England
2018-09-06 11:30
Vardagens rikedom: En poetisk övning
I bokhyllan i mitt vardagsrum har jag alltid runt 2-5 nya böcker som väntar på att läsas, och när jag ska välja en ny bok plockar jag alltid en av dem på måfå för jag tycker att det är spännande. Lite som att jag har min egna Champions League-lottning.
Oscar Öberg
Förra veckan lottade jag fram boken "Letters to a young poet", en kollektion av 10 brev som poeten Rainer Maria Rilke skrev til den unge Franz Xaver Kappus för att hjälpa Kappus att navigera sig fram i poesins värld. Boken var kort, men full av intressanta iaktaggelser, och jag fastnade särskilt för detta citat:
"If your everyday life seems to lack material, do not blame it; blame yourself, tell yourself that you are not poet enough to summon up its riches, for there is no lack for him who creates and no poort, trivial place."
Det fick mig att tänka på fotboll och de gånger vi intalar oss att vi har sätt en "tråkig" fotbollsmatch. Rilke hade då sagt till oss att om vi är nog poetiska, om vi är noggranna i våra observationer, så kommer vi att hitta information och material i allt möjligt, att det liksom inte går att gömma sig bakom ordet "tråkig" då vi ska beskriva något, för det är snarare ett bevis på att vi själva inte har tagit något kreativt ansvar för vår känsla.
Kanske behöver vi just detta råd från Rilke då vi ser en match som typ Everton mot Huddersfield, att vi istället för en allmänt frustrerad känsla som jag fattar befinner sig i många av oss, ser djupare i matchens olika skeenden: att vi noterar Kurt Zoumas auktoritära bollbehandling eller Huddersfield synkade försvarsorganisation; att vi gläder oss åt dansken Philip Billings mål och hans lugna mittfältsspel och att vi beundrar Lucas Dignes känsliga bollträff på inlägget till Dominic Calvert-lewin; men även att vi ser djupare i problematiken, att vi försöker reflektera över varför Seamus Coleman inte är lika effektiv som han varit tidigare säsonger eller varför Tom Davies inte tar bättre beslut på offensiv planhalva.
Jag är inte helt säker på mitt resonemang, en del av mig känner att det blir lite forcerat då man inte riktigt känner starka känslor och ska försöka sätta ord på en känsla som alltså inte riktigt finns där, men samtidigt tror jag att det är nyttigt att försöka hitta så många detaljer man kan i kontexter som man vanligtvis beskriver som intetsägande, som en poetisk övning som gör vardagen något rikare. Vi kan göra det då vi väntar på T-banan, då vi hänger tvätt, eller då vi ser ett skadedrabbat Everton möta ett snålt och defensivt Huddersfield, ett möte som vi kanske enbart (som i mitt fall) ser för att scouta Theo Walcotts Fantasy Premier League-potential.
"If your everyday life seems to lack material, do not blame it; blame yourself, tell yourself that you are not poet enough to summon up its riches, for there is no lack for him who creates and no poort, trivial place."
Det fick mig att tänka på fotboll och de gånger vi intalar oss att vi har sätt en "tråkig" fotbollsmatch. Rilke hade då sagt till oss att om vi är nog poetiska, om vi är noggranna i våra observationer, så kommer vi att hitta information och material i allt möjligt, att det liksom inte går att gömma sig bakom ordet "tråkig" då vi ska beskriva något, för det är snarare ett bevis på att vi själva inte har tagit något kreativt ansvar för vår känsla.
Kanske behöver vi just detta råd från Rilke då vi ser en match som typ Everton mot Huddersfield, att vi istället för en allmänt frustrerad känsla som jag fattar befinner sig i många av oss, ser djupare i matchens olika skeenden: att vi noterar Kurt Zoumas auktoritära bollbehandling eller Huddersfield synkade försvarsorganisation; att vi gläder oss åt dansken Philip Billings mål och hans lugna mittfältsspel och att vi beundrar Lucas Dignes känsliga bollträff på inlägget till Dominic Calvert-lewin; men även att vi ser djupare i problematiken, att vi försöker reflektera över varför Seamus Coleman inte är lika effektiv som han varit tidigare säsonger eller varför Tom Davies inte tar bättre beslut på offensiv planhalva.
Jag är inte helt säker på mitt resonemang, en del av mig känner att det blir lite forcerat då man inte riktigt känner starka känslor och ska försöka sätta ord på en känsla som alltså inte riktigt finns där, men samtidigt tror jag att det är nyttigt att försöka hitta så många detaljer man kan i kontexter som man vanligtvis beskriver som intetsägande, som en poetisk övning som gör vardagen något rikare. Vi kan göra det då vi väntar på T-banan, då vi hänger tvätt, eller då vi ser ett skadedrabbat Everton möta ett snålt och defensivt Huddersfield, ett möte som vi kanske enbart (som i mitt fall) ser för att scouta Theo Walcotts Fantasy Premier League-potential.
