Malmö
2025-04-02 21:45
En Snapphane som Spanar - Mellan slagfälten av plastkrabaterna
En träning som inte ville ta slut.
Philip Thomsen
6 kommentarer
Solen log över Malmö denna förmiddag. Krokusen och alla andra vårblommor står i full blom, som om de själva vet att något är på gång. Vinterjackorna har förpassats djupt in i garderoberna, klockorna är framvridna och ljuset dröjer sig kvar lite längre för varje dag. Malmö FF har tagit sig igenom en av de första drabbningarna i årets allsvenska med hedern i behåll – tre poäng i bagaget och ett statement levererat. Samtidigt, på annan ort, har Omar Faraj gjort fler mål för Degerfors på en eftermiddag än vad John Guidetti lyckats med under två hela säsonger. Vårvindar friska blåser genom Svensk Fotboll – och det är dags att följa med.
14 grader och sol – det kändes mer som juni än början av april. Hybriden glänste i solskenet och vattnades ända in på träningspASSEts start, kanske mer för stämningen än för underlaget.
Dagens gris – eller ska man säga svin, som våra danska vänner uttrycker det – hann utses redan innan Tom Noon blåst igång på allvar. Ingen mindre än hjälten från 3Arena, Jens Stryger Larsen, fick bära det ärofyllda oket. Hans skuld tycktes klar när Otto, Lasse och Botheim lyste upp i breda leenden och utdelade de traditionella vänskapliga lavettarna i nacken. Ekong däremot valde en annan väg – han hoppade resolut upp på Strygers rygg och lät sig forslas ett par meter medan klungan drog igång det sedvanliga formationsvarvet. Stämningen var som vädret – lätt och varm.
Tom Noon valde en lugn start denna soliga förmiddag och rullade ut två uppvärmningsstationer i sin klassiska stil. Den första bestod av en kortpassningsövning där spelarna skulle navigera sig förbi ett par blåa frisparksfigurer – ett välbekant upplägg för att få igång fötterna. Den andra var en lättare löpövning med fyra till fem mikrohäckar som knappt reste sig en decimeter över gräset. Här gällde det att snabbt stampa över hindren innan man satte av i en kort, kvick acceleration.
Bland spelarna noterades några intressanta detaljer: Oscar Lewicki var med – fortsatt försiktig men deltagande – medan Anton Tinnerholm saknades helt. En annan detalj värd att nämna var att Viggo Jeppsson deltog fullt ut, trots att sajten Fotbolltransfers igår rapporterade om ett lån till BK Olympic. MFF har ännu inte bekräftat något officiellt, så för tillfället är det bara spekulationer.
Och för den som eventuellt missade gårdagens positiva nyhet: Anders Christiansen deltog i spelet även idag, trots den smäll han åkte på i matchen mot Djurgården.
Sist men inte minst – en kulturell vändpunkt. Sead Haksabanovic deltog för första gången på träning utan mössa. Adrian Skogmar däremot? Han håller fanan högt för mössfolket.
Istället för det sedvanliga upplägget med tre stationer ledda av de assisterande tränarna bjöds det idag på lite variation. Rydström och fystränare Fred Jähnke tog hand om en klassisk kvadrato¨vning, där bolltempo, spelförståelse och rörelse i trånga ytor stod i fokus.
Samtidigt ansvarade Theodore Olsson och Julian Bazalo för en större spelövning, uppsatt på en ungefärlig 25x25-metersyta. Fyra spelare – två från varje lag – placerades i varsitt hörn, där dessa hörn utgjorde frizoner markerade med platta koner. Lagen spelade 7 mot 7 inne på ytan, och tanken var att använda hörnspelarna strategiskt för att öppna upp spelvägar.
Dock gjorde trafiken på Stadiongatan och byggröran vid det gamla parkeringshuset det omöjligt att höra Theodores instruktioner tydligt, så exakt när och hur lagen fick använda hörnspelarna förblev ett mysterium för dagens Snapphane.
Friedrich stod för en riktigt smart lösning i trängt läge, men ännu vassare var Viggo Jeppson som tog ner bollen med en mottagning värdig en spelare långt äldre än sina år. Dessutom visade han pondus i defensiven och lyckades täcka bort flera potentiellt farliga passningar.
