England
2011-05-24 11:00
En superdetaljerad sammanfattning av Premier League-säsongen 2010/2011 - del 2
"Början är den viktigaste delen av arbetet" menade Platon. Skitsnack. Här kommer del 2 - både viktigare och fylligare än del 1.
Oscar Öberg
6 kommentarer
Här kan du läsa del 1 som trots allt är rätt vass...
Omgång 21: Som fotbollsspelare i England är det lite risky att supa på nyårsafton då fotboll brukar spelas på den fantastiska ön både första och andra dagen på det nya året.
Liverpool startar vårsäsongen på bästa sätt då man efter ett Joe Cole-mål - som Pippo Inzaghi-firar - får med sig tre poäng från hemmaarenan Anfield. Tränaren, den gode Roy, kan för tillfället andas ut.
Under omgången lyckas även Stoke vinna mot Everton med 2-0 trots att man bara har ett skott på mål, vilket får ses som ett bevis på att man övat på effektiviteten.
Krönika: Kaosteori
Omgång 22: Glädjen för Roy är dock kortvarig. Ett par dagar senare åker laget på en tung, men mycket rättvis, förlust mot Blackburn med 3-1 på Ewood Park och dagarna efter är det officiellt: Roy har fått sparken.
I Andy Carrolls frånvaro får den relativt oprövade Leon Best chansen då Newcastle möter West Ham i en viktig hänga-kvar-i-Premier-League-match och Best, ja, hans namn dyker upp tre gånger på måltavlan - Newcastle vinner med 5-0.
Och Chelsea, deras formsvacka fortsätter - de får däng av Wolves efter ett självmål av portugisen som aldrig hittat någon skön kontinuitet i Chelsea, Jose Bosingwa.
Mellan omgångs 22 och 23 spelas en del FA-cup matcher som sammanfattas i krönikan "Extas".
Omgång 23: Tourebröderna, uppväxta i Abidjan i Elfenbenskusten, leder tillsammans med Tevez deras ljusblåa lag till vinst i den underhållande 4-3-matchen mellan City-Wolves - en stolt dag för släkten Toure.
Trots den målrika matchen i Manchester så är kanske, eller i alla fall i mitt tycke, matchen mellan West Brom och Blackpool den sjukaste. Den slutar 3-2 till West Brom men kunde en annan dag, med vassare avslutare och sämre målvakter, slutat ptja, säg 9-9?
Vidic står för en av de främsta enskilda insatserna under säsongen då han i princip på egen hand ser till att Spurs går mållösa i den även mållösa matchen mellan Vidic lag United och nämnda Spurs.
Krönika: Brothers in arms
Omgång 24: Ett tränarbyte är inte alltid motiverat men Kenny Daglish visar genast vad hans positiva attityd kan ge det, under stora delar av säsongen, underpresterade Liverpool. Under hösten förlorade laget mot Wolves på Anfield, men denna match mot samma lag på Molineux vinner man med 3-0 - skillnaden är som dag och natt.
Den äldre gentlemannen Ryan Giggs är magisk då han serverar sina lagkamrater magiska passningar då United krossar Birmimgham - och laget visar att storformen är på väg.
På Goodison Park skriker West Hams anfallare Piquionne ut sin glädje samtidigt som han sliter av sig tröjan då han firar West Hams viktiga 2-1-mål i slutet av matchen mot Everton. Problemet är bara att han har ett gult kort sedan tidigare. Ergo: han visas ut. På övertid kvitterar sedan såklart Fellaini och West Ham tappar två poäng.
Krönika: Dr Feelgood
Mellan omgång 24 och 25 är det än en gång dags för FA-cupen och det skrivs en krönika om Michael Owen.
Omgång 25: Efter att ha frustrerat deras supportrar rätt ofta under säsongen börjar vinst- och målmaskinen Chelsea komma igång - man vinner med 4-2 mot Sunderland på bortaplan efter en roande - speciellt den första halvleken - match.
