England
2017-10-13 10:00
Different Divisions: ”Ett gäng dominobrickor som faller varje gång”
Fredrik och Per diskuterar tre aktuella ämnen från Englands ligasystem.
Fredrik Wiberg
För två veckor sedan drog vi igång det här nya artikelkonceptet på SvenskaFans. Varje fredag går Fredrik Wiberg och Per Malmqvist Stolt igenom tre aktuella frågor om de olika ligorna i England. Premier League, The Championship och League One avhandlas på något vis. Hoppas ni vi vill vara med under resan.
Länk till premiärartikeln finns här:
- - -
Crystal Palace har haft en mardrömsinledning. Nu i helgen väntar ligafyran Chelsea på hemmaplan. Vad talar för att ett trendbrott är i sikte för Hodgsons mannar?
Per: - Inget! Efter Roy Hodgsons övertagande har man nu mött Manchester-klubbarna i de två senaste omgångarna som slutat med 0-9 i målskillnad. Tufft med så svårt motstånd i ett prekärt läge, men visst är det djupt oroande när Hodgson inte ens fått till den där gnistan man brukar få till när en ny manager anländer. Frågan är egentligen hur mycket stryk ett lags självförtroende orkar med? Noll poäng och snart är en fjärdedel av ligan spelad. Det finns inget trendbrott i sikte. Inte ens i horisonten.
Fredrik: - Att Roy Hodgson och The Eagles har använt detta landslagsuppehåll väl. Oavsett den taskiga starten så måste spelarna ta sig i kragen, gå till jobbet och prestera. Det kan låta hårt. Men detta är inte ett av Värmdö IF:s alla pojklag som spelar i St Erikscupen varannan vecka på sjumannaplan. Spelarna i Crystal Palace är professionella idrottsmän och måste slå sig samman nu. Visa att man vill något och att Roy Hodgson har satt grunderna. För som det ser ut nu är Palace-spelarna ett gäng dominobrickor som faller varje gång. Kliver Crystal Palace ut och gör första målet så har vi en start på matchen. De slog Chelsea i våras och kan göra det igen. Tron och kunskaperna måste plockas fram. Det är dags för Christian Benteke att näta nu.
I tisdags kom en rapport från bolaget Vysyble som menar på att klubbar som försöker nå Premier League kan gå i konkurs. Det är en förlust att gå upp samtidigt som du får stora pengar när du går upp. Hur går den ekvationen ihop?
Per: - Oavsett stora pengar eller ej så måste ju det sättas i relation till hur mycket mer pengar andra, rikare och mer etablerade klubbar har. Dessutom kostar det ofta kanske något mer att locka till sig en hyfsad kille till en klubb som är nyligen uppflyttad än vad det skulle kosta för en etablerad klubb att få samma kille. Man måste helt enkelt slå sig in för att klättra i hackordningen och det kostar, vilket också ställer enorma krav på klubbledning och managers. De måste helt enkelt överträffa sig själva med att vara smartare än de etablerade när de bygger sina lag. Det är nästan på den nivån att det är omöjligt.
AFC Bournemouth, Burnley och Newcastle är goda exempel, men det finns en gräns för hur högt de kan nå. Och om det är en extrem prestation att hela tiden bevara en position under de som slåss om titlarna, så tror jag inte det finns någon klubb som orkar det hur länge som helst, varken ekonomiskt eller sportsligt. Luften går ur. Samma sak för klubbar som satsar för hårt på att ta sig upp, men misslyckas. Och när luften går ur leder det ofta till rätt katastrofala ekonomiska konsekvenser.
Så, om du inte tillhör den handfull av extremt rika klubbar i England, tror jag att denna hopplösa kamp gäller för alla satsande klubbar i Premier League och The Championship, trots att den del av dem är fruktansvärt rika sett ur ett internationellt perspektiv. Dock inte tillräckligt rika.
