gång går att pulvrisera en fotboll på det sättet trotsar alla kända naturlagar.
 
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- Liverpool-matcherna är ju en högtidsstund. Det i kombination med att livet pockar på uppmärksamheten på ett helt annat sätt nu jämfört när man var yngre så blir det väldigt ocharmiga svaret att jag ser de flesta matcher i efterhand numera. Att kunna sätta sig själv på en eftermiddag på helgen för att se en fotbollsmatch rimmar inte väl med kalendern numera. Det är snarare standard att telefonen är avstängd från avsparkstiden och när lugnet har sänkt sig hemma så kan jag i lugn och ro, ovetandes om resultatet, se matchen i repris någon gång på nattkröken.
 
- Vi är ett gäng som åker och ser två matcher per säsong, åtminstone en av dem brukar vara med Liverpool.
 
Har du någon upplevelse du minns lite extra från när du varit på plats?
- Matcherna och åren flyter ihop och det finns både högt och lågt. Att se Benayoun stånga in ett mål sent borta mot Real Madrid den där magiska våren 2009 när Liverpool gick fram som en ångvält på speed gav ju en lätt surrealistisk känsla.
 
- Surrealistiskt var det även att se Bradford sänka ett rätt felbalanserat och Hodgson-styrt Liverpool hemma på Anfield men då i andra änden av känsloskalan några år senare. Där skulle jag utan längre betänketid åtminstone säga att vi har ytterligheterna.
 
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Jag inbillar mig att det inte är så mycket. Man är som man är som person, den energi som riktas mot att följa Liverpool och sport hade tagit vägen någon annanstans om jag inte hade varit intresserad av sport. 
 
 Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Spontant är nog känslan runt hela företeelsen klart bättre, en förlust känns inte lika tung längre som den kunde göra när man var yngre. Det blir alltmer uppenbart att det är resan som är målet. 
 
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Jo, det är klart att det finns ett gäng lag där mungiporna inte går i taket när de målar. Ju större rivaler de är till Liverpool desto större är sannolikheten att de inte är något favoritlag direkt.
 
- Supporterskap är ju direkt subjektivt och det som är sant för en person är direkt osant för någon annan, en direkt följd av känslor och passion och det är klart att ens känslor för Liverpool gör att en del andra lag känns extremt osympatiska. I regel de som vinner, för så är det ju. Väldigt få ogillar förlorare och finns det vackra, liljevita, förlorare så får det ju inte sällan effekten att man håller en extra tumme för dem när tillfälle ges. Lag som dock nästan har segrat ihjäl sig och som upplevts som oerhört dåliga vinnare väcker ju bara mer ont blod och det har en tendens till att sitta i. Länge. 
 
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Att få fortsätta att åka på resor med mina vänner varje säsong till diverse avkrokar är en konkret målsättning som vi hoppas kunna återuppta så snart det här usla viruset har krupit tillbaka under den sten det en gång tittade fram ifrån.