Det var ett tag sedan man rustade sig för att besöka en träning, då båda seniortrupperna varit iväg på den spanska sydkusten. Av bilderna och rapporterna att döma har man varit mer än bortskämd med vädret där nere.
Här hemma i 2026 års Skåne har solen däremot lyst med sin frånvaro. De dagar man faktiskt sett den kan nästan räknas på ena handen.
Medan herrarna dröjer kvar i molniga Spanien är damerna tillbaka i det molntunga Skåne.
Det nio–tio dagar långa lägret summeras ändå med två riktigt tunga segrar mot motstånd som redan i morgon ska spela kvartsfinal i UEFA Women’s Champions League.
Först 2–0 mot guldkonkurrenten Hammarby IF.
Sedan 3–2 mot FC Nordsjælland.
Matcherna kan jag sammanfatta ungefär så här:
Mot Bajen var det redan deras tredje match på försäsongen, medan det var våra tösernas första riktiga genomkörare. Det syntes i första halvlek, och påminde en del om höstmatchen uppe i Stockholm.
Hammarby gick ut som om det vore tävlingsmatch, fullt blås direkt. Malmö blev tagna lite på sängen.
Bajens spelare gick in i duellerna med internationell skärpa, sent och hårt, och det tog tid för Malmö att vänja sig vid tempot.
Det var först i andra halvlek, när nästan hela startelvan var utbytt, som MFF stod upp ordentligt och jämnade ut matchbilden.
Kosola gjorde 1–0 på Malmös andra hörna, efter att Bajen haft femtioelva innan dess.
Sedan var lagkapten Nellie Lilja vaken som en vessla, snappade upp målvaktens korta passning i eget straffområde innan Bajens mittback hann reagera, och 2–0 var ett faktum.
FC Nordsjälland var raka motsatsen. Där tog Malmö tag i matchen från första minuten och höll greppet nästan hela första halvlek. 3 eller 4–0 hade varit mer logiskt sett till matchbilden och de chanser som skapades, än det 3–1 som stod på tavlan.
I andra halvlek var det däremot som om proppen gick ur åt fel håll. Malmö hade svårt att sätta två passningar i rad, gav bort bollen gång på gång, och ändå var det på fasta situationer, framför allt hörnor, som Nordsjälland var närmast att göra mål.
Sett till de klarare målchanserna så hade både Izzy och Kanutte varsitt tungt långskott, och Mitkovska ett jätteläge efter att ha stressat den danska målvakten rejält.
Men istället för ett Malmö-mål så blev det 0–1 i slutminuten av andra halvlek.
Där har ni en snabb summering om ni missade matcherna.
Nu är det dags...
Från palmer till plastgräs – nu ska vi se vad som följt med hem i benen, i huvudet… och i hjärtat.
Nollgradigt och nästintill vindstilla gjorde att man knappt kände behovet av att dra igång träningen med en gång. Bland de glada minerna fanns det två som njöt lite mer än de övriga, Stina-Lisa Johansson och nyförvärvet Larkin Russell.
Det verkade först inte vara någon Zećira Mušović på plats när jag blickade bort mot de ensamma, stackars målvakterna som värmde upp för sig själva, medan resten av truppen samlade sig i huddle-upen. Målvaktstränaren Marcus Norman ropade något mot massan som jag inte uppfattade genom mössan.
Efter ett Homer Simpson-” Woohoo ” i gruppen och ett gemensamt ” Malmö !” joggade spelarna iväg åt ena hållet – och en ensam Zećira åt det motsatta. Hon bad om ursäkt till Norman, då hon glömt bort att målvakterna är en särart till vardags.
Att lägret har gjort sitt märkte man på det högljudda kvittret i gruppen när de rundade kortsidan och ställde upp sig hos Jared för uppvärmningen.
Engelsmannen gav alla gott om tid att förbereda sig för ”Mount!”. Ett mönster jag börjat lägga märke till är att vissa par redan är förutbestämda. Till exempel Alexia Mitkovska och Emma Petrovic. Det komiska med dem är längdskillnaden – helan och halvan – och lilla Petrovic är alltid den som hoppar upp och blir ryggsäcken.
” What are you doing? ” frågade Jared när han såg Petrovic stå och studsa för att ta sats bakom Alexia.
”Mount!”
På hundradelen hoppade alla synkroniserat upp på sina partners ryggar. Spridda jubelrop kom från vissa spelare när Jared inte kunde utse någon som varit för långsam. Segervisst hoppade några ner igen.
”Mount!”
Den här gången tog han flera med byxorna nere. Engelsmannen firade högt när han fångade att halvan, Petrovic, inte lyckades ta sig upp på Mitkovska igen.
Det lättsamma gnabbet puttrade över så mycket under inledningen av uppvärmningsvarven mellan konerna att Jared knappt kunde göra sig hörd.
” Sorry! I went three times. We were talking. We’re getting extra warm! Extra warm today !” skrattade Izzy D’Aquila.
Efter någon minut var vissa så varma att de slängde av sig överdragströjorna. Mitt emellan två längre varv var det dags igen.
” Mount! ”
Jag tror mest det var ett försök att få tyst på amerikanskan.
Utan att blinka delade han ut straffet till henne och Tuva, trots att Emma Petrovic bakom honom fortfarande sprang runt som en yr höna i jakt på en partner.
Jared avslutade sedan uppvärmningen med en lek: småsteg över några koner, sedan full rusch mot bollen som låg på en gul kon i mitten. Den som tog bollen fick välja höger eller vänster – den andra skulle försöka “dunka” innan man nådde mållinjen.
” No tackles! No tackles! You chase the person .”
Lättare sagt än gjort med ett lag fullt av vinnarskallar.
Först ut var Izzy vs Lilja. Det slutade i rena brottningen om bollen, som Nellie vann. Izzy var dock snabb med:
” I tagged you !”
Sara Kanutte tog lite för långa småsteg och Ellen Löfqvist hann först till bollen. Bara för att norrländskan skulle greppa tag i norskan som en Philadelphia Eagles-försvarare i Super Bowl. Kanutte fick släpa med sig Ellen över linjen.
En händelserik uppvärmning avslutades med en liknande lek, fast med sten–sax–påse. Där var det nästan mer skratt och missförstånd än tävling. Flera gånger sprang spelarna åt helt fel håll, trots att det var den som förlorade som skulle jaga.
Petersson delade upp laget och drog igång en enkel men nyttig passningsövning med fokus på vinklar och kombinationsspel.
Tre utgångspunkter formade ett V. Spelaren till höger slog in bollen till en felvänd spelare som väggspelade tillbaka. Samtidigt startade spelaren från den vänstra utgångspunkten en djupledslöpning.
Spelaren som inledde sekvensen skulle därefter hitta en genomskärande passning till den löpande spelaren. När mönstret satt blev V-formationen till ett litet y i rörelsen – enkelt, rytmiskt och ganska snyggt att se när tajmingen klaffade.
Den närmaste gruppen hade mer go i sig – inte så konstigt när både Nellie och Izzy hela tiden drev på tempot.
” Push the run! ” förklarade Petersson när han bröt övningen efter några minuter och betonade vikten av att slå passningen ordentligt i djupled, gärna via insidan av den bortre konen för rätt vinkel och tempo.
Trots den delvis snöiga ytan fick man upp ett bra tempo och flera fina kombinationer. Det var framför allt de offensiva spelarna som stack ut i både djupledslöpningarna och passningarna: Tuva Skoog, Izzy, Russell, Vesna och Breland.
Efter 3x3-passningsspelet fick damerna en kort vattenpaus. På andra kortsidan höll StinaLisa igång tillsammans med lagets fysioterapeut Philip Ohlsson, där fokus låg på löpdelarna i hennes rehab.
Sedan var det dags för spel på den centrala delen av planen. Angergård delade upp lagen:
🔵
Ellen, Ia, Nevin (end zone)
Hoff, Mia, Lilja, Olesen, Sayer, Izzy
Carlsson, Petrovic, Agnes (end zone)
🟠
Millie, Alexia, Larkin, Mayar på ena planhalvan
Vesna och Breland i mitten
Kosola, Kanutte och Tuva på andra planhalvan
Angergård höll ett kort taktiksnack som jag inte tar med här. Inte för att jag inte förstod – utan för att jag är lite orolig för att spioner kan läsa texten. 😉
De blåa skulle spela runt eller igenom det orange laget, medan orange hade som uppgift att bryta uppspelen, framför allt i mitten av planen, och försöka sätta bollen i något av de fyra småmålen.
Högt tempo för så många spelare på bara den centrala delen av planen. Orange, som var numerärt underlägsna, skapade ändå några chanser, men framför allt lyckades de stänga mitten och tillät sällan blå att spela igenom centralt.
Första målet kom efter ren och skär press från orange. Millie och Breland stressade Hoff, som försökte spela snett bakåt mot Ellen. Ellen var inte riktigt beredd, och bollen rullade retligt in i det lilla målet istället.
Efter drygt tio minuter bytte man runt några spelare medan Valfridsson tog ett snack om hur den ena backtrion kunde förbättra sitt beslutsfattande.
Det skreks och manades på mellan lagen. Återigen var det Lilja – men framför allt Izzy – vars röst låg en bra decibel över resten ute på planen.
Larkin Russell stod för flera fina aktioner och såg inte det minsta ringrostig ut i lederna.
Efter runt tjugo minuter blev det en ny paus där de tre olika grupperna samlades och pratade igenom sekvenserna med varsin tränare ibland sig.
🟠 Mayar jobbar fram bollen för orange. Den hamnar hos Russell som distinkt placerar in den från runt nio meter med vänsterfoten i ett av småmålen.
Första riktiga målet i övningen.
Ellen Löfqvist stack idag ut mest av försvararna när hon gång på gång hittade fina lösningar i trånga situationer.
Blåa laget hade en fin minut med runt 15 passningar i rad från sida till sida innan Hoff bröt Mias passning och spelade framåt till Kanutte, som direkt tog sikte och drog på med bössan.
Insidan av den lilla stolpen.
Izzy vinner duellen om returen och bombar in oranges andra mål.
Drygt en timme in avslutar man övningen och enligt planeringen är Larkin Russell och StinaLisa Johansson klara för dagen.
Man plockar bort småmålen, utökar ytan och kör spel utan mål. Fokus ligger istället på att ta sig in i sista tredjedelen eller spela förbi de nya blå, platta rundningarna.
🟠 Kosola, Alexia, Tuva, Izzy, Sayer, Mia, Agnes, Berglund, Carlsson, Hoff
vs
🔵 Breland, Ellen, Petrovic, Nevin, Mayar, Olesen, Lilja, Vesna, Millie och Kanutte
🔵 Poäng till blå efter att Mayar plockar ner en crossboll som nickas tio meter rakt upp i luften. Hon tar ner den som om det vore vardagsmat och slår direkt i djupet på Kanutte.
Nästa poäng kommer efter en utomordentligt fin genomskärare från lagkapten Lilja till en perfekt löpande Millie.
Bollen går ut över linjen och blå får starta om med boll. Orange reagerar inte alls som Valfridsson vill se – och han skäller på dem rejält.
🔵 3–0 när Nevin bryter ett uppspel och slår en långboll som Millie är först på i djupled.
🔵 4–0 Mayar med en fin yttersida fram till Breland, som vinner löpduellen mot Mia.
🔵 5–0 efter att Olesen gör en 360 på tre tillslag, hittar en rättvänd Lilja som spelar ut till vänsterkanten. Millie tar emot, kliver tillbaka in i banan och levererar en diagonal långboll till Mayar som löper perfekt i djupet.
Ett ihopslag mellan Vesna och Izzy om bollen. Amerikanskan blir liggande en kort stund men dras upp av medspelarna och väljer att springa av smärtan.
Orange är nära vid ett par tillfällen men misslyckas med den sista avgörande passningen bakom konerna.
🔵 6–0 när Millie jobbar stenhårt i pressen, vinner duellen om bollen. Sara läser situationen direkt och finns där när serbiskan petar loss den. Ett väggspel senare är Millie fri i djupled med bollen.
Avslutningsvis rullar man fram målen för tio minuters spel.
Moa i mål för blå, och målvaktstränare Norman hoppar in för orange då Zećira inte var där än och Tilde kände av något man inte ville riskera.
Händelser
1’ Orange börjar med boll och rullar runt från höger till vänster. Izzy, i misstänkt offsideposition, driver upp bollen på offensiv planhalva innan hon slår en sidledsboll tvärs över planen. Hoff tar emot utanför straffområdet – skottläge? Nej, det blir istället en perfekt passning på fötterna till Alexia. Med första touchen lägger hon till rätta, med den andra placerar hon bollen kyligt i hörnet. Moa hinner knappt reagera. 1–0 🟠
3’ Bollen kommer ut till Kosola på vänsterkanten. Finskan accelererar förbi sin försvarare. Inspelet i straffområdet landar hos Izzy som drar till med ett tungt avslut. Bollen seglar precis över Moa och ribban.
5’ Blå jobbar fram ett inläggsläge åt Olesen, som får tid att sikta. Bollen skruvar sig i en fin båge och landar perfekt på Kanutte att möta med en volley. Norskan kommer dock lite fel i tajmingen. Hon får träff, men avslutet går utanför målramen.
6’ Lilja slår en läcker diagonal långboll på one touch ut till Miljana. Serbiskan avancerar hela vägen in i boxen, utmanar sin försvarare och trycker av ett lågt avslut – men bollen smiter i fel sida av nätmaskorna.
9’ Agnes ska spela hemåt på vänsterkanten. Kanutte läser passningen och bryter, bollen studsar vidare till Vesna som akrobatiskt lyfter upp den i djupled mot Millie.
Wilma Carlsson fäller ut armarna som en barriär för att ge Norman tid att komma ut och ta bollen. Men vår lilla serbiska vägrar ge sig, jobbar sig runt – och upptäcker i sista ögonblicket att hon inte kan vrida underkroppen för att få träff.
I ren desperation provar hon en världsklass-klackspark… missar bollen – och träffar istället den välbyggda Wilma.
Det abrupta stoppet får Miljana att skrika till och bli liggande. Av rädsla för att det skulle vara något allvarligt blåstes passet av direkt.
Alla blickar vändes mot henne, men hon reste sig upp och klev av planen för egen maskin.
Träningen slut efter 75 minuter.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen.
Dagens Hund: Ellen Löfqvist
Stack ut under den centrala övningen med rappa, distinkta tillslag i svåra lägen – med båda fötterna. Bra fötter där bak behövs om man ska mäta sig mot Bajen och Häcken.
Dagens Katt: Vesna Milivojević
Lilja och Olesen som alternativ i mitten var svåra att välja bort idag, men Vesna får katten mycket tack vare sina insatser som ytter på lägret. Hon är jobbig att möta, inte rädd för närkamper och rörlig som… ja, jag vet knappt vad. 🐝
Och... Dagens glass: Mayar Khatawi
Förtjänar glassen efter en av sina bästa träningar. Många tekniska nummer – bland annat en snurrfint när hon var omgiven av tre motståndare, men ändå såg till att laget behöll bollen.
Till sist: lämna gärna en kommentar om vad ni gillade eller inte gillade med min rapport. Dela gärna texten på era sociala medier och hjälp sprida den till fler himmelsblå själar som behöver lite ljusblå läsning.
Det var allt för idag .
Köszönöm!