Fredrik: - Ja, det är ju lite motsägelsefullt. Å ena sidan är det stora pengar att gå upp till ligan - men det kostar också att vara där, det har statistiken visat. Bara en klubb av 19 som har varit uppe och snurrat i finrummet har klarat sig från en ekonomisk baksmälla. Jag tror många klubbar går till kostymstorlek 54 innan de prövat 52 och 50 innan. Då ser man ut som clowner och det blir oreda i papprerna. Sedan är hetsen och kraven utifrån extremt höga numer. Många engelska lag kan inte stava till tålamod, det ska var snabba resultat och jakten på framgång, sätter sina spår. Klubbarna blir blinda av pengarna och glömmer bort att göra förarbetet och lägga grunden. De ser inkomsterna men tänker inte på kostnaderna. I dagens läge måste man förhålla sig till båda. Vi får hoppas att tisdagens rapport får klubbägarna i England att gnugga ögonen, putsa skorna och gå till kontoret med ett nytt tankesätt.
(Länk till BBC:s artikel om rapporten)
Neil Warnock har nått upprättelse som tränare efter några mindre framgångsrika år. Nu lotsar han Cardiff som leder Championship. Är han ett bevis på att den gamla skolans brittiska tränare fortfarande fyller en viss funktion?
Per: - Både ja och nej. Tror fortfarande att det är ett utdöende släkte på lång sikt, men funkar bevisligen i vissa sammanhang för att kanske ta sig upp en division eller undvika nedflyttning. Tycker dock att debatten ofta blir ganska ensidig, det vill säga man utgår ifrån motpoler och att den gamla skolan av engelska managers inte utvecklas. Förmågan att motivera, elda på och skapa gemenskap är egenskaper som jag kan sakna i dagens individualistiskt präglade fotbollsvärld. Ett sammansvetsat kollektiv är ju fortfarande en kraft som ändå måste vara den starkaste, förutom att de bör finnas skickliga fotbollsspelare i laget.
Fredrik: - Hehe, så kan man ju se på det. Warnock är rutinerad, har sett mycket och är en kompetent coach. Många brittiska tränare får oftast en rätt trist stämpel på sig, att de är begränsade, i många fall ganska oförtjänt. Put in a shift, sparka och spring-fotboll och kan ingenting om taktik. Men så är inte fallet. Tony Pulis och Mark Hughes (förvisso några år yngre än Warnock) har hållit sig kvar i Premier League och gör det bra mellan varven, även om deras spel varken är världsledande eller charmigt. Fotbollen har utvecklats och andra synsätt lyfts fram. Visionärer som Pep Guardiola står för det nya och är ganska långt ifrån den fotboll Warnock bedriver. Men det bör finnas plats för båda och de egenskaper Warnock har kanske den nya skolans tränare saknar. Jag tror att man kan lära sig av varandra. Även om det är mer glamouröst att heta Guardiola än Warnock idag.
*** *** ***
Länk till premiärartikeln finns här:
- - -
Crystal Palace har haft en mardrömsinledning. Nu i helgen väntar ligafyran Chelsea på hemmaplan. Vad talar för att ett trendbrott är i sikte för Hodgsons mannar?
Per: - Inget! Efter Roy Hodgsons övertagande har man nu mött Manchester-klubbarna i de två senaste omgångarna som slutat med 0-9 i målskillnad. Tufft med så svårt motstånd i ett prekärt läge, men visst är det djupt oroande när Hodgson inte ens fått till den där gnistan man brukar få till när en ny manager anländer. Frågan är egentligen hur mycket stryk ett lags självförtroende orkar med? Noll poäng och snart är en fjärdedel av ligan spelad. Det finns inget trendbrott i sikte. Inte ens i horisonten.
Fredrik: - Att Roy Hodgson och The Eagles har använt detta landslagsuppehåll väl. Oavsett den taskiga starten så måste spelarna ta sig i kragen, gå till jobbet och prestera. Det kan låta hårt. Men detta är inte ett av Värmdö IF:s alla pojklag som spelar i St Erikscupen varannan vecka på sjumannaplan. Spelarna i Crystal Palace är professionella idrottsmän och måste slå sig samman nu. Visa att man vill något och att Roy Hodgson har satt grunderna. För som det ser ut nu är Palace-spelarna ett gäng dominobrickor som faller varje gång. Kliver Crystal Palace ut och gör första målet så har vi en start på matchen. De slog Chelsea i våras och kan göra det igen. Tron och kunskaperna måste plockas fram. Det är dags för Christian Benteke att näta nu.
I tisdags kom en rapport från bolaget Vysyble som menar på att klubbar som försöker nå Premier League kan gå i konkurs. Det är en förlust att gå upp samtidigt som du får stora pengar när du går upp. Hur går den ekvationen ihop?
