England
2011-03-07 10:00
Dangerous Dirk
“The way they went about their job, their attitude, their commitment, their dedication and the pride they took in themselves and the football club was brilliant,”sa King Kenny om sitt lag efter vinsten mot United. En som verkligen är värd berömmet är den rödlätte holländaren: Dirk Kuyt
Oscar Öberg
10 kommentarer
När han spelade i Feyenoord, mellan 2003-2006, var han ju en målspruta. 71 ligamål på 101 matcher var givetvis fantastiskt på alla sätt och vis och gav honom smeknamnet Dangerous Dirk.
Under de senaste åren har det inte alltid känts sådär superfarligt då Kuyt kommit flygande på sin kant. Det är inte så att han kan dribbla särskilt bra och även fast han kan springa är hans topspeed inte överdrivet skräckinjagande – ibland är det helt enkelt lite ospännande att se Kuyt.
Och om man har försökt att inviga en oinsatt vän till fotbollens värld har man inte direkt öppnat med att visa ett youtube-klipp med Kuyt och sagt ”Jo, men det här är Dangerous Dirk, the master of sexy football – den enda spelare du behöver känna till egentligen.”
Men han är holländare och holländare är oftast kloka. När han kom till Premier League, 2006, insåg att han att det skulle bli klurigare att göra mål på Bolton än det var att göra mål på typ NAC Breda. Och eftersom han dessutom blev tilldelad en mer defensiv roll var chansen lika med noll att han ens skulle komma i närheten av sitt målsnitt från Holland.
Ger man 100% på planen blir fansen oftast nöjda i England. Vissa jobbar hela veckan för att ha råd att se sitt favoritlag på helgen och blir därför inte särskilt nöjda om de märker att någon fortfarande har krafter kvar när 90 minuter har gått.
Så Kuyt har sett till att alltid ge 200%. Efter matcherna brukar han gå förbi och tacka fansen för deras stöd vilket kanske borde vara en självklarhet i dagens fotboll, men långt ifrån är det. Man kan bli irriterade på Kuyts tekniska oförmåga och spelsinne men man kan som aldrig bli riktigt arg på honom.
Nu på sistone, då Kuyt spelat i en offensivare roll som spets i anfallet, har möjligheterna för att göra fler mål ökat och igår small det: ett hattrick på sin landsman Edwin van der Saar. Inget mål var sådär jättevackert men i och med att han fanns där i boxen, runt målet, som en fotbollens Tomas Holmström, skapade han oreda för Uniteds nykomponerade försvar.
“Sometimes he goes unrewarded in terms of goals but anything he gets in football he deserves because he’s worked so hard to get that,” sa Daglish om Kuyt efter matchen. Jag håller med till punkt och pricka. Han förtjänar allt.
Om jag skulle visa ett youtube-klipp för en redan invigd vän skulle jag visa ett på Dirk Kuyt och säga:
”Jo, det här är som Dangerous Dirk, en spelare som ger allt och visar dig som publik den respekt du är värd. Han är inte bäst i världen med boll men utan boll är han världsklass. Och han har en snygg solbränna…nej, där ljög jag, men allt det andra stämmer: Dirk Kuyt är en kultspelare, inte bara för Liverpool-fans, utan även för alla andra som uppskattar osjälviska, hårt jobbande karaktärer.”
Efteråt skulle jag förstås visa ett mer elegant klipp på hans landsman Dennis Bergkamp men det är en annan femma.
Andra noteringar från helgen:
* Vilken tajming – min kusin skrev ett finfint spelarportätt om David Silva samma dag som den lille spanjoren gav City tre, uberviktiga, poäng . Välförtjänt? Nope. Men bryr sig Mancini, eller någon annan för delen, om det? Nope.
* "We have momentum at the right time," sa Avram Grant och West Ham har nu vunnit tre raka tävlingsmatcher, något som inte hänt på mer än två år. Blir det fyra raka kommer Avram, förmodligen, kräva att han ska bli adlad.
* West Hams eminenta tysk, Thomas Hitzlsperger, skulle kunna döda – eller åtminstone skadeskjuta– en, låt oss säga, blåval med sin vänsterbössa. Eller i alla fall en skör hjort.
* Orkar faktiskt inte läsa någon till semi-intellektuell artikel om hur underskattad Denilson är och hur viktig han är för Arsenal och världen. Kan vi inte alla bara komma överens om att han för ofta suger lite för mycket.
* Och Abou Diaby, den gänglige fransmannen: Har han fått för sig att bollen, likt härskarringen, ger oanade krafter och därför inte kan släppa den?
* Ojoj, Mark Clattenburg hade återigen en rätt tuff dag på jobbet när han dömde matchen Fulham vs Blackburn. Men det är klart: väljer man yrket domare har man som valt ett liv där lätta dagar också är ganska lätträknade.
* Helgens spelare, vid sidan om Kuyt, var nog den osjälviske och elegante Mikel Arteta. Han dribblade, sköt, assisterade och dominerade på St James Park då Everton som vanligt följde upp en värdelös match med en briljant match – vinst med 2-1 denna gång.
* Roger Johnson sa efter ligacupvinsten att han tänkte sätta på sig partyhatten och köra en tredagars. Jag tror han ljög – festdagarna måste varit fler.
För känslan, då man såg Brums åka på stryk mot West Brom, var att hela truppen druckit fin och ful skotsk whiskey nonstop i en vecka: offensiven var lam, backlinjen oorganiserad och Ridgewell fick till och med för sig att han skulle fyllebråka med Scharner. Baksmälla 2.0.
