En klassisk italiensk biscotto utspelade sig på Artemio Franchi där Fiorentina behövde en poäng för att matematiskt säkra kontraktet. Detta resulterade såklart i en 0-0-match mot Genoa som också var i en tuff sits när De Rossi klev in ungefär samtidigt som Vanoli tog över Fiorentina.
Med den säkrade Salvezzan är Fiorentinas stora mardrömssäsong över och nu kan man blicka mot framtiden. Först och främst behöver nye sportchefen Paratici lösa tränarfrågan. Paolo Vanoli har gjort ett fantastiskt jobb, inget lag som inte vunnit under sina första 11 matcher i Serie A har klarat kontraktet. Stämningen inom klubben var mardrömslik när Pioli och Pradé lämnade det sjunkande skeppet och unge sportchefen Goretti och mister Vanoli tog över som kaptener.
Det ska absolut sägas att Vanoli förtjänar att vara en del i diskussionen om att fortsätta leda Fiorentina. Men samtidigt har de flesta rapporter antytt att det är mer eller mindre klart att han inte kommer göra det utan att Paratici vill ha in en ny fanbärare. Det återstår att se vem det blir men jag hade älskat en utländsk profil som Valverde eller Marcelino som är några av de bästa men också mest underskattade spanska tränarna. Samtidigt lever också drömmen om den förlorade sonen Sarri. Än så länge är det många namn som florerar och det ryktas att Paratici väntar på att tränarpusslet ska lägga sig för att sedan se vilka alternativ som finns kvar.
Efter tränarfrågan väntas en ny revolution i spelartruppen. Nyckelspelare som Moise Kean kan säljas för att skapa utrymme för andra värvningar. Dock ryktas lagkapten David De Gea vilja avsluta sin karriär i Florens och Nicolo Fagioli ser ut att bli spelaren man utgår ifrån när man bygger en ny trupp. Mycket ska hända men det väntar en osäker men också spännande sommar när Paratici ska sätta tänderna i Viola och bygga sitt Fiorentina. //Torsten Armini
Under sommaren 2024 återvände schweizaren Gökhan Inler till Udinese som han tidigare representerade som spelare. Han klev in i rollen som biträdande teknisk direktör och bildade en slags sportchefsduo med den mer inbitne veteranen Gianluca Nani. Udinese hade haft flertalet svåra säsonger i följd där man hade dansat farligt nära nedflyttningsstrecket. Varenda tränarutnämningen hade inte fallit ut väl och målet var nu att försöka återfinna stabiliteten och kontinuitet igen. Att inte behöva oroa sig för en stundande kollaps och att Serie A kontraktet skulle vara hotat. Det var de vanliga namnen som nämndes för Udineses tränarbänk men så kom Inler med ett förslag som låg miltals utanför boxen. En okänd doldis för de italienska massorna. En tränare som hade etablerat sig som en av de främsta de senaste säsongerna i polska ligan. Omtyckt och respekterad av de flesta polacker med förkärlek för det stora spelet. In i Udineses omklädningsrum klev en av de mest eleganta tränarna på fotbollskartan. In klev Kosta Runjaic. Och stabiliteten infann så gott som omedelbart. Borta var dagarna då Udinese fick anställa nya tränare under våren i ren panik och slå sig blodiga för nå salvezza. Nu var Udinese helt plötsligt seriens kanske enda riktigt stabila mittenlag.
Under första säsongen skapade Kosta ett starkt kollektiv som slet för varandra men som samtidigt inte förtryckte individen. Spelare som Omar Solet och Lorenzo Lucca lyste och blev bland de mest hajpade spelarna i Serie A. Försvarschefen Bijol fick smeknamnet ”den slovenska Chiellini. Men den främsta av dem alla var Florian Thauvin. Fransosen anlände till Udine som en skadad föredetting som knappt kunde springa när han spelade nere i Mexiko. Under Kosta återfann han sig själv och formen igen och blev en av Serie A:s mest sevärda kreatörer. I år har han dominerat i Ligue 1 där Lens har krossat alla förväntningar och detta kommer med största sannolikhet leda till att Thauvin kommer att få spela VM med Frankrike i sommar. Och detta kan han tacka Kosta Runjaic för.
