Inför matchen var känslorna tydliga. IK Sirius hade allt att vinna, medans Hammarby hade allt att förlora.
Nästan 2000 blåsvarta supportrar hade tagit sig till Stockholm med förhoppningen om att få fira en finalplats. Budskapet inför avspark var tydligt: ”Ge allt – bli legender”. Den här gången gick dock inte drömmen i uppfyllelse. Men i stället för att deppa över en krossad finaldröm känner jag en stolthet över vad Sirius har gjort. De gav verkligen allt – men det räckte tyvärr inte hela vägen.
Extas under första halvleken – ångest under andra
I den första halvleken har Sirius övertaget. Många hävdar att Blåsvart kontrar sönder Hammarby, vilket till viss del stämmer. Men framför allt handlar det om ett väl avvägt spel – när man kliver högt och stressar fram misstag, och när man faller lågt för att sedan ställa om via Jönsson och Bjerkebo.
Det är också Neo Jönsson som gör 0–1. Allt studsar Sirius väg och laget går till halvtidsvila till en visselorkan.
I den andra halvleken får Sirius dock bekänna färg när Hammarby IF tar över matchen direkt och gör två snabba mål. Sirius ser närmast chockat ut av den intensiva press som sätts under de första 15 minuterna.
Vi som har följt Sirius genom åren vet vad det brukar innebära – att det rinner iväg. Men inte den här gången.
Laget ger inte upp. Man kvitterar – och tar även ledningen i förlängningen. Där och då tänds hoppet igen om att få bevittna ett stycke historia.
Men för ett ögonblick tappar Sirius fokus på Hammarbys största hot: Nahir Besara.
3–3. Och resten vet vi.
Avgörandet faller i straffläggningen.
Sirius är redo
En förlust är en förlust och det går inte att komma ifrån.
Det vi dock kan ta med oss är att Sirius är på riktigt i år.
Man spelar jämt och stundtals bättre än ett motstånd som kandiderar till guld i både Svenska Cupen och Allsvenskan. Trots tappad ledning visar man på mental styrka genom att ta sig tillbaka in i matchen.
Det är tungt att inte få spela en final. Men det finns också något fint i att känna så. Om du inte tror mig – tänk tillbaka på hur det kändes för exakt ett år sedan, inför Allsvenskans start. Sirius har kommit långt sedan dess.
Robbie Ure, Isak Bjerkebo, Neo Jönsson och Joakim Persson.
Melker Heier och Marcus Lindberg.
Oscar Krusnell, Mohamed Soumah, Tobias Anker och kapten Henrik Rönnlöf Castegren.
Allsvenskan drar igång nästa helg – och Sirius har sällan sett mer redo ut.
"Surt sa räven om cupfinalen" skrev jag på X igår. Men vi ska hålla huvudet högt.
Fy fan vad bra Sirius är.