Ekong bjöd på några frejdiga ryck med bollen klistrad vid fötterna, medan Ponne slog till med ett par snabba vändningar och dragningar som fick självaste Taha Ali att famla i tomma ytor.
Under passets gång roterade spelarna flitigt mellan den mer intensiva passningsövningen i kvadrat och det större spelet på 25x25-metersytan. Bland dem som stack ut i det större spelet fanns det några fina utföranden av Ali, Ekong, Sigurðsson och Gudjohnsen.
45 minuter in blåste Tom Noon av uppvärmningen. Spelarna fyllde på med vätska och tog några djupa andetag i vårvärmen innan Noon drog igång nästa moment: lätt jogg följt av kortdistanslöpningar, där MFF:s analytikerteam mätte hastighet och acceleration.
Men det stora fokuset låg på nästa träningsmoment, direkt inspirerat av Rydströms egna ord efter Djurgårdsmatchen – vikten av att förbättra omställningsspelet. När Malmö vinner bollen, ska man kunna ställa om snabbt och effektivt.
Man körde därför 6 mot 6 på en halvplan, med en joker per sida. Målet: slå om från försvar till anfall så snabbt som möjligt – och när man passerade mittlinjen började en nedräknande klocka ticka.
Lagen såg ut som följande:
Bruna laget: Nils, Ponne, Colin, Lasse, AC, Thelin
Gröna laget: Martin Olsson, Stryger, Lewicki, Karlsson, Ekong, Sigurðsson
Blå laget: Busse, Otto, Loukili, Sead, Botheim, Johan Karlsson
Orange jokrar: Taha Ali och Hugo Bolin (spelbara för båda lagen)
Det märktes att denna spelövning låg Rydström och tränarstaben varmt om hjärtat – tempot var uppskruvat, och intensiteten smittade av sig. Varje avslut – oavsett om det gick i mål, tätt utanför eller rakt på målvakten – innebar att det andra laget fick bollen, rättvända, vid mittlinjen. Det innebar också att samtliga spelare som just gått framåt tvingades vända om och springa hem för allt vad benen höll. En fysisk såväl som mental prövning.
Offsideregeln var aktiv, vilket satte extra press på tajming och positionering – något flera av spelarna fick erfara.
Spelarna som nyligen spelat U21-match stod mest vid sidan av planen, iförda västar, och vilade – redo att hoppa in om någon signalerade för extra andrum.
Taha Ali fortsatte att glänsa. Förutom det första målet, slog han även till med det andra: på högerkanten vek han inåt, lurade sin markering och dundrade in bollen med vänsterfoten i bortre hörnet – ett klassiskt Ali-avslut.
Ellborg kastade upp bollen långt på Thelin, som tog emot den med en fin nedtagning. Men Johan Karlsson hade läst spelet blixtsnabbt och var redan i rygg. Ytterbacken kunde inte förhindra Thelins lilla lobbfint på andra tillslaget – en passning över axeln till en helt fristående AC som kom rusande centralt. Kaptenen mötte bollen på väg ner med en tekniskt snygg bredsida på volley. Det såg vackert ut – men saknade kraft. Skottet rullade in i famnen på en tacksam Persson som inte ens behövde dyka.
Ekong dundrade iväg ett skott som hade både fart och vilja – men inte riktning. Bollen for som en projektil över ribban och försvann i vårsolens glans. Minuten senare slog blå om till kontring, en snabb 3 mot 2. Botheim höll bollen precis lagom länge innan han släppte ut den till Loukili till höger. Zaki gjorde inga misstag och placerade in bollen säkert bakom målvakten.
Ricardo stod för en fin fotparad på ett lågt avslut av Botheim, medan Persson plockade ett högre skott från Ekong. Otto fick en chans strax därefter, men hans avslut blev ett tamt försök som Ricardo enkelt fångade. Frustrerad av misslyckandet avreagerade han sig med en spark på en lös boll som råkade ligga i vägen.