En spelare som hittills, både genom sina prestationer och kontraktsbråk, har haft en tung säsong är Wayne Rooney, men mot Aston Villa gör han två mål och en ass och markerar starten på en formkurva som United länge har väntat på.
Omgång 26: Denna omgång bjuder på en hel del sjuka matcher. Vi ser Wigan vinna en 4-3-rysare mot Blackburn, Kevin Doyle avgör för Wolves mot Man United och Lois Saha gör fyra mål i Evertons rätt galna 5-3-vinst mot Blackool.
Men värst är såklart en annan match.
I halvtid mellan Arsenal och Newcastle står det 4-0 till London-laget och då jag åker till Flen för lite skojigheter så reflekterar jag inte över Newcastles möjligheter att vända. Trots en i vanliga fall superpessimistisk inställning finns inte ett poängtapp på min karta. Men ett par timmar senare börjar rätt många sms trilla in i inkorgen och det är inga kärleksförklaringar - budskapet är att både Arsenal och jag, eftersom jag håller på Arsenal, suger. 4-4 är ett faktum. Jag tittar mot baren och bestämmer mig för att köra Charlie Sheen-style.
Omgång 27: Finns det en ögonblicksbild som de flesta Premier League-kännare kan dela är det förmodligen då Wayne Rooney, när Manchesterderbyt står och väger, cyklar in det matchavgörande 2-1-målet. Det är så perfekt. På repriserna ser det ännu bättre ut. En av de mest naturliga fotbollspelarna i en otroligt onaturlig position i luften - det är konst, mer genialt än allt da Vinci en gång i tiden fick för sig att skapa.
Förutom Rooneys konstmål fortsätter Raul Meireles sin fina målform, Kranjcar avgör för Spurs för andra matchen i rad och Wolves blir som deras tränare Mick McCarthy uttrycker det: "completly spanked by Arsenal".
Krönika: Helgens godbitar: Manchesterderbyt m.m.
Mellan omgång 27 och 28 spelas mer FA-cup fotboll och vi tar del av Familjen McGleish's dilemma.
Omgång 28: Under januarifönstret värvar Chelsea brassen David Luiz, en teknisk mittback som ska ge Chelsea en mer kreativ uppbyggnadsfas. Mot United, i sin andra match från start, kvitterar han genom en vältajmad halvolley och Chelsea avgör sedan på straff då Lampard dunkar in den högt i nättaket. Tätstriden lever.
Ett par kilometer längre ner i tabellen ligger Wolves och Blackpool som möts på Molineux. En viktig match på alla sätt och vis. Blackpool glömmer dock, som så många gånger förut, bort defensiven och blir förödmjukade - Wolves vinner med 4-0.
Omgång 29: United får sig ytterligare en titeltörn då Liverpools holländare Dirk Kuyt hattrickar och räcker långnäsa, bildligt talat, åt sin landsman van der Sar.
Veckan innan har Birmingam vunnit ligacupen och baksmällan verkar sitta i, bokstavligt talat, då man torskar mot West Brom med 3-1 hemma på St:Andrews - och plötsligt är man på riktigt indragen i bottenstriden.
Krönika: Dangerous Dirk
Tabelltoppen
1. Manchester United 60
2. Arsenal 57
3. Manchester City 53
4. Chelsea 51
Tabellbotten
17. Birmingham 31
18. West Ham 31
19. Wolves 29
20. Wigan 27
Uniteds två raka förluster i ligan oroar supportrarna men United är ändå United - de har en förmåga att resa sig. I FA-cupen vinner man kvarten mot Arsenal efter att deras målvakt, Edwin van der Sar, briljerat. Krönika: Van the man
Omgång 30: Drygt 8 månader efter den kontroversiella VM-kvarten mellan Ghana och Uruguay möter Sunderlands Asamoah Gyan sin nemesis Luis Suarez igen. Den som går förlorande ur striden är Gyan som än en gång får se Suarez ha en nyckelroll - denna gång sätter uruguayanen spiken i kistan då han Kurre Hamrin-dribblar in 2-0 till Liverpool.