* Wolves, som bjuder på strålande underhållning stundtals, ligger näst sist i tabellen vilket visar på vilken bisarr kvalité det är på Premier League denna säsong. Själv, missade jag såklart deras målglada match mot alltid så målglada Spurs. Har gjort en mental anteckning att aldrig mer missa en match med Spurs oavsett om vänner/familj vill fika eller dylikt.
Under de senaste åren har det inte alltid känts sådär superfarligt då Kuyt kommit flygande på sin kant. Det är inte så att han kan dribbla särskilt bra och även fast han kan springa är hans topspeed inte överdrivet skräckinjagande – ibland är det helt enkelt lite ospännande att se Kuyt.
Och om man har försökt att inviga en oinsatt vän till fotbollens värld har man inte direkt öppnat med att visa ett youtube-klipp med Kuyt och sagt ”Jo, men det här är Dangerous Dirk, the master of sexy football – den enda spelare du behöver känna till egentligen.”
Men han är holländare och holländare är oftast kloka. När han kom till Premier League, 2006, insåg att han att det skulle bli klurigare att göra mål på Bolton än det var att göra mål på typ NAC Breda. Och eftersom han dessutom blev tilldelad en mer defensiv roll var chansen lika med noll att han ens skulle komma i närheten av sitt målsnitt från Holland.
Ger man 100% på planen blir fansen oftast nöjda i England. Vissa jobbar hela veckan för att ha råd att se sitt favoritlag på helgen och blir därför inte särskilt nöjda om de märker att någon fortfarande har krafter kvar när 90 minuter har gått.
Så Kuyt har sett till att alltid ge 200%. Efter matcherna brukar han gå förbi och tacka fansen för deras stöd vilket kanske borde vara en självklarhet i dagens fotboll, men långt ifrån är det. Man kan bli irriterade på Kuyts tekniska oförmåga och spelsinne men man kan som aldrig bli riktigt arg på honom.
Nu på sistone, då Kuyt spelat i en offensivare roll som spets i anfallet, har möjligheterna för att göra fler mål ökat och igår small det: ett hattrick på sin landsman Edwin van der Saar. Inget mål var sådär jättevackert men i och med att han fanns där i boxen, runt målet, som en fotbollens Tomas Holmström, skapade han oreda för Uniteds nykomponerade försvar.
“Sometimes he goes unrewarded in terms of goals but anything he gets in football he deserves because he’s worked so hard to get that,” sa Daglish om Kuyt efter matchen. Jag håller med till punkt och pricka. Han förtjänar allt.
Om jag skulle visa ett youtube-klipp för en redan invigd vän skulle jag visa ett på Dirk Kuyt och säga:
”Jo, det här är som Dangerous Dirk, en spelare som ger allt och visar dig som publik den respekt du är värd. Han är inte bäst i världen med boll men utan boll är han världsklass. Och han har en snygg solbränna…nej, där ljög jag, men allt det andra stämmer: Dirk Kuyt är en kultspelare, inte bara för Liverpool-fans, utan även för alla andra som uppskattar osjälviska, hårt jobbande karaktärer.”
Efteråt skulle jag förstås visa ett mer elegant klipp på hans landsman Dennis Bergkamp men det är en annan femma.
Andra noteringar från helgen:
* Vilken tajming – min kusin skrev ett finfint spelarportätt om David Silva samma dag som den lille spanjoren gav City tre, uberviktiga, poäng . Välförtjänt? Nope. Men bryr sig Mancini, eller någon annan för delen, om det? Nope.
* "We have momentum at the right time," sa Avram Grant och West Ham har nu vunnit tre raka tävlingsmatcher, något som inte hänt på mer än två år. Blir det fyra raka kommer Avram, förmodligen, kräva att han ska bli adlad.
* West Hams eminenta tysk, Thomas Hitzlsperger, skulle kunna döda – eller åtminstone skadeskjuta– en, låt oss säga, blåval med sin vänsterbössa. Eller i alla fall en skör hjort.
* Orkar faktiskt inte läsa någon till semi-intellektuell artikel om hur underskattad Denilson är och hur viktig han är för Arsenal och världen. Kan vi inte alla bara komma överens om att han för ofta suger lite för mycket.
* Och Abou Diaby, den gänglige fransmannen: Har han fått för sig att bollen, likt härskarringen, ger oanade krafter och därför inte kan släppa den?
* Ojoj, Mark Clattenburg hade återigen en rätt tuff dag på jobbet när han dömde matchen Fulham vs Blackburn. Men det är klart: väljer man yrket domare har man som valt ett liv där lätta dagar också är ganska lätträknade.
* Helgens spelare, vid sidan om Kuyt, var nog den osjälviske och elegante Mikel Arteta. Han dribblade, sköt, assisterade och dominerade på St James Park då Everton som vanligt följde upp en värdelös match med en briljant match – vinst med 2-1 denna gång.
* Roger Johnson sa efter ligacupvinsten att han tänkte sätta på sig partyhatten och köra en tredagars. Jag tror han ljög – festdagarna måste varit fler.
För känslan, då man såg Brums åka på stryk mot West Brom, var att hela truppen druckit fin och ful skotsk whiskey nonstop i en vecka: offensiven var lam, backlinjen oorganiserad och Ridgewell fick till och med för sig att han skulle fyllebråka med Scharner. Baksmälla 2.0.
* Wolves, som bjuder på strålande underhållning stundtals, ligger näst sist i tabellen vilket visar på vilken bisarr kvalité det är på Premier League denna säsong. Själv, missade jag såklart deras målglada match mot alltid så målglada Spurs. Har gjort en mental anteckning att aldrig mer missa en match med Spurs oavsett om vänner/familj vill fika eller dylikt.
