England
2020-05-01 18:00
David Gunnarsson Lorentzen om sitt supporterskap till Portsmouth
Vi låter skribenter och supportrar komma till tals där de får berätta om hur deras relation till favoritlaget ser ut och historien bakom den uppstådda kärleken.
Filip Wollin
För tolv år sedan firade Portsmouth en sensationell cuptitel. Kort därpå påbörjade klubbens massiva ras där man sjönk som en sten i seriesystemet. David Gunnarsson Lorentzen har varit med under den minst sagt turbulenta resan och berättar nu om hans upplevelser av det i egenskap av supporter och mycket mer därtill.
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta Portsmouth?
- Det var 1991 när jag som tioåring tröttnade på Liverpool. Jag fastnade först för Bournemouth, men gick över till Portsmouth i samband med att Portsmouth vann över dem med 5–1 i FA-cupen och Guy Whittingham gjorde fyra mål.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Det finns många minnen att välja bland. FA-cuptiteln 2008 som jag bevittnade på plats är ett av de starkaste. Sedan har vi våren 2013 när vi supportrar köpte tillbaka klubben. Jag tror ändå att det är uppflyttningen från League Two 2017 som är mitt favoritminne. Det var en efterlängtad framgång efter tre nedflyttningar. Att det tog fyra säsonger i division fyra innan det blev uppflyttning bidrar också till en stark känsla av framgång.
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Jag vet inte om man kan tala om för- och nackdelar med ett supporterskap, utan vill i stället tala om de positiva och negativa saker jag upplever som Portsmouth-supporter. Det första jag vill lyfta fram är hållbarhet. Portsmouths välkända fall var en följd av ekonomisk vårdslöshet från tidigare ägare och vem vet vart pengarna egentligen hamnade? Sedan 2013 har hållbarhet varit centralt för klubben som alltjämt fokuserar på att vara självförsörjande. De amerikanska ägarna Tornante Group som tog över 2017 har fortsatt på den inslagna linjen som supportrarna hade. Här finns inte en tanke från ägarnas sida att köpa till sig framgång utan i stället är det långsiktighet som gäller. Sedan är supportrarna en viktig aspekt för mig. Portsmouths supportrar har gjort sig kända för att stötta sitt lag både ljudmässigt och med många supportrar på plats. Fratton Park är nästan alltid så gott som utsålt och i var och varannan bortamatch får klubben be om fler biljetter eftersom alla tilldelade säljs slut snabbt. Över 50 000 biljetter är sålda till cupfinalen mot Salford, när den nu kommer att spelas.
- För det mesta är publikstödet starkt och det finns en stark koppling mellan spelare och fans. När Portsmouth har det tufft blir publikstödet starkare. Det är det bästa med att följa klubben. Däremot är stödet inte lika bra i framgång, då blir supportrarna mer kräsna. Särskilt gäller det just nu när många supportrar förväntar sig att den här klubben ska ligga åtminstone en serie högre upp. Det i kombination med att fotbollskunskaperna är ganska så låga generellt sett gör det till en frustrerande upplevelse.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Det går väl inte riktigt att hitta spelarna som man blir extremt imponerad av på planen. Det är trots allt League One. Men det finns ett par riktigt starka karaktärer och snudd på kultspelare. Christian Burgess som alltid engagerar sig i samhället, Sean Raggett som inte reagerar när han åker på en smäll och Ronan Curtis som älskar att reta upp sin motståndare. Favoriten är nog ändå John Marquis, mest för hur han agerar på planen med både spexigheter och svinigheter. Jag tycker inte att han platsar i startelvan och antagligen vore det bästa att sälja honom efter säsongen för att värva någon som passar bättre, men karaktären Marquis är en favorit.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Svår fråga! Nämnde Whittingham betydde mycket för mig de första åren, sedan Matthew Taylor. Ett problem är att ens favoriter tenderar att vara rätt så bra och därmed brukar de gå vidare från en klubb av Portsmouths storlek. Kan jag efter nästan 30 års supporterskap välja ut en spelare som betytt mest? Om vi säger så här: den spelare jag är stoltast över att ha representerat min klubb är Linvoy Primus. Det får bli mitt svar.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- På helgerna är familjen högsta prioritet så det blir inte många resor. Uppskattningsvis ser jag nog var tredje match på iFollow och resten följer jag via FlashScore. Det är två år sedan jag var på plats sist och det har gått tio år sedan gången dessförinnan.
Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- FA-cupfinalen 2008 i all ära, men den starkaste upplevelsen är en 1–1-match mot Sunderland för tio år sedan. Det var dagen innan klubben skulle upp i rätten för att slåss för sin överlevnad. Allt gick emot den säsongen och i matchen blev det en tidig utvisning och straff när Darren Bent snubblade på sig själv efter en ytterst minimal kontakt med Ricardo Rocha. Domaren Kevin Friend friade sedan två straffsituationer för Portsmouth i första halvlek och blev utskälld av Avram Grant på planen när han blåste för paus. Grant blev förstås uppvisad på läktaren. I slutet av matchen åkte Sunderland på två utvisningar och Portsmouth kunde kvittera i den 96:e minuten. Stämningen den matchen var hätsk och magisk på samma gång, och jag befann mig på Fratton End tillsammans med min kompis.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Det känns som att nästan varje matchdag för med sig ångest då varje match i League One är tuff, så antagligen mår jag som bäst under sommaruppehållet. Samtidigt bär jag med mig så många minnen och dagarna efter en vinst känns det som att det är värt all ångest.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Det går lite snabbare att komma över en förlust och jag tänker inte att jag absolut måste följa den och den matchen. För 15-20 år sedan kunde jag vara totalt asocial på matchdagar. Ja, jag har väl blivit 39 och familjefar helt enkelt.
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Kanske inte direkt ogillar, men jag har svårt för vissa storklubbar på grund av deras supportrar som gnäller över att ingen har lidit så mycket som dem när det gått några år utan en titel. Det finns gott om supportrar som skulle må bra av en säsong eller två i League Two. Southampton är en rival som gärna får förlora, men jag bryr mig ärligt talat inte mycket om dem. Plymouth väckte starka känslor ett tag på den tiden de var en rival i samma tabellregion i samma division. Milton Keynes är den klubb jag ogillar mest och det behöver jag knappast förklara, förmodar jag.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Nej, allt jag kunnat drömma om är förverkligat. Jag har sett Portsmouth vinna FA-cupen på Wembley, jag har sett klubben i Premier League och League One och jag har även sett Bournemouth i League Two. Jag har bidragit med 200 pund till att köpa klubben och jag har till och med sett mitt lag vända en förlust till seger tack vare två mål på tilläggstid, sådant som förstås bara andra lag normalt sett kan göra. Kanske att det fattas en bortamatch på plats då.
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta Portsmouth?
- Det var 1991 när jag som tioåring tröttnade på Liverpool. Jag fastnade först för Bournemouth, men gick över till Portsmouth i samband med att Portsmouth vann över dem med 5–1 i FA-cupen och Guy Whittingham gjorde fyra mål.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Det finns många minnen att välja bland. FA-cuptiteln 2008 som jag bevittnade på plats är ett av de starkaste. Sedan har vi våren 2013 när vi supportrar köpte tillbaka klubben. Jag tror ändå att det är uppflyttningen från League Two 2017 som är mitt favoritminne. Det var en efterlängtad framgång efter tre nedflyttningar. Att det tog fyra säsonger i division fyra innan det blev uppflyttning bidrar också till en stark känsla av framgång.
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Jag vet inte om man kan tala om för- och nackdelar med ett supporterskap, utan vill i stället tala om de positiva och negativa saker jag upplever som Portsmouth-supporter. Det första jag vill lyfta fram är hållbarhet. Portsmouths välkända fall var en följd av ekonomisk vårdslöshet från tidigare ägare och vem vet vart pengarna egentligen hamnade? Sedan 2013 har hållbarhet varit centralt för klubben som alltjämt fokuserar på att vara självförsörjande. De amerikanska ägarna Tornante Group som tog över 2017 har fortsatt på den inslagna linjen som supportrarna hade. Här finns inte en tanke från ägarnas sida att köpa till sig framgång utan i stället är det långsiktighet som gäller. Sedan är supportrarna en viktig aspekt för mig. Portsmouths supportrar har gjort sig kända för att stötta sitt lag både ljudmässigt och med många supportrar på plats. Fratton Park är nästan alltid så gott som utsålt och i var och varannan bortamatch får klubben be om fler biljetter eftersom alla tilldelade säljs slut snabbt. Över 50 000 biljetter är sålda till cupfinalen mot Salford, när den nu kommer att spelas.