Dramatiken höjdes när Ali tryckte in ett stenhårt inlägg som träffade Ponne rakt i pannan. Mittbacken föll som fälld av en klubba, men Ellborg stod för en fin räddning på nicken.
Sedan – något man inte ser varje dag – ett mål av Oscar Lewicki. Ja, du läste rätt. Den slitvargen som annars gör allt utom att näta smög upp i rätt yta och avslutade kliniskt. Det hör till ovanligheterna, men det var inget snack om saken: mål.
Efter en dryg halvtimme av intensivt kontrings- och återhämtningsspel blåste Rydström till vila. Spelarna stapplade bort mot vattenflaskorna i vårsolen medan gräsmattan, som fått ta lika mycket stryk som spelarna, fick en ny omgång med sprinkler.
Med drygt 90 minuter av träning i benen gick man in i sista fasen: 6 mot 6-spel i femminutersmatcher, en klassisk avslutning i Rydströms värld där det lilla rummet ska summera dagens ansträngningar.
Bruna laget:
Ponne, Rösler, Lasse, AC, Ali, Thelin
Gröna laget:
Sigurðsson, Ekong, Berg, Olsson, Stryger, Lewicki
Blåa laget:
Sead, Karlsson, Bolin, Otto, Busse och Botheim
Match 1 – Bruna vs Gröna
Matchen började med ett test av Ellborgs reflexer – ett tungt skott från Martin Olsson som målvakten klistrade som om det vore en tennisboll.
1–0 Bruna kom sedan efter ett ögonblick där både Jens Stryger och målvakt Persson verkade ha lämnat sin simultanförmåga i omklädningsrummet. Under hård press från Thelin och AC försöker Olsson spela hem bollen, men Stryger kliver undan, och i samma ögonblick gör målvakten detsamma – i jakt på att vara spelbar. Resultatet? En boll som långsamt men beslutsamt rullar hela vägen in i nät. AC joggar efter och duttar in den för säkerhets skull, men skadan var redan skedd.
Här vill Snapphanen föreslå en regeländring: slopa självmål! Gör som i hockey – sista spelare från det offensiva laget som rör bollen får äran. Således bokför vi målet till Taha Ali, som satte igång anfallet. Fotbollen tackar för förslaget – och vi väntar på att FIFA ringer.
Match 2 – Bruna vs Blåa
Blåa laget inledde mest resolut – Karlsson kom runt på kanten och slog ett hårt inlägg mellan målvakt och försvar till Hugo Bolin på bortre. Jublet var på väg, men linjemannen höjde armen och dödade förtjusningen. Bolin och Botheim var inte glada, men domslutet stod fast.
Strax efteråt vred Bolin in i banan och drog till – ett skott som smet bara någon decimeter utanför bortre stolpen.
Bruna försökte svara – Ponne bröt ett anfall, snurrade runt sin motståndare och levererade in till en felvänd Thelin, men situationen rann ut i sanden.
Matchen präglades av många starka blockeringar, och mitt i röran hördes en klassisk Ponne-brölande uppmuntran:
"FAN! VA BRA, Lasse!" – efter ännu en uppoffrande block.
Busse fick iväg ett skott som hamnade rakt i Ellborgs famn. På andra sidan stod Melker för två snygga räddningar – först på ett lågt skott från Sead, och sedan en benparad på Bolin, som i frustration skrek ut sitt misstag att han inte chippade bollen.
Matchen slutade 0–0, men tempot och intensiteten skvallrade om ett par riktigt tända lag.
Match 3 – Gröna vs Blåa
Det smällde rejält i tredje matchen.
Busse inledde med att slå en perfekt djupledsboll till Otto, som stormade mot mål. Men Ricardo Friedrich var snabb i benen och räddade med ett reflexmässigt utslag med benet – bollen studsade upp och snuddade ribban innan den landade på måltaket. Publiken drog efter andan.
I nästa sekvens var Friedrich blixtsnabb i huvudet också. Han löpte ut ur straffområdet och gav en spelbar yta till en pressad lagkamrat. Returpass till brassen – och han hittade Emmanuel Ekong centralt. Ett par meter senare – pang!
1–0 Gröna. Ett högt, stenhårt skott rätt upp i maskorna.
