Tottenham lyckades knipa segern efter en minst sagt dålig prestation, inte ett enda riktigt läge bortsett från hörnmålet, men det finns positiva saker att ta med sig; Spurs har nu hållit nollan i två raka matcher, självförtroendet och mentaliteten byggs upp, likt ett lag med en tro och känsla av att kunna ta en titel vann Tottenham även om man spelade dåligt.


En tuff match
Tottenham ställde upp med en ganska cynisk elva. Sergio Reguilon fick en välförtjänt vila, nyförvärvet Joe Rodon fick göra sina första minuter i liljevitt när han kom in sista minuterna. Första halvlek var som väntat en trög tillställning, Burnley stängde ner ett Spurs som saknade kreativitet samtidigt som Burnleys backlinje stod lågt och höll undan bra. Första halvleks enda sak att minnas var när Burnleys nummer 10, Ashley Barnes armbågar Toby Alderweireld i ansiktet, en stor mängd blod kom från belgarens ögonbryn men inget kort för Barnes.

Andra halvlek var exakt som den första, Burnley grötade på och fick till slut en jättechans på en hörna, Harry Kane var dock en räddande ängel och nickade bort bollen på mållinjen. Tottenham hade inte en riktig chans under hela matchen, men som ett lag i form, som ett lag med hopp och ambition om att vinna så kom målet slumpartat på en hörna av Heung-min Son framnickat av Kane. Duon fortsätter leverera mål och assist till varandra.


En vinnarmentalitet börjar ta form
Tottenhams huvudmål den här säsongen är tydligt att ta en titel. Efter idag känner jag att det kan gå. Spurs visade inte prov på champagnefotboll idag, men man gör vad titelvinnande lag gör, man vinner även fast spelet inte klickar. 

Mål: 0-1 Son (76)

Bäst i Totteham:
+++ Ndombele
++ Alderweireld
+ Højbjerg

Spurs lag:
Lloris
Doherty, Alderweireld, Dier, Davies,
Sissoko, Højbjerg, Ndombele (Lo Celso 78),
Lucas (Lamela 57), Kane, Son (Rodon 93)