Wigans väldigt vänsterfotade vänsterback avgör matchen mot Birmingham med sin högerfot vilket får Alex McLeish att utbrista: "Figueroa's right leg is only usually for standing on but he threw his weight behind it and how it went in is a mystery."
Krönika: The secret of positive thinking
Omgång 31: Liverpool fortsätter att poängtappa mot de på papperet svagare lagen i ligan - denna gång torskar mot WBA med 2-1 efter att Chris Brunt agerat hjälte.
I Manchester tar City emot Sunderland och förutom mål av Tevez, Silva, Johnson och Yaya Toure får vi även se den gamle räven, och nu sjukt temposvage, Patrick Vieira i målprotokollet.
Omgång 32: Efter en episkt dålig formkurva fortsätter Blackpool ändå följa sin filosofi och attackerar Arsenal på Bloomfield Road, vilket såklart är beundransvärt men även en smula naivt. Det blir till slut 3-1 till Arsenal i en match som lika gärna kunde ha slutat 6-2 eller 12-5 eller 20-11.
Evertons ryss Billy gör ett fenomenalt mål då det formstarka laget krossar Wolves, men hans mål kommer ändå i skuggan av Phil Nevilles mål som David Moyes kommenterar såhär: "”I don't think I've ever seen him score in training, never mind in games".
Krönika: Lyckan står den djärve bi
Omgång 33: Arsenals titelchanser tynar bort efter två relativt onödiga poängtapp - först mot Liverpool, sedan mot Spurs.
Seb Larsson frisparkar in ett viktigt mål då Birmingham vinner mot det extremt formsvaga Sunderland; Scott Carson påminner om Manuel Almunia och både Nicky Shorey och Craig Cathart står för två Mr Bean-tabbar under denna 33:e omgång.
Krönika: I bet you
Omgång 34: Efter en stressfull period läggs Villas tränare Gerhard Houllier, för andra gången i sitt liv, in på ett sjukhus på grund utav hjärtproblem.
Maxi Rodriguez, som varit utanför Liverpools startelva ett tag, glider in och gör tre mål i Pools vinstmatch mot ett skadedrabbat Birmingham som likt Blackpool - som aldrig klarar av att spräcka Newcastles nolla - blöder.
Och just det: Fernando Torres gör mål för Chelsea, efter 903 mållösa minuter. Grattis!
Krönika: Heartbeats
Omgång 35: Chelsea är, efter några katastrofala månader i slutet av 2010, äntligen uppe och nosar på förstaplatsen. Först triumferar man med 2-1 i Londonderbyt mot Spurs efter mål i slutminuterna av Kalou, och sedan får man se ett formsvagt Arsenal uddamålsbesegra Man United - vilket betyder att matchen mellan Chelsea-United veckan efter är av större vikt än vad man trott ett par månader tidigare.
Annars får vi se Sebastian Larsson kvittera i domedagsmatchen mot Wolves, i en match där även Craig Gardner lyckas bli utvisad.
Omgång 36: Man United avgör i princip titeln då de på Old Trafford besegrar Chelsea med 2-1 i en match där deras ikon Ryan Giggs glänser.
På Craven Cottage gör Maxi Rodriquez ännu ett hattrick men är trots det inte planens bäste spelare; det är istället Luis Suarez som ständigt terroriserar Fulhams backlinje. I och med Liverpools vinst och det faktum att Spurs bara får oavgjort mot Blackpool och torskar mot City - som säkrar en Champions League-plats - har Pool ett jätteläge att spela hem femteplatsen i ligan under omgång 37.
Krönika: sir Ryan Giggs
Omgång 37: Men Liverpool kraschar mot Spurs: de begåvade spelarna Modric och van der Vaart kliver fram och avgör.
I en Wes Craven-rysare mellan Blackpool och Bolton vinner hemmalaget med 4-3 och ger sig möjligheten att i sista omgången spela hem ett nytt kontrakt på Old Trafford.