Inför den här säsongen klev Udinese in med flertalet frågetecken. Man hade tappat flera nyckelspelare från den föregående säsongen. Skyttekungen Lucca hade blivit såld till Napoli, försvarschefen Bijol till Leeds och kreativa geniet Thauvin återvände till Frankrike och Lens. Udineses mercato lockade inte till mycket entusiasm.
Men Kosta gjorde det igen.
Omar Solet fortsätter att vara en av de mest hajpade spelarna utanför toppen. Den franska försvarsdynamon lockar många med framförallt sina offensiva räder. Den engelska doldisen Keinan Davis har klivit fram och axlat Luccas roll som lagets skyttekung. Den hårda danskskallen Thomas Thiesson Kristensen har steppat upp i Bijols frånvaro. Fransosen Arthur Atta har en jättesäsong bakom sig på zebrornas centrala mittfält. Jesper Karlströms utveckling som ett defensivt rivjärn av respektabel internationell nivå ska heller inte ignoreras. Numera är svensken Udineses självklara lagkapten och första spelaren som Kosta kritar ned på startelvan. Men framförallt har Kosta gjort för Nicolò Zaniolo vad han tidigare mäktade med för Florian Thauvin. Zaniolo har återigen erövrat statusen som en av seriens mest sevärda tekniska genier. En spelare som kan ockupera en backlinje helt på egen hand. Återigen kopplas han samman med storklubbarna men om jag vore Zaniolo skulle jag inte stressa mig iväg från Kosta Runjaic utan dra nytta av hans magi åtminstone en säsong till. Vi har sett vilket misstag det just visat sig vara för vissa spelare. Thauvin lyser som en stjärna igen förvisso men för Lorenzo Lucca har det blivit en återvändo mot anonymitet. Med två omgångar kvar så står nu Udinese på 50 poäng vilket är deras högsta poängskörd på 14 långa år. Man måste gå tillbaka till tiden då Francesco Guidolin coachade klubben för att hitta en mer framstående poängskörd för zebrorna.
Under lördagen begav sig Kosta Runjaics zebror för att ta sig an Cagliari på Sardinien. En lurig motståndare då Cagliari alltid är starka hemma på sin ö.
Cagliari öppnade klart bäst. Pisacane ska ha mycket beröm för hur han taktiskt förbereder sina lag. Oavsett hur det slutar för sardinerna så är de alltid väldigt på hugget, alltid väl förberedda och tvingar motståndaren att tänka till och rätta sig för att spela hem segern eller för den delen undvika kalldusch och förlust.
Sebastiano Esposito som haft en väldigt fin säsong där han försöker hålla jämna steg med lillebrorsan Pio hotade under den första halvleken. Storebror Esposito kanske inte är den största målskytten men han har många fina egenskaper i verktygslådan. En hyfsat välutvecklad teknik blandat med rejäl kampanda och frenesi. Cagliari borde ha tagit ledningen under den första halvleken med tanke på chanserna som skapades. Med en kvart kvar av den första halvleken framförallt kombinationsspelar sig Gaetano och Esposito läckert sig igenom Udineses försvarsmur med tunnlar och hela faderullan. Gaetano överlistar Okoye men Solet har trätt in bakom sin keeper och agerat extra målvakt och räddar bollen på mållinjen.
Direkt in i den andra halvleken fortsätter Cagliari att trycka på för öppningsmålet. Ze Pedro spelar in en genomskärare till Adopo som löpt sig igenom Udineses backlinje. Adopo spelar bollen till Esposito som nästan har öppet mål. Okoye återigen borttrollad men återigen räddas bollen på mållinjen. Den unge tonårskroaten Mlačić inspirerad av sin lagkamrat Solet blockar bollen från att gå in men offrar dessvärre hälsan för att uppnå det. Han kolliderar med sin egen stolpe och tvingas avbryta matchen på grund av skadan som det resulterade i.
