England
2018-09-26 23:30
Om Seinfeld, bananer och behagliga mönster
Upprepningar är behagliga. Det är den tanken jag har gått och burit på denna vecka. Att jag liksom gillar mönster som upprepar sig, att jag då blir lugn.
Oscar Öberg
Det kan ta sig uttryck i att jag måste käka en banan innan jag går och lägger mig, vilket är märkligt, men som de flesta, speciellt min flickvän, lärt sig att acceptera. Eller att jag föredrar att se om säsong 5 av Seinfeld, en säsong som jag har sätt ett oräknebart antal gånger, istället för att våga mig på något nytt, något fräscht, något som kan öppna upp nya vägar i min hjärna. Men jag vägrar, och jag börjar reflektera om det kanske inte ligger en evolutionär fördel i att upprepa sig, att det på något sätt saktar ner det ökade kaos som termodynamikens andra huvudsats vill skapa i oss.
Därför gillar jag också att följa Premier League. För jag vet att det under en lång period, nästan exakt nio månader, kommer vara ett kontinuerligt flöde av matcher som pågår (vilket den engelska ligan i princip är ensam om eftersom den saknar ett juluppehåll), och jag vet också att mitt Arsenal kommer kontinuerligt vara fragila i defensiven, men rätt uttrycksfulla i offensiven. Det är ett mönster jag har blivit van med de senaste 13-14 åren, och oavsett om det kan störa mig ibland, så är det ändå något tryggt i att det är så. Att det liksom mer är själva repetitionen i sig, snarare än den enstaka händelsen, som är viktig.
För när ni andra gillar att lag som Leicester eller Burnley sticker upp och utmanar topp sex, så känner inte riktigt jag likadant. Jag känner mig trygg i att tabellen ser ut som den gör i nuläget, att de bästa lagen liksom är någorlunda samlade, att Chelsea upprepar sin varannan-år form ett tag till, och att det kanske också slutar med att både Liverpool och Tottenham går trofélösa trots att de båda klubbarna spelar väldigt fin fotboll. Och när ni andra gillar nya tränare i era klubbar, en spännande Maurizio Sarri eller Unai Emery, så hade jag föredragit att behålla tränare som Arsene Wenger eller sir Alex Ferguson, inte för att det nödvändigtvis är bättre, men för att det ändå händer så mycket här i livet så att jag föredrar att vissa punkter är mer fasta och återkommande (även fast en buddhist, eller för den delen bara en insiktsfull människa, förmodligen hade påpekat för mig att allt här i livet förändras hela tiden, och att känslan av upprepning bara är en illusion).
Jag hade en tanke om att jag skulle skriva något till, men fick därefter en tanke att jag kanske upprepar mig då, vilket i och för sig hade varit passande, men jag väljer ändå att avsluta texten här så att jag hinner se ett avsnitt Seinfeld innan jag tar min kvällsbanan och lägger mig i förhoppning om att min dag imorgon inte kommer vara helt olik denna dag.
Därför gillar jag också att följa Premier League. För jag vet att det under en lång period, nästan exakt nio månader, kommer vara ett kontinuerligt flöde av matcher som pågår (vilket den engelska ligan i princip är ensam om eftersom den saknar ett juluppehåll), och jag vet också att mitt Arsenal kommer kontinuerligt vara fragila i defensiven, men rätt uttrycksfulla i offensiven. Det är ett mönster jag har blivit van med de senaste 13-14 åren, och oavsett om det kan störa mig ibland, så är det ändå något tryggt i att det är så. Att det liksom mer är själva repetitionen i sig, snarare än den enstaka händelsen, som är viktig.
För när ni andra gillar att lag som Leicester eller Burnley sticker upp och utmanar topp sex, så känner inte riktigt jag likadant. Jag känner mig trygg i att tabellen ser ut som den gör i nuläget, att de bästa lagen liksom är någorlunda samlade, att Chelsea upprepar sin varannan-år form ett tag till, och att det kanske också slutar med att både Liverpool och Tottenham går trofélösa trots att de båda klubbarna spelar väldigt fin fotboll. Och när ni andra gillar nya tränare i era klubbar, en spännande Maurizio Sarri eller Unai Emery, så hade jag föredragit att behålla tränare som Arsene Wenger eller sir Alex Ferguson, inte för att det nödvändigtvis är bättre, men för att det ändå händer så mycket här i livet så att jag föredrar att vissa punkter är mer fasta och återkommande (även fast en buddhist, eller för den delen bara en insiktsfull människa, förmodligen hade påpekat för mig att allt här i livet förändras hela tiden, och att känslan av upprepning bara är en illusion).
Jag hade en tanke om att jag skulle skriva något till, men fick därefter en tanke att jag kanske upprepar mig då, vilket i och för sig hade varit passande, men jag väljer ändå att avsluta texten här så att jag hinner se ett avsnitt Seinfeld innan jag tar min kvällsbanan och lägger mig i förhoppning om att min dag imorgon inte kommer vara helt olik denna dag.