Något annat? Jo, Wigan vänder 0-2 till 3-2 då Nzobia avgör i slutminuterna, United lirar skakigt hem titeln mot Blackburn och Wolves sätter sig i ett utmärkt läge inför den sista omgången efter en bortavinst mot Sunderland.
Krönika: Darwins överlevnadsteori
Tabellbotten
15. Blackburn 40
16. Wolves 40
17. Birmingham 39
18. Blackpool 39
19. Wigan 39
20. West Ham 33
Omgång 38: "They are an exceptional group and that group will never be the same again." säger Ian Holloway, något sentimentalt, efter att hans lag blivit slaget på Old Trafford. Det är alltså klart: Blackpool och Birmingham åker tillsammans med West Ham ner till the Championship.
Deras uttåg sätter även punkt för en av de, i alla fall för den neutrale, roligaste säsongerna i Premier Leagues historia - det är i alla fall den målrikaste 20-lagssäsongen någonsin, med 1063 mål. Säkert 1/4 av dem har varit sjukt snygga. Elmanders Messi-uppsnurrning av Wolves-backarna är eventuellt med på en topp-fem lista.
En sak kan vi dock som vanligt säga med säkerhet: Premier League är världens finaste liga. Punkt.
Rule Brittania!
Lite statistik: Sluttabellen, skytteligan, assistligan och poängligan.
Oscars fantastiska elva: Joe Hart - Branislav Ivanovic, Nemanja Vidic, Vincent Kompany, Leighton Baines - Luka Modric, Charlie Adam - Nani, David Silva, Samir Nasri - Carlos Tevez
Efter ca 3 miljoner tecken är ni förmodligen få som har orkat er ända hit. Jag vet, även ni som tagit er hit är säkert lite less på den där jävla Oscar Öberg. Men jag tänkte ändå rekommendera min och min kusins eminenta blogg som jag skrivit en del på, läs den här. Ännu mer fotbollsnörderi, tjoho!
Anteckningsboken tar som en paus här: Ha en fin sommar, må bra och allt sånt där, så ses vi kanske på andra sidan av transferfönstret!
/Oscar
Har ni någon fundering eller så, kan ni maila oscar-oberg@hotmail.com eller, om det passar bättre, stanna mig då jag försöker äga upp småkids i Vasaparken. Vilket som.
Omgång 21: Som fotbollsspelare i England är det lite risky att supa på nyårsafton då fotboll brukar spelas på den fantastiska ön både första och andra dagen på det nya året.
Liverpool startar vårsäsongen på bästa sätt då man efter ett Joe Cole-mål - som Pippo Inzaghi-firar - får med sig tre poäng från hemmaarenan Anfield. Tränaren, den gode Roy, kan för tillfället andas ut.
Under omgången lyckas även Stoke vinna mot Everton med 2-0 trots att man bara har ett skott på mål, vilket får ses som ett bevis på att man övat på effektiviteten.
Krönika: Kaosteori
Omgång 22: Glädjen för Roy är dock kortvarig. Ett par dagar senare åker laget på en tung, men mycket rättvis, förlust mot Blackburn med 3-1 på Ewood Park och dagarna efter är det officiellt: Roy har fått sparken.
I Andy Carrolls frånvaro får den relativt oprövade Leon Best chansen då Newcastle möter West Ham i en viktig hänga-kvar-i-Premier-League-match och Best, ja, hans namn dyker upp tre gånger på måltavlan - Newcastle vinner med 5-0.
Och Chelsea, deras formsvacka fortsätter - de får däng av Wolves efter ett självmål av portugisen som aldrig hittat någon skön kontinuitet i Chelsea, Jose Bosingwa.
Mellan omgångs 22 och 23 spelas en del FA-cup matcher som sammanfattas i krönikan "Extas".
Omgång 23: Tourebröderna, uppväxta i Abidjan i Elfenbenskusten, leder tillsammans med Tevez deras ljusblåa lag till vinst i den underhållande 4-3-matchen mellan City-Wolves - en stolt dag för släkten Toure.