- För det mesta är publikstödet starkt och det finns en stark koppling mellan spelare och fans. När Portsmouth har det tufft blir publikstödet starkare. Det är det bästa med att följa klubben. Däremot är stödet inte lika bra i framgång, då blir supportrarna mer kräsna. Särskilt gäller det just nu när många supportrar förväntar sig att den här klubben ska ligga åtminstone en serie högre upp. Det i kombination med att fotbollskunskaperna är ganska så låga generellt sett gör det till en frustrerande upplevelse.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Det går väl inte riktigt att hitta spelarna som man blir extremt imponerad av på planen. Det är trots allt League One. Men det finns ett par riktigt starka karaktärer och snudd på kultspelare. Christian Burgess som alltid engagerar sig i samhället, Sean Raggett som inte reagerar när han åker på en smäll och Ronan Curtis som älskar att reta upp sin motståndare. Favoriten är nog ändå John Marquis, mest för hur han agerar på planen med både spexigheter och svinigheter. Jag tycker inte att han platsar i startelvan och antagligen vore det bästa att sälja honom efter säsongen för att värva någon som passar bättre, men karaktären Marquis är en favorit.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Svår fråga! Nämnde Whittingham betydde mycket för mig de första åren, sedan Matthew Taylor. Ett problem är att ens favoriter tenderar att vara rätt så bra och därmed brukar de gå vidare från en klubb av Portsmouths storlek. Kan jag efter nästan 30 års supporterskap välja ut en spelare som betytt mest? Om vi säger så här: den spelare jag är stoltast över att ha representerat min klubb är Linvoy Primus. Det får bli mitt svar.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- På helgerna är familjen högsta prioritet så det blir inte många resor. Uppskattningsvis ser jag nog var tredje match på iFollow och resten följer jag via FlashScore. Det är två år sedan jag var på plats sist och det har gått tio år sedan gången dessförinnan.
Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- FA-cupfinalen 2008 i all ära, men den starkaste upplevelsen är en 1–1-match mot Sunderland för tio år sedan. Det var dagen innan klubben skulle upp i rätten för att slåss för sin överlevnad. Allt gick emot den säsongen och i matchen blev det en tidig utvisning och straff när Darren Bent snubblade på sig själv efter en ytterst minimal kontakt med Ricardo Rocha. Domaren Kevin Friend friade sedan två straffsituationer för Portsmouth i första halvlek och blev utskälld av Avram Grant på planen när han blåste för paus. Grant blev förstås uppvisad på läktaren. I slutet av matchen åkte Sunderland på två utvisningar och Portsmouth kunde kvittera i den 96:e minuten. Stämningen den matchen var hätsk och magisk på samma gång, och jag befann mig på Fratton End tillsammans med min kompis.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Det känns som att nästan varje matchdag för med sig ångest då varje match i League One är tuff, så antagligen mår jag som bäst under sommaruppehållet. Samtidigt bär jag med mig så många minnen och dagarna efter en vinst känns det som att det är värt all ångest.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Det går lite snabbare att komma över en förlust och jag tänker inte att jag absolut måste följa den och den matchen. För 15-20 år sedan kunde jag vara totalt asocial på matchdagar. Ja, jag har väl blivit 39 och familjefar helt enkelt.
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Kanske inte direkt ogillar, men jag har svårt för vissa storklubbar på grund av deras supportrar som gnäller över att ingen har lidit så mycket som dem när det gått några år utan en titel. Det finns gott om supportrar som skulle må bra av en säsong eller två i League Two. Southampton är en rival som gärna får förlora, men jag bryr mig ärligt talat inte mycket om dem. Plymouth väckte starka känslor ett tag på den tiden de var en rival i samma tabellregion i samma division. Milton Keynes är den klubb jag ogillar mest och det behöver jag knappast förklara, förmodar jag.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Nej, allt jag kunnat drömma om är förverkligat. Jag har sett Portsmouth vinna FA-cupen på Wembley, jag har sett klubben i Premier League och League One och jag har även sett Bournemouth i League Two. Jag har bidragit med 200 pund till att köpa klubben och jag har till och med sett mitt lag vända en förlust till seger tack vare två mål på tilläggstid, sådant som förstås bara andra lag normalt sett kan göra. Kanske att det fattas en bortamatch på plats då.