Gröna var inte klara.
2–0 Arnor Sigurðsson drev bollen i en blixtrande diagonalrörelse över planen. När han tvärnitade var det som att Busanello fick hela lufttrycket i bröstet som ljudvågen från ett JAS-plan – han föll som en fura. Arnor spelade i sidled till Oliver Berg, som distinkt placerade in bollen lågt.
Och som avslutning –
3–0 Martin Olsson visade att han fortfarande har ett artilleri i benen. Ett avslut från 12 meter for som en raket i nättaket. Om Arnor var ett JAS-plan, så var Olsson dagens Archer-artilleri system– träffsäkert och förödande.
En riktig urladdning från det gröna laget.
(Spelarna började tröttna)
Match 4 – Gröna vs Bruna
0–1 Bruna! Zaki Loukili – som kommit in istället för Ali – fick bollen centralt och drev mot backlinjen innan han skickligt rullade fram den till en kylig Anders Christiansen. Med en enkel bredsida smekte kaptenen in bollen vid stolpen, som om han aldrig gjort annat. Ett klassmål i enkel förpackning.
Sigurðsson svarade kort efter med ett tungt skott – men Ellborg stod rätt placerad och fångade bollen rakt på.
Sen blev det kaos i mitten:
Ekong dundrade fram som ett expresståg, men när han skulle växla tempo fastnade han i en klunga av Lasse och AC. Alla tre ramlade i en hög – en salig blandning av ambition, fart och otur.
Sista stora chansen kom via Jens Stryger, som hittade ett litet fönster utanför straffområdet. Han drog till – men Ellborg visade klass. Han kastade sig längs linjen och klistrade bollen vid sin bortre stolpe. En räddning lika snygg som självklar.
Bruna höll undan – och Ellborg höll nollan.
Match 5 – Blåa vs Bruna
1–0 Blått! Sead Haksabanovic stod för en liten konstinstallation när han med en perfekt avvägd passning friställde Hugo Bolin, som med ett elegant första tillslag tog emot bollen och smällde in den lågt vid första stolpen. Ett mål lika snabbt som kliniskt.
Bruna försökte svara.
Loukili vann boll högt upp och rullade den till Lasse, som testade lyckan från distans – men skottet gick någon meter utanför.
Otto Rosengren var nästa blå att vara nära mål – ett snabbt avslut träffade stolpen och studsade ut. Marginalerna emot den här gången.
Men snart var det dags igen:
Busse tog en offensiv löpning längs vänsterkanten, Botheim såg löpningen och väggade ut bollen till honom. Brasilianaren hittade direkt tillbaka snett inåt bakåt, där Botheim själv dykt upp – en lugn bredsida senare stod det 2–0.
Sead fortsatte skjuta – ett tungt skott från distans tvingade Ellborg till en akrobatisk räddning över ribban.
I slutminuterna fick Thelin ett läge från höger, siktade bortre med kraft – men Persson sträckte ut och räddade med en hand. Klassparad!
Match 6 – Blåa vs Gröna (sista matchen)
1–0 Blått!
Sead Haksabanovic avslutade träningsdagen som han inledde den – med precision. Han tog emot bollen en bra bit utanför straffområdet, vred upp kroppen och borrade in ett lågt vänsterskott in vid bortre stolpen. Rent, kontrollerat, otagbart.
2–0 Blått!
Johan Karlsson drev upp bollen centralt och hittade Busse på högerkanten. Brasilianaren vände in i banan, tog ett steg förbi sin markering och bredsidade kyligt in bollen.
En värdig punkt för ett träningspass som höll i sig i över två timmar.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen.
Dagens Hund: Pontus Jansson
En röst, ett ankare, en klippa. Ponne trivdes i vårsolen och manade på både medspelare och motståndare. Varje block, varje press, varje tackling – ackompanjerades av hans röst. Lagpappa deluxe.
Dagens Katt Emmanuell Ekong
Snabb som Ali, men med mer tyngd och kraft. Idag visade han varför han kan bli ett vapen i Europaspelet. Gång på gång utmanade han med fart och fysik – och satte fart på gröna laget.