Trots den målrika matchen i Manchester så är kanske, eller i alla fall i mitt tycke, matchen mellan West Brom och Blackpool den sjukaste. Den slutar 3-2 till West Brom men kunde en annan dag, med vassare avslutare och sämre målvakter, slutat ptja, säg 9-9?
Vidic står för en av de främsta enskilda insatserna under säsongen då han i princip på egen hand ser till att Spurs går mållösa i den även mållösa matchen mellan Vidic lag United och nämnda Spurs.
Krönika: Brothers in arms
Omgång 24: Ett tränarbyte är inte alltid motiverat men Kenny Daglish visar genast vad hans positiva attityd kan ge det, under stora delar av säsongen, underpresterade Liverpool. Under hösten förlorade laget mot Wolves på Anfield, men denna match mot samma lag på Molineux vinner man med 3-0 - skillnaden är som dag och natt.
Den äldre gentlemannen Ryan Giggs är magisk då han serverar sina lagkamrater magiska passningar då United krossar Birmimgham - och laget visar att storformen är på väg.
På Goodison Park skriker West Hams anfallare Piquionne ut sin glädje samtidigt som han sliter av sig tröjan då han firar West Hams viktiga 2-1-mål i slutet av matchen mot Everton. Problemet är bara att han har ett gult kort sedan tidigare. Ergo: han visas ut. På övertid kvitterar sedan såklart Fellaini och West Ham tappar två poäng.
Krönika: Dr Feelgood
Mellan omgång 24 och 25 är det än en gång dags för FA-cupen och det skrivs en krönika om Michael Owen.
Omgång 25: Efter att ha frustrerat deras supportrar rätt ofta under säsongen börjar vinst- och målmaskinen Chelsea komma igång - man vinner med 4-2 mot Sunderland på bortaplan efter en roande - speciellt den första halvleken - match.
En spelare som hittills, både genom sina prestationer och kontraktsbråk, har haft en tung säsong är Wayne Rooney, men mot Aston Villa gör han två mål och en ass och markerar starten på en formkurva som United länge har väntat på.
Omgång 26: Denna omgång bjuder på en hel del sjuka matcher. Vi ser Wigan vinna en 4-3-rysare mot Blackburn, Kevin Doyle avgör för Wolves mot Man United och Lois Saha gör fyra mål i Evertons rätt galna 5-3-vinst mot Blackool.
Men värst är såklart en annan match.
I halvtid mellan Arsenal och Newcastle står det 4-0 till London-laget och då jag åker till Flen för lite skojigheter så reflekterar jag inte över Newcastles möjligheter att vända. Trots en i vanliga fall superpessimistisk inställning finns inte ett poängtapp på min karta. Men ett par timmar senare börjar rätt många sms trilla in i inkorgen och det är inga kärleksförklaringar - budskapet är att både Arsenal och jag, eftersom jag håller på Arsenal, suger. 4-4 är ett faktum. Jag tittar mot baren och bestämmer mig för att köra Charlie Sheen-style.
Omgång 27: Finns det en ögonblicksbild som de flesta Premier League-kännare kan dela är det förmodligen då Wayne Rooney, när Manchesterderbyt står och väger, cyklar in det matchavgörande 2-1-målet. Det är så perfekt. På repriserna ser det ännu bättre ut. En av de mest naturliga fotbollspelarna i en otroligt onaturlig position i luften - det är konst, mer genialt än allt da Vinci en gång i tiden fick för sig att skapa.
Förutom Rooneys konstmål fortsätter Raul Meireles sin fina målform, Kranjcar avgör för Spurs för andra matchen i rad och Wolves blir som deras tränare Mick McCarthy uttrycker det: "completly spanked by Arsenal".
Krönika: Helgens godbitar: Manchesterderbyt m.m.
Mellan omgång 27 och 28 spelas mer FA-cup fotboll och vi tar del av Familjen McGleish's dilemma.
Omgång 28: Under januarifönstret värvar Chelsea brassen David Luiz, en teknisk mittback som ska ge Chelsea en mer kreativ uppbyggnadsfas. Mot United, i sin andra match från start, kvitterar han genom en vältajmad halvolley och Chelsea avgör sedan på straff då Lampard dunkar in den högt i nättaket. Tätstriden lever.
