Coppa Italia: Chivu skriver historia när Inter vinner dubbeln

Det var kanske inte den mest sprakande finalen man har sett. Inte en sådan där kväll där chanserna avlöser varandra och där man sitter med pulsen uppe i 90 minuter. Men det var en final där Inter gjorde det som krävdes. Man tog vara på sina lägen, höll ihop laget och visade återigen varför man står där med två inhemska titlar när säsongen ska summeras.

Planen på Olimpico hjälpte inte direkt till. Den såg väldigt vattnad ut och det påverkade spelet mer än man kanske vill erkänna. Bollen gled iväg, duellerna blev svårare att tajma och flera situationer kändes nästan mer slumpmässiga än kontrollerade. Det blev också en match med mycket kamp, mycket avbrott och flera kort.

Lazio försökte komma in i matchen med energi, men Inter kändes mer moget. Inte perfekt, inte alltid lugnt, men tillräckligt stabilt. Det första målet kom efter en hörna från Federico Dimarco där Marcus Thuram var med och störde, innan Adam Marusic olyckligt nickade bollen i eget mål. Det var kanske inte ett mål man ritar upp på träning, men i en final spelar det ingen roll. Bollen ska in, och Inter fick den starten man behövde.

Efter det blev matchen precis den typ av match som passade Inter. Lazio behövde jaga, Inter kunde stå rätt, vinna dueller och vänta på nästa misstag. Det kom också. Denzel Dumfries vann bollen högt mot Nuno Tavares och spelade osjälviskt fram Lautaro Martinez, som bara hade att trycka in 2-0 från nära håll. Ett sådant mål säger ganska mycket om Inter den här säsongen. Pressen, fysiken, löpningen och sedan Lautaro där det gör som mest ont.

Andra halvlek blev mer en fråga om kontroll än underhållning. Lazio försökte få in nerv i matchen, men Inter släppte aldrig riktigt in dem. Josep Martinez fick göra det han behövde göra, backlinjen stod upp och mittfältet jobbade sig igenom en ganska stökig matchbild.

Det går inte heller att komma runt Cristian Chivu. Från att vara ett ganska ifrågasatt namn när han tog över, till att stå här med Serie A och Coppa Italia under sin första säsong. Det är stort. Väldigt stort. Chivu blir dessutom den tredje utländska tränaren i Italien genom tiderna att vinna både Serie A och Coppa Italia under samma säsong. Tidigare har bara Sven Göran Eriksson med Lazio 1999/00 och José Mourinho med Inter 2009/10 lyckats med det.

Det säger en del om vad Chivu har gjort med den här gruppen. Han har inte rivit upp allt. Han har inte försökt göra sig större än klubben. Han har byggt vidare på det som redan fanns, men samtidigt fått in ny energi, mer direkthet och en tydligare hunger. Det är lätt att säga i efterhand att Inter var favoriter, men att vinna är aldrig enkelt. Att vinna två titlar på en säsong är ännu svårare.

Inter har vunnit Scudetton. Inter har vunnit Coppa Italia. Inter har fullbordat den inhemska dubbeln, och någonstans känns det ganska passande att det inte behövde vara perfekt. För den här säsongen har inte alltid varit perfekt. Den har haft svackor, skador, frågetecken och matcher där man undrat hur laget egentligen mår. Men när det väl skulle avgöras stod Inter där igen.


Med pokalen i händerna.

Forza Inter.