Dagens Glass Martin Olsson
Hans avslut? En riktig strut. Ett klassmål som förtjänar att ramas in – högt, hårt och kompromisslöst i nättaket. Kylskåpskallt – glassigt värre.
Det var allt från mig för den här gången! Lämna gärna en kommentar, en tumme upp eller dela artikeln på era sociala medier så att fler himmelsblå kan få en inblick i vad som händer på träningarna.
Tills nästa rapport – Köszönöm!
14 grader och sol – det kändes mer som juni än början av april. Hybriden glänste i solskenet och vattnades ända in på träningspASSEts start, kanske mer för stämningen än för underlaget.
Dagens gris – eller ska man säga svin, som våra danska vänner uttrycker det – hann utses redan innan Tom Noon blåst igång på allvar. Ingen mindre än hjälten från 3Arena, Jens Stryger Larsen, fick bära det ärofyllda oket. Hans skuld tycktes klar när Otto, Lasse och Botheim lyste upp i breda leenden och utdelade de traditionella vänskapliga lavettarna i nacken. Ekong däremot valde en annan väg – han hoppade resolut upp på Strygers rygg och lät sig forslas ett par meter medan klungan drog igång det sedvanliga formationsvarvet. Stämningen var som vädret – lätt och varm.
Tom Noon valde en lugn start denna soliga förmiddag och rullade ut två uppvärmningsstationer i sin klassiska stil. Den första bestod av en kortpassningsövning där spelarna skulle navigera sig förbi ett par blåa frisparksfigurer – ett välbekant upplägg för att få igång fötterna. Den andra var en lättare löpövning med fyra till fem mikrohäckar som knappt reste sig en decimeter över gräset. Här gällde det att snabbt stampa över hindren innan man satte av i en kort, kvick acceleration.
Bland spelarna noterades några intressanta detaljer: Oscar Lewicki var med – fortsatt försiktig men deltagande – medan Anton Tinnerholm saknades helt. En annan detalj värd att nämna var att Viggo Jeppsson deltog fullt ut, trots att sajten Fotbolltransfers igår rapporterade om ett lån till BK Olympic. MFF har ännu inte bekräftat något officiellt, så för tillfället är det bara spekulationer.
Och för den som eventuellt missade gårdagens positiva nyhet: Anders Christiansen deltog i spelet även idag, trots den smäll han åkte på i matchen mot Djurgården.
Sist men inte minst – en kulturell vändpunkt. Sead Haksabanovic deltog för första gången på träning utan mössa. Adrian Skogmar däremot? Han håller fanan högt för mössfolket.
Istället för det sedvanliga upplägget med tre stationer ledda av de assisterande tränarna bjöds det idag på lite variation. Rydström och fystränare Fred Jähnke tog hand om en klassisk kvadrato¨vning, där bolltempo, spelförståelse och rörelse i trånga ytor stod i fokus.
Samtidigt ansvarade Theodore Olsson och Julian Bazalo för en större spelövning, uppsatt på en ungefärlig 25x25-metersyta. Fyra spelare – två från varje lag – placerades i varsitt hörn, där dessa hörn utgjorde frizoner markerade med platta koner. Lagen spelade 7 mot 7 inne på ytan, och tanken var att använda hörnspelarna strategiskt för att öppna upp spelvägar.
Dock gjorde trafiken på Stadiongatan och byggröran vid det gamla parkeringshuset det omöjligt att höra Theodores instruktioner tydligt, så exakt när och hur lagen fick använda hörnspelarna förblev ett mysterium för dagens Snapphane.
Friedrich stod för en riktigt smart lösning i trängt läge, men ännu vassare var Viggo Jeppson som tog ner bollen med en mottagning värdig en spelare långt äldre än sina år. Dessutom visade han pondus i defensiven och lyckades täcka bort flera potentiellt farliga passningar.
Ekong bjöd på några frejdiga ryck med bollen klistrad vid fötterna, medan Ponne slog till med ett par snabba vändningar och dragningar som fick självaste Taha Ali att famla i tomma ytor.
