Med Diafras återkomst så hittade vi tillbaka till det spel som fungerat så framgångsrikt innan matchen mot Stoke. För på Britannia hittade vi aldrig riktigt rätt och gjorde en rätt slätstruken match. Nu fick man dock till det som sagt och det är så otroligt kul att se match efter match hur ett lag verkligen har ett grundspel att falla tillbaka till, alla spelare vet sina roller och vad de ska göra, fantastiskt. Sedan så tror jag också att när Carroll kommer in ordentligt i det hela så man kan lägga till ytterligare en dimension i spelet.
Andy Carroll var alltså tillbaka och för mig som även gillar den extremt raka fotbollen med tunga, stora och starka forwards så var det extra kul. 25-åringen har varit borta från spel sedan i Juli. Han har haft en tuff väg tillbaka. Men som jag nämnde i inför-rapporten så fick han 60 minuter i en match bakom stängda dörrar. Nu fick han även hoppa in i ligaspelet och på de få minuterna han fick (hoppade in i 92:a minuten) så hade Engelsmannen två riktigt bra målchanser som han tyvärr inte kunde förvalta, men det kanske hade varit för bra för att vara sant. Man håller ändå på West Ham så allt skall väl inte vara tjo och tjim.
Att ta med sig från matchen
Positivt
- Man har ett spel som samtliga spelare förstår. Jag tycker mig se väldigt tydliga riktlinjer, förtroendeingivande sådana.
- Adrian håller sin andra nolla för året och det är viktigt för ett lag som har producerat så pass mycket framåt, att det även fungerar bakåt.
- Andy Carroll är tillbaka och hoppas nu att han får ett par rejäla träningspass under uppehållet så att han är redo för Everton borta.
Negativt
- Ineffektiviteten.
Nu får vi kriga oss igenom detta landslagsuppehåll som vi hoppas blir ett lyckosamt sådant för framförallt Stewart Downing. Men givetvis våra andra spelare som agerar ute i europa.
UP YOU IRONS!