Är 0–2 hemma mot Watford ett dåligt resultat? Ja.
Borde West Ham sett till spelet fått med sig mer än en deppig förlust? Ja.
Har West Ham förtjänat att vinna de andra fyra matcherna vi har spelat sett till hur matcherna har sett ut? Nja.
Det är väl typ där jag landar lite. You win some, you lose some.
Förlusten är inget att gräva ner sig över. Spelet var tillräckligt bra för att normalt ge en utdelning som bör kunna resultera i tre poäng mot ett lag av Watfords kaliber. Därför är det bara att tugga i sig att studsarna och turen var på Watfords sida, och inte West Hams.
 
 
Matchen då:
Balbuena hade en rejält olycklig situation när klipper Pereyra bakifrån i straffområdet och skadar knät på cupen. Straff och 0–1 via Deeney efter 30 minuter. 0–2 kom efter 87 minuter när Deulofeu satte spiken i kistan.
Däremellan hade West Ham flera högkaratiga chanser, men saknade skärpan eller *turen* att få in bollen i mål. Bollen ville liksom inte in. Antonios två nickar i innerstolpen vittnar om det. Eller som Robert Snodgrass sa i en post match-intervju med West Hams officiella mediekanal:
– Det är bittert, en besvikelse. För vi skapade chanser, vi träffade ribban, vi träffade stolpen och deras målvakt gjorde några osannolika räddningar, det var en sån match.
 
 
Nu blickar vi framåt mot ett intensivt spelschema där många viktiga matchen mot svagare motstånd spelas. Southampton boxing day nästa. Spelar West Ham så som de gjorde igår så vinner man den matchen, oavsett hur motiverade Southampton än kommer att vara med sin nya tränare och allt.
Kanalisera det som var bra och undvik att göra om samma misstag två matcher i rad.