Under passets gång roterade spelarna flitigt mellan den mer intensiva passningsövningen i kvadrat och det större spelet på 25x25-metersytan. Bland dem som stack ut i det större spelet fanns det några fina utföranden av Ali, Ekong, Sigurðsson och Gudjohnsen.
45 minuter in blåste Tom Noon av uppvärmningen. Spelarna fyllde på med vätska och tog några djupa andetag i vårvärmen innan Noon drog igång nästa moment: lätt jogg följt av kortdistanslöpningar, där MFF:s analytikerteam mätte hastighet och acceleration.
Men det stora fokuset låg på nästa träningsmoment, direkt inspirerat av Rydströms egna ord efter Djurgårdsmatchen – vikten av att förbättra omställningsspelet. När Malmö vinner bollen, ska man kunna ställa om snabbt och effektivt.
Man körde därför 6 mot 6 på en halvplan, med en joker per sida. Målet: slå om från försvar till anfall så snabbt som möjligt – och när man passerade mittlinjen började en nedräknande klocka ticka.
Lagen såg ut som följande:
Bruna laget: Nils, Ponne, Colin, Lasse, AC, Thelin
Gröna laget: Martin Olsson, Stryger, Lewicki, Karlsson, Ekong, Sigurðsson
Blå laget: Busse, Otto, Loukili, Sead, Botheim, Johan Karlsson
Orange jokrar: Taha Ali och Hugo Bolin (spelbara för båda lagen)
Det märktes att denna spelövning låg Rydström och tränarstaben varmt om hjärtat – tempot var uppskruvat, och intensiteten smittade av sig. Varje avslut – oavsett om det gick i mål, tätt utanför eller rakt på målvakten – innebar att det andra laget fick bollen, rättvända, vid mittlinjen. Det innebar också att samtliga spelare som just gått framåt tvingades vända om och springa hem för allt vad benen höll. En fysisk såväl som mental prövning.
Offsideregeln var aktiv, vilket satte extra press på tajming och positionering – något flera av spelarna fick erfara.
Spelarna som nyligen spelat U21-match stod mest vid sidan av planen, iförda västar, och vilade – redo att hoppa in om någon signalerade för extra andrum.
Taha Ali fortsatte att glänsa. Förutom det första målet, slog han även till med det andra: på högerkanten vek han inåt, lurade sin markering och dundrade in bollen med vänsterfoten i bortre hörnet – ett klassiskt Ali-avslut.
Ellborg kastade upp bollen långt på Thelin, som tog emot den med en fin nedtagning. Men Johan Karlsson hade läst spelet blixtsnabbt och var redan i rygg. Ytterbacken kunde inte förhindra Thelins lilla lobbfint på andra tillslaget – en passning över axeln till en helt fristående AC som kom rusande centralt. Kaptenen mötte bollen på väg ner med en tekniskt snygg bredsida på volley. Det såg vackert ut – men saknade kraft. Skottet rullade in i famnen på en tacksam Persson som inte ens behövde dyka.
Ekong dundrade iväg ett skott som hade både fart och vilja – men inte riktning. Bollen for som en projektil över ribban och försvann i vårsolens glans. Minuten senare slog blå om till kontring, en snabb 3 mot 2. Botheim höll bollen precis lagom länge innan han släppte ut den till Loukili till höger. Zaki gjorde inga misstag och placerade in bollen säkert bakom målvakten.
Ricardo stod för en fin fotparad på ett lågt avslut av Botheim, medan Persson plockade ett högre skott från Ekong. Otto fick en chans strax därefter, men hans avslut blev ett tamt försök som Ricardo enkelt fångade. Frustrerad av misslyckandet avreagerade han sig med en spark på en lös boll som råkade ligga i vägen.
Dramatiken höjdes när Ali tryckte in ett stenhårt inlägg som träffade Ponne rakt i pannan. Mittbacken föll som fälld av en klubba, men Ellborg stod för en fin räddning på nicken.
Sedan – något man inte ser varje dag – ett mål av Oscar Lewicki. Ja, du läste rätt. Den slitvargen som annars gör allt utom att näta smög upp i rätt yta och avslutade kliniskt. Det hör till ovanligheterna, men det var inget snack om saken: mål.
