Förutsättningarna
IFK Göteborg kommer från en förlust i Borås under måndagen. Eftermälet har inte handlat om förlusten i sig – den är rimlig – utan om hur blekt spelet faktiskt såg ut. Kollega Arvid gav endast tre (!) godkända betyg från den matchen, vilket säger det mesta.
Nu vankas hemmapremiär på ett fullsatt Gamla Ullevi. Trots att bortalaget, tillika det näst största laget på Hisingen, försöker måla upp den här matchen som ett slags derby är bortasektionen inte slutsåld. Istället har den öppnats upp för fans med blåvita sympatier att köpa biljetter. Det säger en del. Dessutom är det premiär för nya “Däck 9”, där undertecknad med sitt blåsvarta gäng kommer att tillbringa året.
IFK Göteborg behöver få med sig ett positivt resultat här. Givet förra säsongens succé har pressen ökat, och de flesta i föreningen har varit tydliga med att nästa steg ska tas i år. En poäng får ses som godkänt – men en förlust här och det börjar redan osa ångest inför mötet med Halmstad nästa vecka.
Motståndet
Den eviga gåtan BK Häcken. Ett lag som, sedan sitt guld, har svajat kraftigt i prestationer över tid. Förra året präglades till stora delar av skador, men bör ändå ses som ett misslyckande.
Tappet av Simon Gustafsson är troligen bara nyttigt – han hade nog inte någon positiv inverkan på laget mot slutet. Att Häcken lyckades förlänga med en av förra årets stora utropstecken, Silas Andersen, är däremot ett styrkebesked. Trots att psyket hos den unge dansken kan svaja finns där en spets som få lag kan matcha.
I sin hemmapremiär tog Häcken emot IF Brommapojkarna. En match kantad av individuella misstag som till slut ledde till 2–2. Det är Häcken knappast nöjda med, och precis som IFK Göteborg finns en tydlig revanschlusta i laget.
Spelare att se upp med, utöver nämnde Silas, är framför allt kantspelarna. Om Amor Layouni är på humör (vilket han ofta är) blir han mycket svårstoppad. Detsamma gäller på andra kanten med Jeremy Agbonifo. Det krävs ingen raketforskning för att inse att Häckens offensiva spel kommer att vara förlagt just på kanterna – inte minst med tanke på hur det sett ut för IFK Göteborg där.
IFK Göteborgs truppläge
Inför premiären började det dyka upp fler och fler frågetecken. Noah Tolfs ljumske spökar, Max Fenger är sjuk (?) och Tobias Heintz stod över. Heintz var den ende av dessa tre som startade. Tolf väntas bli borta en period.
Det är inte bra.
Faktum är att ledningen måste ha räknat med att Tolf skulle hålla sig frisk. Eller? De som ser spelarna varje dag kan rimligen inte ha tänkt att Felix Eriksson som högerback och Alexander Jallow skulle vara tillräckligt bra.
Hur som helst. Utöver detta har frågan kring Filip Ottossons vara eller icke vara blossat upp. Onekligen en mycket kompetent fotbollsspelare, men samspelet med David Kruse har inte fungerat särskilt väl. Tempot blir lidande och laget tappar fart. Kan det vara så att Ottosson förpassas till bänken?
Kommer Rockson Yeboah att få chansen? Kommer Max Fenger att vara redo?
Det är många frågor i truppen, desto färre svar. Det som varit signumet för IFK Göteborg sedan intåget av Billborn och Björklund har varit kontinuitet. Därför lär alltför stora förändringar inte ske.
Min startelva
Elis Bishesari
Gabriel Ersoy – Rockson Yeboah – August Erlingmark – Alexander Jallow
David Kruse
Filip Ottosson – Tobias Heintz
Saidou Alioum – Max Fenger – Adam Bergmark Wiberg





















