Tuff bortamatch var det och tuff bortamatch sulle det bli. En kvalitativt dålig match skrevs slutligen till Milan-seger. Crotone, fortsatt under strecket, får se matchen som en lärdom hellre än något att bygga vidare på.

Det var San Siro. Men det var ett halvtomt San Siro, regnigt och lerigt. Det deprimerande vädret speglade kvalitén nere på planen. Tekniskt sett var det en väldigt dåligt genomförd match från båda lagen. Milan, som tog tag i spelet tidigt, hade svårt att komma till avslut på grund av bristande tempo och precision i passningsspelet. När man väl kom till avslut stod dock en magnifik Alex Cordaz i vägen.

Crotone-spelarna såg ut att aldrig ha rört en boll tidigare i sina liv. Få gånger lyckades man med att slå flera passningar inom laget. Tydligt var att man vile vara riskminimerande i passningsspelet, men detta ledde snarare till "fjuttigt" spel. Walter Zengas mannar var tydliga redan från början med att man såg sig själva som underdogs. Offensiven blev lidande i vilken man nästan inte skapade någonting alls. Nej, det var inte vår dag idag. Cordaz var, trots sitt stora misstag vid Milans mål, matchens stora spelare.   

Så här tätt inpå känns mtchen som en enda stor depression. Spelet, resultatet, vår uddlöshet. Inte mycket tar jag med mig från San Siro. Inget alls faktiskt. Personligen vill jag bara glömma lagets insats och gå vidare. Jag hoppas att Zenga kan piska i spelarna en helt annan känsla inför nästa omgång. Då är det resfärd till Bentegodi och Hellas Verona som gäller. 

Forza Squali!