Per: - Oavsett stora pengar eller ej så måste ju det sättas i relation till hur mycket mer pengar andra, rikare och mer etablerade klubbar har. Dessutom kostar det ofta kanske något mer att locka till sig en hyfsad kille till en klubb som är nyligen uppflyttad än vad det skulle kosta för en etablerad klubb att få samma kille. Man måste helt enkelt slå sig in för att klättra i hackordningen och det kostar, vilket också ställer enorma krav på klubbledning och managers. De måste helt enkelt överträffa sig själva med att vara smartare än de etablerade när de bygger sina lag. Det är nästan på den nivån att det är omöjligt.
AFC Bournemouth, Burnley och Newcastle är goda exempel, men det finns en gräns för hur högt de kan nå. Och om det är en extrem prestation att hela tiden bevara en position under de som slåss om titlarna, så tror jag inte det finns någon klubb som orkar det hur länge som helst, varken ekonomiskt eller sportsligt. Luften går ur. Samma sak för klubbar som satsar för hårt på att ta sig upp, men misslyckas. Och när luften går ur leder det ofta till rätt katastrofala ekonomiska konsekvenser.
Så, om du inte tillhör den handfull av extremt rika klubbar i England, tror jag att denna hopplösa kamp gäller för alla satsande klubbar i Premier League och The Championship, trots att den del av dem är fruktansvärt rika sett ur ett internationellt perspektiv. Dock inte tillräckligt rika.
Fredrik: - Ja, det är ju lite motsägelsefullt. Å ena sidan är det stora pengar att gå upp till ligan - men det kostar också att vara där, det har statistiken visat. Bara en klubb av 19 som har varit uppe och snurrat i finrummet har klarat sig från en ekonomisk baksmälla. Jag tror många klubbar går till kostymstorlek 54 innan de prövat 52 och 50 innan. Då ser man ut som clowner och det blir oreda i papprerna. Sedan är hetsen och kraven utifrån extremt höga numer. Många engelska lag kan inte stava till tålamod, det ska var snabba resultat och jakten på framgång, sätter sina spår. Klubbarna blir blinda av pengarna och glömmer bort att göra förarbetet och lägga grunden. De ser inkomsterna men tänker inte på kostnaderna. I dagens läge måste man förhålla sig till båda. Vi får hoppas att tisdagens rapport får klubbägarna i England att gnugga ögonen, putsa skorna och gå till kontoret med ett nytt tankesätt.
(Länk till BBC:s artikel om rapporten)
Neil Warnock har nått upprättelse som tränare efter några mindre framgångsrika år. Nu lotsar han Cardiff som leder Championship. Är han ett bevis på att den gamla skolans brittiska tränare fortfarande fyller en viss funktion?
Per: - Både ja och nej. Tror fortfarande att det är ett utdöende släkte på lång sikt, men funkar bevisligen i vissa sammanhang för att kanske ta sig upp en division eller undvika nedflyttning. Tycker dock att debatten ofta blir ganska ensidig, det vill säga man utgår ifrån motpoler och att den gamla skolan av engelska managers inte utvecklas. Förmågan att motivera, elda på och skapa gemenskap är egenskaper som jag kan sakna i dagens individualistiskt präglade fotbollsvärld. Ett sammansvetsat kollektiv är ju fortfarande en kraft som ändå måste vara den starkaste, förutom att de bör finnas skickliga fotbollsspelare i laget.
Fredrik: - Hehe, så kan man ju se på det. Warnock är rutinerad, har sett mycket och är en kompetent coach. Många brittiska tränare får oftast en rätt trist stämpel på sig, att de är begränsade, i många fall ganska oförtjänt. Put in a shift, sparka och spring-fotboll och kan ingenting om taktik. Men så är inte fallet. Tony Pulis och Mark Hughes (förvisso några år yngre än Warnock) har hållit sig kvar i Premier League och gör det bra mellan varven, även om deras spel varken är världsledande eller charmigt. Fotbollen har utvecklats och andra synsätt lyfts fram. Visionärer som Pep Guardiola står för det nya och är ganska långt ifrån den fotboll Warnock bedriver. Men det bör finnas plats för båda och de egenskaper Warnock har kanske den nya skolans tränare saknar. Jag tror att man kan lära sig av varandra. Även om det är mer glamouröst att heta Guardiola än Warnock idag.
*** *** ***