Några minuter senare vaknar helt plötsligt zebran till liv efter att inte haft mycket att säga till om dessförinnan. Det är inte helt otippat Zaniolo som började känna spelsuget. Han lägger bollen tillrätta utanför boxen och smeker sedan iväg den med den balotelliska avslutstekniken. ”Tjing” låter det när bollen träffar klockrent i stolpen. Mindre än fem minuter senare kliver Solet upp med bollen på Cagliaris planhalva och står för en perfekt djupledsboll till Kamara på kanten. Kamara spelar bollen med kraft snett inåt bakåt med förhoppningen att den ska ta på någon och styras in i mål. Den resliga Adam Buksa dyker upp som gubben i lådan och kan bara sätta fram foten och låta fysikens grundlagar stå för det tunga jobbet. 1-0 till Udinese, kanske inte rättvist sett till matchbilden men i fotboll måste man vara effektiv och måla på chanserna man skapar, annars vinner man sällan.
Cagliari försöker förtvivlat och man hade svårt att inte känna sympati för dem. De gör en riktigt bra match här som helhet men bollfanskapet vill helt inte in. Dossena når högst på hörna och bollen ser ut att gå i en perfekt båge in i nät. Okoye återigen ute och hänger tvätt men återigen…Jepp ni har gissat rätt. Udinese står för ett hattrick i att rädda bollen på mållinjen. Lagkaptenen Jesper Karlström lyckas med det som Christian Vieri misslyckades med i EM 2004 och nickar undan bollen på mållinjen. Pisacane och Dossena kan inte tro att det är sant. Blott några minuter senare lyfter Cagliari in bollen mot boxen. Unge senegalesen Mendy hamnar i brottningsmatch med dubbla Udineseförsvarare och vinner imponerande nog duellen. Helt ren bara några meter från mållinjen avlossar han. Nu måste det ju bara bli mål. Men ÅTERIGEN vräker sig en Udinese spelare fram villig att offra allt för att målet ska utebli. Nicolo Bertolo kastar fram benet och blockar Mendys första skott och sedan flänger han runt och blockar även returen från Mendy.
Visst har Cagliari lite otur här och de måste vara mer effektiva men samtidigt slår Udinese något slags världsrekord här i självuppoffrande defensivt spel. Det känns mindre som Serie A 2026 detta och mer som 1995 och Halmstad BK. Konsten att blocka skott är någonting som Kosta Runjaic tycks prioritera han med.
I den 85:e minuten såg det sista hoppet ut att dö för Cagliari. Inhoppande skotten Lennon Miller spelar motvilligt fram får man anta sin engelska lagkamrat Keinan Davis. Davis hamnar fri med Caprile men den italienska burväktaren gör allting rätt och skär av vinklarna likt en prime Oliver Kahn och mer eller mindre gör det omöjligt för Davis att inte träffa Caprile med skottet. Formidabel räddning och Cagliari är fortfarande kvar i matchen.
Cagliari kämpade men det var förgäves. Energin hade tagit slut och under den 6:e tilläggstidsminuten kommer återigen fri i en djupledslöpning efter passning från Atta. Traumatiserad dock av hur mycket Caprile ägde honom förra gången så vågar han inte ens försöka sig på ett avslut utan istället spelar han bollen i sidled till Idrissa Gueye som får öppet mål. Ett smart och osjälviskt beslut givetvis samtidigt som man kan se framförallt sig hur Filippo Inzaghi hade grinat illa om han såg detta och viskat ”fegis” under andetagen.
2-0 och Udinese klev av med segern efter en rolig och tuff match. Detta är ofta fallet när Udinese spelat under Kosta Runjaic ledning. Ett ordentligt fotbollslag i mitt tycke och Kosta är en av Serie A:s bästa tränare i mitt tycke. Jag är toksåld på karln. Måtte han bli långvarig på Calcio-himlen för sättet han på sina blott två år lyckats lotsat nya spelare samt återställd glansen hos fallna spelare saknar motstycke. Kosta är elegant och han är briljant. Kemin i laget, den självuppoffrande mentalitet och kampandan man så ofta ser Udinese stå för. I mångt och mycket sann fotboll detta. Journalisterna och twittertyckarna kan stå där och muttra om sina Grossos och Italianos. Själv väljer jag Kosta Runjaic alla dagar i veckan. // Martin Eliasson.
Resultat omgång 34
Torino - Sassuolo 2-1
Cagliari - Udinese 0-2
Lazio - Inter 0-3
Lecce - Juventus 0-1
Hellas Verona - Como 0-1
Fiorentina - Genoa 0-0
Cremonese - Pisa 3-0
Parma - Roma 2-3
Milan - Atalanta 2-3
Napoli - Bologna 1-3
Tabell: