Dropp, dropp, dropp. Den längsta vintern i Skåne på flera år verkar äntligen vara på väg att ge med sig, och sakta men säkert rör vi oss mot varmare tider.
Lite som damernas cupresa: en iskall start mot Piteå IF med 2–3-förlust, men ändå har en semifinalplats tinat fram tack vare helgens resultat.
Tyvärr skjuts avgörandet i cupen upp av landslagsuppehållet. En hel 11 spelare ska iväg på uppdrag. Ett styrkebesked i sig, men också ett hack i rytmen inför crescendo av Gruppspelet.
En hel startelva är Uttagna till nästa veckas landslagsspel:
Öhman (A)
Breland (F17)
Petrovic (A)
Mårtensson (U23)
Nevin (A)
Sayer (A)
Ivanovic (A)
Milivojević (A)
Skoog (U23)
Kanutte (A)
Kosola (A)
Kostnaden för att värva landslagsspelare märks inte bara i lönebudgeten – den betalas också i vardagen, i hur den kollektiva träningen hackar när halva startelvan försvinner på uppdrag. Det var påtagligt redan ifjol, och det gick inte att ta miste på även denna råkalla födelsedag för den finaste föreningen som finns. Det blir tomt på planen när ryggraden saknas, och rytmen i både tempo och relationer får ta stryk.
På plats fanns tretton utespelare, sexton totalt om man räknar in målvakterna. Men redan där började matematiken bli snål. Bland de tretton fanns både Ellen Löfqvist och StinaLisa Johansson. Den fick en smäll härom veckan. Den andra är inne i den där långa, monotona konditionsbyggande fasen av sin rehab efter korsbandsskadan.
Plötsligt var man nere på elva fullt tillgängliga utespelare. Och av dem står dessutom tre med resväskan halvpackad: Kanutte, Kosola och Skoog är på väg iväg till sina respektive samlingar vilken dag som helst. Det lämnar träningsgruppen i ett slags limbo – tillräckligt många för att köra, för få för att få den där riktiga intensiteten och konkurrensen i varje moment.
Innan träningen ens hunnit dra igång var stämningen redan satt, och det på det där klassiska sättet som bara uppstår i en grupp som trivs med varandra – kamratligt kiv, små hyss och skratt som värmer mer än den där råkalla vinden.
Sara Kanutte lutade sig fram för att knyta skorna, fullt fokuserad på sina dobbar, när Nellie Lilja, såg sin chans. En liten, väl avvägd knuff i ryggen, inget brutalt, bara precis tillräckligt för att rubba balansen. Norskan tippade över och kantrade åt sidan, mer överraskad än arg.
När Nathalie Hoff, i rollen som den ansvarstagande vuxna i rummet (nåja), sträckte fram båda händerna för att hjälpa Sara upp, kunde hon inte heller låta bli att lägga in en extra liten gliring. Precis när Kanutte tog tag i hennes händer drog Hoff till i sista ögonblicket, bara en sekund, tillräckligt för att norskan skulle tappa greppet och drutta ner på ändan igen.
Nu var tålamodet slut. Hoff försökte hjälpa henne upp en andra gång, men då möttes hon av blankt nej. Kanutte satt kvar på marken, armarna i kors, blicken upp mot sin lagkamrat. En kort, smått teatralisk ordväxling tog vid.
” Jag lovar att inte döda dig! ” kom det från den sittande Sara, med ett halvt skratt och halvt hot i rösten.
Norskan knöt färdigt skorna, drog ett djupt andetag och gjorde ett nytt försök att resa sig, varpå Hoff, som uppenbarligen inte var färdig med skämtandet, stoppade henne igen.
” JAG LOVAR! ” utbrast Nathalie, med den där överdrivna ärligheten som bara gör situationen ännu mer misstänkt.
Tilliten var vid det här laget lägre än temperaturen i luften. Kanutte vek demonstrativt ihop armarna och låg kvar, blickade åt sidan som ett trotsigt barn. Hoff försökte lirka loss armarna, halvt på skämt, halvt på riktigt.
” Snälla ,” bad hon, med ett leende som avslöjade att hon visste exakt hur mycket hon njöt av situationen.
Det hela fick ett abrupt slut när ropet om samling ekade över planen. Norskan reste sig upp på egen hand till Hoffs stora besvikelse.
Uppvärmningen leddes ovanligt nog inte av Jared i dag, utan av hans tillfälliga underordnade. De avslutade med en enkel lek där spelarna stod i par och kastade boll mellan sig. När tränaren klappade skulle den med bollen välja höger eller vänster och spurta mot en kon som markerade mållinjen.
Det blev en del skratt mellan rundorna innan assisterande Petersson tog över med en kort passningsövning som successivt byggdes på: först enkla passningar, sedan diagonaler och till sist crossbollar med båda fötterna. Tempot skruvades upp, med tydlig betoning på rytm och snabba beslut. Den fuktiga kylan gjorde plastgräset snabbt, och Kosola samt Izzy såg mest bekväma ut i tillslagen med båda fötterna.
Kunde ha lagt till Larkin Russell, men hennes första crossboll med vänstern träffade Jeff mitt i planen. Izzy, som stod och väntade på andra sidan, skyddade sin landsmaninna direkt:
” No one in allsvenskan is 7 feet tall, Jeff .”
Det varierade en del i kvalitet på långbollar och nertagningar, vilket hör till i den här typen av övningar. Gulligt ändå att höra Izzy slänga in svenska beröm då och då: ” Brah! ”
20 minuter in i passet kom huvudmomentet för dagen: 5 mot 5, upplagt nästan som i hockey. Två ”backar”, tre ”forwards” och en joker som alltid spelade med bollhållande lag. Fyra småmål, två i vardera riktning, och spel på hela den centrala ytan av planen. Tempot skruvades upp direkt – små ytor, snabba beslut och ständig rörelse.
Lagen enligt Valfridsson:
🔵 Mia, Carro, Mayar, Alexia och Kosola
🟠 Hoff, Lilja, Skoog, Kanutte och Russell
🟢 Joker: Izzy (för det mesta)
Valfridsson stod vid sidlinjen med taktiktavlan, pekade, stannade spelet korta stunder och visade exakt vilka ytor han ville att spelarna skulle attackera, hur de skulle vinkla pressen och när de skulle våga kliva ur sina ”positioner” för att skapa numerärt överläge.
Det märks att Sara Kanutte tagit ytterligare kliv i presspelet i år. Hon går hårdare i första steget, stänger passningslinjer tidigt, vinner närkamper högt upp i planen och belönas med två snabba mål när hon både bryter och sätter dit avsluten själv.
Alexia svarar nästan omgående med ren kraft och teknik: trycker undan Lilja i duellen, gör en hel 360 med bollen i trång yta, skapar sig själv en halv meter och hittar sedan Kosola perfekt vid ena småmålet.
Olesen lurade Tuva med en rapp petning i motsatt riktning mot kroppsfinten och tog ett ovanligt ryck rakt in i ytan. Avslutet satt inte innanför det lilla målet, men tempoväxlingen var läcker och skapade oreda direkt. En halv minut senare vinner Carro boll centralt, vänder upp kyligt och parerar Kanuttes sena tackling bakifrån. Med en snabb tvåfotsdribbling tar hon sig förbi sista försvararen och placerar in sitt första mål för dagen. 4–3 till blått.
Alexia fortsätter se vassare ut i rörelse och aggressivitet i år. Hon kliver först på andrabollen framför mål, men Lilja blockar två raka avslut. Mitkovska tar över situationen, snurrar loss och driver mot det andra småmålet. I sista steget går Kanutte in axel mot axel, och Alexia trycker avslutet i stolpen för tredje gången på lika många minuter – marginalerna på fel sida, men beslutsamheten är där.
Carro följer upp med en fin diagonal långboll som Mayar är först på, men avslutet går strax utanför. Orange svarar med en längre passningssekvens på över tio tillslag där tålamodet till slut betalar sig: ett kvickt väggspel mellan Kanutte och Skoog öppnar upp, och Tuva kliver fram och dundrar in reduceringen.
Izzy droppar ner djupt till höger, får bollen av Hoff, lyfter blicken och slår en perfekt diagonal genomskärare tvärs över planen. Tajmingen sitter klockrent. Larkin kommer i full fart på bortre ytan och sätter dit 5–6 på första tillslaget. Ett skolboksexempel på hur Valfridsson vill se tempoväxling och spelvändning.
Huvudtränaren kan inte hålla sig utanför. Han kliver in, klappar i vantarna och berömmer hela sekvensen:
“ Now we are talking! ”
Det är just de där enkla, snabba besluten med kvalitet i sista passningen som saknats i perioder tidigare under passet.
Kort därefter är Kosola påpassligt vaken igen. Hon kliver upp i press på offensiv planhalva, bryter ännu en slarvig uppspelsboll och sätter kyligt sin fjärde balja för dagen. Finskan är obarmhärtig i de här små ytorna när hon får läsa spelet framifrån – snabb i fötterna, ännu snabbare i tanken.
Några minuter senare tappar spelet struktur. Det blir hafsigt, bollar slås iväg utan tydlig adress och rörelsemönstren faller isär. Valfridsson kliver in igen, den här gången mer frågande än applåderande. Blicken säger allt: det här duger inte. Spelarna försöker lösa situationerna individuellt istället för att hitta kombinationerna som övningen är byggd för. Ingen protesterar. Kravet är rimligt – nivån måste upp om det ska bli något av det här året.
Efter uppläxningen är det Izzy D’Aquila som vrider upp tempot igen. Hon tar ansvar, kliver ner i ytor för att hämta boll, sätter fart på spelet med första touch och driver på med både aktioner och avslut. Orange får omedelbart mer rytm, fler löpningar kommer igång, och målen börjar trilla in igen. När Izzy sätter tonen följer resten med.
Drygt en timme in i passet rullar man över i småmålsspel. Tempot är högt, ytorna små och besluten måste tas på instinkt. Ställningen tickar upp till 🔵 13–10 🟠 efter en intensiv period där målen rasslar in.
Målskyttar i småmålen:
– 4 mål: Kanutte, Kosola
– 3 mål: Alexia, Larkin, Izzy
Sedan flyttas konerna bak till nästa linje och planen utökas. Utespelarna tar snabb vätska medan målvakterna rullar fram de stora målen till utkanten av straffområdena. Samma lag fortsätter, men med en twist: inga försvarare. Istället markerar en rad platta markörer backlinjen som ska passeras innan avslut. Det tvingar fram raka löpningar, tajmade instick och tidiga beslut i sista tredjedelen.
Och så händer det där som får ögonbrynen att åka upp längs sidlinjen: Zećira kliver inte av. Hon stannar kvar på planen och rör sig mot en av burarna. Efter rehab, återgång och försiktiga steg framåt är hon plötsligt där igen, redo att ta plats mellan stolparna. Bara den synen höjer pulsen på hela träningen.
1’ Larkin och Kanutte sätter direkt press högt. Sara vinner bollen med kroppen, tar ett snabbt tillslag och släpper i djupet för Tuva som löper perfekt bakom markeringslinjen. Avslutet sitter med en mjuk skruv i bortre hörnet. 🟠 1–0.
1’ Direkt på avspark svarar blått. Alexia får bollen rättvänd mellan markörerna, tar med sig bollen i fart och placerar kyligt i bortre hörnet bakom Zećira, som står kvar för att läsa avslutet istället för att kasta sig. 🔵 1–1.
2’ Orange bygger fint via Larkin som droppar ner från kanten, tar emot felvänd och sätter en enkel vägg in centralt. Izzy möter i fart och slår en perfekt genomskärare på ett tillslag till Tuva i friläge. Tilde kommer snabbt ut, gör sig stor och räddar första avslutet. På returen försöker Tuva skruva runt målvakten, men bollen tar i burgaveln. Stor chans.
3’ Ny hög press från orange. Larkin går in i en 50/50-duell, vinner andrabollen och petar fram till Sara. Norskan tar ett extra tillslag för att få rätt vinkel, trycker av – men målet vinkas bort. Angergård menar att avslutet dröjde för länge enligt övningens regler.
Efter sekvensen kliver Zećira fram i buren och börjar styra Hoff och Lilja tydligare i positionsspelet, pekar ut ytor bakom markörlinjen och manar på snabbare återgång efter bolltapp. Intensiteten höjs direkt i nästa omgång.
4’ Tuva kliver rätt in bakom markörlinjen efter en snabb omställning och rullar kyligt in 2–1.
5’ Kosola svarar direkt. Får bollen rättvänd strax utanför ”försvarslinjen”, tar ett tillslag inåt och borrar upp vänstern i bortre hörnet. Kliniskt. 2–2.
5’ Nytt snabbt svar från orange. Larkin droppar ner, suger åt sig bollen och sätter en perfekt förstapass i djupet på Kanutte som trycker dit 3–2 utan att tveka.
6’ Lilja bryter ett uppspel och sätter ett rakt, snabbt uppspel längs marken på Kanutte. Norskan droppar elegant vidare i farten till Russell, som tar ett tillslag och knorrar upp bollen otagbart i bortre krysset. 4–2, riktigt fin sekvens.
7’ Izzy, nu i blått, visar sin klass. Kosola petar loss henne i trång yta, Izzy är iskall framför Tilde och placerar lågt vid stolproten. 4–3.
8’ Larkin igen. Tar löpningen mellan markörerna, får bollen i steget och sätter avslutet hårt vid första stolpen innan Tilde hinner sätta fötterna. 5–3.
9’ Larkin fullbordar sin lilla show. Får bollen i halvyta, kliver på med självförtroende och trycker av ett högt skott. Tilde får fingertopparna på den, men bollen studsar ändå vidare upp i nättaket. 6–3.
10’ 7–3 Jokern Sara droppar ner, suger åt sig två pressande spelare och slår en perfekt genomskärare ut på vänsterkanten. Larkin tar löpningen i full fart, ser Tilde komma rusande och lyfter kyligt bollen runt henne och in i öppet mål. Klinisk avslutsteknik.
11’ Kosola vinner boll högt, tittar upp och serverar Alexia centralt. Serbiskan tar emot, låter situationen ”andas” någon hundradel och placerar sedan in bollen i bortre hörnet. 7–4.
13’ Sara igen. Denna gång efter en snabb omställning där hon får bollen i steget och bara kliver på avslutet. Tung träff, rakt upp i nättaket. 8–4.
17’ Tempot är högt och det smäller till i några dueller när Valfridsson ropar att det är sista rundan. Först får Izzy en smäll i en närkamp, kort därefter går Kosola i backen efter en sen fot i presspelet. Inget allvarligt, men intensiteten är tydlig.
18’ Larkin fortsätter sin målshow. Izzy driver bollen centralt, lockar ut målvakten och petar perfekt i sidled. Larkin rundar Tilde och rullar in sitt femte mål i öppet mål. Klassaktion, assist D’Aquila.
20’ 10–4. Orange går rakt igenom mitten. Skoog tar löpningen på högerkanten och serverar Larkin i steget centralt. Amerikanen förlitar sig på sin fart, går runt utrusande Tilde ännu en gång och placerar in bollen lugnt i tom bur.
Blåa börjar se slitna ut. Stegen är tyngre, pressen sitter inte lika tajt.
21’ Orange straffar direkt. Russell har precis kommit tillbaka från en maxlöpning, får bollen ut till höger av Sara. One-touch in mot Tuva i mitten som stöter in 11–4 innan försvaret hinner samla sig.
” And rest! ” ropar Valfridsson. Ingen visselpipa, bara ett tydligt slut på dagens sista moment. Nästan 90 minuter är över. Spelarna klappar om varandra, samlas i ring och avslutar med ett trött men samlat ” Malmö… ” innan de vandrar av planen, tomma i benen men med tempo i kroppen.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen.
Dagens Hund: Sara Kanutte Fornes
Det räcker att vara nia och göra mål, men lägger du till grovjobbet, presspelet och blicken för att sätta upp andra i lägen, då blir du ovärderlig. Norskan gör exakt det.
Dagens Katt: Larkin Russell
Amerikanen travar fram i full fart som en V75-vinnare. Det doftar klass. Spelintelligent, fina fötter och kylig i avsluten. Hur ska Valfridsson hålla henne på bänken?
Och... Dagens glass: Till de 19 grundarna som skapade Malmö FF för 116 år sedan.
Arvid Thulin, Fritz Landgren.
Bror Hansson, Eben Lindkvist, Bertin Nilsson.
Axel Bortström, Edvin Göransson, Ludvig Thörnqvist, Ivan Malmberg.
Carl Persson, Knut Björklund, Carl Granquist, Frans Granqvist, Emil Hansson, Alfred Mårtensson, Werner Mårtensson, Hjalmar Nilsson, Oscar Persson och Erik Rundkvist.
💙 En glass till rötterna – utan dem, inget Malmö FF idag.
Till sist: lämna gärna en kommentar om vad ni gillade eller inte gillade med min rapport. Dela gärna texten på era sociala medier och hjälp sprida den till fler himmelsblå själar som behöver lite ljusblå läsning.
Det var allt för idag .
Köszönöm!