Efter en dryg halvtimme av intensivt kontrings- och återhämtningsspel blåste Rydström till vila. Spelarna stapplade bort mot vattenflaskorna i vårsolen medan gräsmattan, som fått ta lika mycket stryk som spelarna, fick en ny omgång med sprinkler.
Med drygt 90 minuter av träning i benen gick man in i sista fasen: 6 mot 6-spel i femminutersmatcher, en klassisk avslutning i Rydströms värld där det lilla rummet ska summera dagens ansträngningar.
Bruna laget:
Ponne, Rösler, Lasse, AC, Ali, Thelin
Gröna laget:
Sigurðsson, Ekong, Berg, Olsson, Stryger, Lewicki
Blåa laget:
Sead, Karlsson, Bolin, Otto, Busse och Botheim
Match 1 – Bruna vs Gröna
Matchen började med ett test av Ellborgs reflexer – ett tungt skott från Martin Olsson som målvakten klistrade som om det vore en tennisboll.
1–0 Bruna kom sedan efter ett ögonblick där både Jens Stryger och målvakt Persson verkade ha lämnat sin simultanförmåga i omklädningsrummet. Under hård press från Thelin och AC försöker Olsson spela hem bollen, men Stryger kliver undan, och i samma ögonblick gör målvakten detsamma – i jakt på att vara spelbar. Resultatet? En boll som långsamt men beslutsamt rullar hela vägen in i nät. AC joggar efter och duttar in den för säkerhets skull, men skadan var redan skedd.
Här vill Snapphanen föreslå en regeländring: slopa självmål! Gör som i hockey – sista spelare från det offensiva laget som rör bollen får äran. Således bokför vi målet till Taha Ali, som satte igång anfallet. Fotbollen tackar för förslaget – och vi väntar på att FIFA ringer.
Match 2 – Bruna vs Blåa
Blåa laget inledde mest resolut – Karlsson kom runt på kanten och slog ett hårt inlägg mellan målvakt och försvar till Hugo Bolin på bortre. Jublet var på väg, men linjemannen höjde armen och dödade förtjusningen. Bolin och Botheim var inte glada, men domslutet stod fast.
Strax efteråt vred Bolin in i banan och drog till – ett skott som smet bara någon decimeter utanför bortre stolpen.
Bruna försökte svara – Ponne bröt ett anfall, snurrade runt sin motståndare och levererade in till en felvänd Thelin, men situationen rann ut i sanden.
Matchen präglades av många starka blockeringar, och mitt i röran hördes en klassisk Ponne-brölande uppmuntran:
"FAN! VA BRA, Lasse!" – efter ännu en uppoffrande block.
Busse fick iväg ett skott som hamnade rakt i Ellborgs famn. På andra sidan stod Melker för två snygga räddningar – först på ett lågt skott från Sead, och sedan en benparad på Bolin, som i frustration skrek ut sitt misstag att han inte chippade bollen.
Matchen slutade 0–0, men tempot och intensiteten skvallrade om ett par riktigt tända lag.
Match 3 – Gröna vs Blåa
Det smällde rejält i tredje matchen.
Busse inledde med att slå en perfekt djupledsboll till Otto, som stormade mot mål. Men Ricardo Friedrich var snabb i benen och räddade med ett reflexmässigt utslag med benet – bollen studsade upp och snuddade ribban innan den landade på måltaket. Publiken drog efter andan.
I nästa sekvens var Friedrich blixtsnabb i huvudet också. Han löpte ut ur straffområdet och gav en spelbar yta till en pressad lagkamrat. Returpass till brassen – och han hittade Emmanuel Ekong centralt. Ett par meter senare – pang!
1–0 Gröna. Ett högt, stenhårt skott rätt upp i maskorna.
Gröna var inte klara.
2–0 Arnor Sigurðsson drev bollen i en blixtrande diagonalrörelse över planen. När han tvärnitade var det som att Busanello fick hela lufttrycket i bröstet som ljudvågen från ett JAS-plan – han föll som en fura. Arnor spelade i sidled till Oliver Berg, som distinkt placerade in bollen lågt.
