Inför matchen mellan Crotone och Sampdoria ville jag se en reaktion av laget. Ett sken av att vilja studsa tillbaka efter de tidigare två blytunga förlusterna mot Benevento och SPAL. Med facit i hand kan man väl säga att Crotone svarade upp till min kravställning?!

4-1! Mot Sampdoria! På förhand hade jag tagit en poäng utan att blinka. Men ibland ser de till att överraska en, de där laget från Kalabrien.

Det blev verkligen en matchbild som föll Crotone i smaken. Böljande spel där Sampdoria hade svårt att etablera anfall och skapa chanser.  Istället, som jag förutspådde i inför-rapporten, var det ett hemmalag som låg på kontringar och - som jag ansåg skulle bli vår nyckel till framgång i matchen - verkligen tog vara på chanserna. Crotone, med tvåmålsskytten Marcello Trotta i täten, var ruskigt effektiva, och såg till att producera fyra mål(tre gjorda på egen hand) på de sju skott man sköt på mål. Det kallar jag för effektivitet, och det är precis vad ett lag i botten behöver vara.  

Det ska även sägas att matchen flera gånger svängde till Crotones fördel. I de perioder som Sampdoria lyckades etablera längre anfall och skapa tryck, då lyckades vi ta oss ur den tuffa perioden genom en offensiv anstormning som - om inte direkt, så strax senare - skulle ge oss en räddningsplanka, så som ett mål eller en längre period då vi fick hålla i bollen och ta död på Sampdorias anfallsspel. Samtidigt som Crotone var ruskigt effektiva, var Sampdoria det motsatta. Dessutom var flera av de annars så tongivande spelarna helt osynliga i dagens match. 

I Crotone-lägret var det dock flera spelare som verkligen klev fram. Som tidigare nämnt var Trotta en fanbärare i att våga ta för sig i offensiven. I avsaknaden av skyttekungen Ante Budimir, klev Italienaren fram med sina två mål. Det kunde ha blivit tre om han lyckats sätta dit sin straffspark. Emiliano Viviano gick åt rätt håll(för övrigt Vivianos fjärde raka straffräddning), men Adrian Stoian blev Crotones räddare och stötte in returen. 
4-1-målet var ett av de mer bisarra självmål jag skådat. I total avsaknad av kommunikation lyckades Viviano och Matias Silvestre, på ett väldigt märkligt sätt, "krocka" in bollen i mål.

En stor eloge ska ges till Walter Zenga som såg till att ge sitt lag rätt verktyg för att ta sig an en så pass svår match som detta var. Tack vare Zengas förberedelser visade sig uppgiften inte bli så svår som man trott.  

För er som undrar känns Marcus Rohdéns tid i Crotone allt mer närma sig sitt slut. Svensken fanns inte med i matchtruppen mot Sampdoria, och då klubben inte kommunicerat ut någonting gällande en eventuell skada, får vi tolka svenskens frånvaro som en petning. I fotbollens värld kan allt hända. Att omvandla ett inhopp till en bra prestation kan leda till markant ökning av speltid. Men då Rohdén inte spelat Serie A-fotboll sedan början av januari, ser han inte ut att bli ett sådant exempel.

Forza Squali!