Ett par kilometer längre ner i tabellen ligger Wolves och Blackpool som möts på Molineux. En viktig match på alla sätt och vis. Blackpool glömmer dock, som så många gånger förut, bort defensiven och blir förödmjukade - Wolves vinner med 4-0.
Omgång 29: United får sig ytterligare en titeltörn då Liverpools holländare Dirk Kuyt hattrickar och räcker långnäsa, bildligt talat, åt sin landsman van der Sar.
Veckan innan har Birmingam vunnit ligacupen och baksmällan verkar sitta i, bokstavligt talat, då man torskar mot West Brom med 3-1 hemma på St:Andrews - och plötsligt är man på riktigt indragen i bottenstriden.
Krönika: Dangerous Dirk
Tabelltoppen
1. Manchester United 60
2. Arsenal 57
3. Manchester City 53
4. Chelsea 51
Tabellbotten
17. Birmingham 31
18. West Ham 31
19. Wolves 29
20. Wigan 27
Uniteds två raka förluster i ligan oroar supportrarna men United är ändå United - de har en förmåga att resa sig. I FA-cupen vinner man kvarten mot Arsenal efter att deras målvakt, Edwin van der Sar, briljerat. Krönika: Van the man
Omgång 30: Drygt 8 månader efter den kontroversiella VM-kvarten mellan Ghana och Uruguay möter Sunderlands Asamoah Gyan sin nemesis Luis Suarez igen. Den som går förlorande ur striden är Gyan som än en gång får se Suarez ha en nyckelroll - denna gång sätter uruguayanen spiken i kistan då han Kurre Hamrin-dribblar in 2-0 till Liverpool.
Wigans väldigt vänsterfotade vänsterback avgör matchen mot Birmingham med sin högerfot vilket får Alex McLeish att utbrista: "Figueroa's right leg is only usually for standing on but he threw his weight behind it and how it went in is a mystery."
Krönika: The secret of positive thinking
Omgång 31: Liverpool fortsätter att poängtappa mot de på papperet svagare lagen i ligan - denna gång torskar mot WBA med 2-1 efter att Chris Brunt agerat hjälte.
I Manchester tar City emot Sunderland och förutom mål av Tevez, Silva, Johnson och Yaya Toure får vi även se den gamle räven, och nu sjukt temposvage, Patrick Vieira i målprotokollet.
Omgång 32: Efter en episkt dålig formkurva fortsätter Blackpool ändå följa sin filosofi och attackerar Arsenal på Bloomfield Road, vilket såklart är beundransvärt men även en smula naivt. Det blir till slut 3-1 till Arsenal i en match som lika gärna kunde ha slutat 6-2 eller 12-5 eller 20-11.
Evertons ryss Billy gör ett fenomenalt mål då det formstarka laget krossar Wolves, men hans mål kommer ändå i skuggan av Phil Nevilles mål som David Moyes kommenterar såhär: "”I don't think I've ever seen him score in training, never mind in games".
Krönika: Lyckan står den djärve bi
Omgång 33: Arsenals titelchanser tynar bort efter två relativt onödiga poängtapp - först mot Liverpool, sedan mot Spurs.
Seb Larsson frisparkar in ett viktigt mål då Birmingham vinner mot det extremt formsvaga Sunderland; Scott Carson påminner om Manuel Almunia och både Nicky Shorey och Craig Cathart står för två Mr Bean-tabbar under denna 33:e omgång.
Krönika: I bet you
Omgång 34: Efter en stressfull period läggs Villas tränare Gerhard Houllier, för andra gången i sitt liv, in på ett sjukhus på grund utav hjärtproblem.
Maxi Rodriguez, som varit utanför Liverpools startelva ett tag, glider in och gör tre mål i Pools vinstmatch mot ett skadedrabbat Birmingham som likt Blackpool - som aldrig klarar av att spräcka Newcastles nolla - blöder.