Och som avslutning –
3–0 Martin Olsson visade att han fortfarande har ett artilleri i benen. Ett avslut från 12 meter for som en raket i nättaket. Om Arnor var ett JAS-plan, så var Olsson dagens Archer-artilleri system– träffsäkert och förödande.
En riktig urladdning från det gröna laget.
(Spelarna började tröttna)
Match 4 – Gröna vs Bruna
0–1 Bruna! Zaki Loukili – som kommit in istället för Ali – fick bollen centralt och drev mot backlinjen innan han skickligt rullade fram den till en kylig Anders Christiansen. Med en enkel bredsida smekte kaptenen in bollen vid stolpen, som om han aldrig gjort annat. Ett klassmål i enkel förpackning.
Sigurðsson svarade kort efter med ett tungt skott – men Ellborg stod rätt placerad och fångade bollen rakt på.
Sen blev det kaos i mitten:
Ekong dundrade fram som ett expresståg, men när han skulle växla tempo fastnade han i en klunga av Lasse och AC. Alla tre ramlade i en hög – en salig blandning av ambition, fart och otur.
Sista stora chansen kom via Jens Stryger, som hittade ett litet fönster utanför straffområdet. Han drog till – men Ellborg visade klass. Han kastade sig längs linjen och klistrade bollen vid sin bortre stolpe. En räddning lika snygg som självklar.
Bruna höll undan – och Ellborg höll nollan.
Match 5 – Blåa vs Bruna
1–0 Blått! Sead Haksabanovic stod för en liten konstinstallation när han med en perfekt avvägd passning friställde Hugo Bolin, som med ett elegant första tillslag tog emot bollen och smällde in den lågt vid första stolpen. Ett mål lika snabbt som kliniskt.
Bruna försökte svara.
Loukili vann boll högt upp och rullade den till Lasse, som testade lyckan från distans – men skottet gick någon meter utanför.
Otto Rosengren var nästa blå att vara nära mål – ett snabbt avslut träffade stolpen och studsade ut. Marginalerna emot den här gången.
Men snart var det dags igen:
Busse tog en offensiv löpning längs vänsterkanten, Botheim såg löpningen och väggade ut bollen till honom. Brasilianaren hittade direkt tillbaka snett inåt bakåt, där Botheim själv dykt upp – en lugn bredsida senare stod det 2–0.
Sead fortsatte skjuta – ett tungt skott från distans tvingade Ellborg till en akrobatisk räddning över ribban.
I slutminuterna fick Thelin ett läge från höger, siktade bortre med kraft – men Persson sträckte ut och räddade med en hand. Klassparad!
Match 6 – Blåa vs Gröna (sista matchen)
1–0 Blått!
Sead Haksabanovic avslutade träningsdagen som han inledde den – med precision. Han tog emot bollen en bra bit utanför straffområdet, vred upp kroppen och borrade in ett lågt vänsterskott in vid bortre stolpen. Rent, kontrollerat, otagbart.
2–0 Blått!
Johan Karlsson drev upp bollen centralt och hittade Busse på högerkanten. Brasilianaren vände in i banan, tog ett steg förbi sin markering och bredsidade kyligt in bollen.
En värdig punkt för ett träningspass som höll i sig i över två timmar.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen.
Dagens Hund: Pontus Jansson
En röst, ett ankare, en klippa. Ponne trivdes i vårsolen och manade på både medspelare och motståndare. Varje block, varje press, varje tackling – ackompanjerades av hans röst. Lagpappa deluxe.
Dagens Katt Emmanuell Ekong
Snabb som Ali, men med mer tyngd och kraft. Idag visade han varför han kan bli ett vapen i Europaspelet. Gång på gång utmanade han med fart och fysik – och satte fart på gröna laget.
Dagens Glass Martin Olsson
Hans avslut? En riktig strut. Ett klassmål som förtjänar att ramas in – högt, hårt och kompromisslöst i nättaket. Kylskåpskallt – glassigt värre.
Det var allt från mig för den här gången! Lämna gärna en kommentar, en tumme upp eller dela artikeln på era sociala medier så att fler himmelsblå kan få en inblick i vad som händer på träningarna.
Tills nästa rapport – Köszönöm!