Och just det: Fernando Torres gör mål för Chelsea, efter 903 mållösa minuter. Grattis!
Krönika: Heartbeats
Omgång 35: Chelsea är, efter några katastrofala månader i slutet av 2010, äntligen uppe och nosar på förstaplatsen. Först triumferar man med 2-1 i Londonderbyt mot Spurs efter mål i slutminuterna av Kalou, och sedan får man se ett formsvagt Arsenal uddamålsbesegra Man United - vilket betyder att matchen mellan Chelsea-United veckan efter är av större vikt än vad man trott ett par månader tidigare.
Annars får vi se Sebastian Larsson kvittera i domedagsmatchen mot Wolves, i en match där även Craig Gardner lyckas bli utvisad.
Omgång 36: Man United avgör i princip titeln då de på Old Trafford besegrar Chelsea med 2-1 i en match där deras ikon Ryan Giggs glänser.
På Craven Cottage gör Maxi Rodriquez ännu ett hattrick men är trots det inte planens bäste spelare; det är istället Luis Suarez som ständigt terroriserar Fulhams backlinje. I och med Liverpools vinst och det faktum att Spurs bara får oavgjort mot Blackpool och torskar mot City - som säkrar en Champions League-plats - har Pool ett jätteläge att spela hem femteplatsen i ligan under omgång 37.
Krönika: sir Ryan Giggs
Omgång 37: Men Liverpool kraschar mot Spurs: de begåvade spelarna Modric och van der Vaart kliver fram och avgör.
I en Wes Craven-rysare mellan Blackpool och Bolton vinner hemmalaget med 4-3 och ger sig möjligheten att i sista omgången spela hem ett nytt kontrakt på Old Trafford.
Något annat? Jo, Wigan vänder 0-2 till 3-2 då Nzobia avgör i slutminuterna, United lirar skakigt hem titeln mot Blackburn och Wolves sätter sig i ett utmärkt läge inför den sista omgången efter en bortavinst mot Sunderland.
Krönika: Darwins överlevnadsteori
Tabellbotten
15. Blackburn 40
16. Wolves 40
17. Birmingham 39
18. Blackpool 39
19. Wigan 39
20. West Ham 33
Omgång 38: "They are an exceptional group and that group will never be the same again." säger Ian Holloway, något sentimentalt, efter att hans lag blivit slaget på Old Trafford. Det är alltså klart: Blackpool och Birmingham åker tillsammans med West Ham ner till the Championship.
Deras uttåg sätter även punkt för en av de, i alla fall för den neutrale, roligaste säsongerna i Premier Leagues historia - det är i alla fall den målrikaste 20-lagssäsongen någonsin, med 1063 mål. Säkert 1/4 av dem har varit sjukt snygga. Elmanders Messi-uppsnurrning av Wolves-backarna är eventuellt med på en topp-fem lista.
En sak kan vi dock som vanligt säga med säkerhet: Premier League är världens finaste liga. Punkt.
Rule Brittania!
Lite statistik: Sluttabellen, skytteligan, assistligan och poängligan.
Oscars fantastiska elva: Joe Hart - Branislav Ivanovic, Nemanja Vidic, Vincent Kompany, Leighton Baines - Luka Modric, Charlie Adam - Nani, David Silva, Samir Nasri - Carlos Tevez
Efter ca 3 miljoner tecken är ni förmodligen få som har orkat er ända hit. Jag vet, även ni som tagit er hit är säkert lite less på den där jävla Oscar Öberg. Men jag tänkte ändå rekommendera min och min kusins eminenta blogg som jag skrivit en del på, läs den här. Ännu mer fotbollsnörderi, tjoho!
Anteckningsboken tar som en paus här: Ha en fin sommar, må bra och allt sånt där, så ses vi kanske på andra sidan av transferfönstret!
/Oscar
Har ni någon fundering eller så, kan ni maila oscar-oberg@hotmail.com eller, om det passar bättre, stanna mig då jag försöker äga upp småkids i Vasaparken. Vilket som.
