Fem väldigt långsamma efter FCK-MFF

Total överlägset hemmalag i första
Det stod tidigt klart att FCK-spelarna inte tänkte ge våra pågar någon tid att andas med boll. Så fort vi vann boll var de på och pressade hårt och MFF hade väldigt svårt att ta sig igenom. Ett par anfall där vi kom in i straffområdet blev det, men läget där Stryger och målvakten kolliderade vaŕ väl egentligen enda gången pulsen höjdes i våra anfall. Däremot hade FCK flera chanser där hjärtat flög upp i halsgropen. Tvåmålsledning för hemmalaget var definitivt rättvis, om inte i underkant.

Och det fortsatte tyvärr i andra...
Vissa - korta men dock - stunder i början av halvleken och efter dubbelbytet en bit in såg det ut som att det fanns glimtar till förändring på gång. Men, i ärlighetens namn, så kan det nog lika mycket ha berott på att FCKarna inte pressade oss lika hårt -det behövde de ju inte. När tredje målet kom så gick det ner en tung, mörk ridå över vårt lag. Att det sen kom ytterligare två mål fullbordade förnedringen.

Ni på läktaren presterade
Jag tycker det är svårt att bedöma läktarinsatser när man själv är på ståplats, och likaså på TV i och med att det ju påverkas av var mikrofoner är utplacerade osv. Idag var jag på medieläktaren, på övre etage, i princip precis vid mittlinjen. Självklart dominerade hemmapubliken ljudkulisserna, något annat vore ju märkligt. Men vår klack trängde igenom en hel del, och mattades inte av ens efter tredje målet. Det är strongt jobbat. Det verkade också ha gått lugnt till på väg till Parken vilket också var en lättnad att höra.

Vad f-n händer egentligen?
Rydström var ovanligt självkritisk när han mötte media efter matchen och skrädde inte orden om både sin och lagets prestation. Till exempel sa han: "Vi representerar svensk klubblagsfotboll på ett uselt sätt idag, och såklart - och det är det värsta - vi representerar Malmö FF på ett uselt sätt". Jag hörde en FCK-spelare som intervjuades säga att de visserligen lärde sig en del från förra mötet men att de ändå var förvånade över att MFF var så passiva, han förstod inte varför. Deppiga MFF-spelare som mötte media med miner som var nån slags hemsk blandning av åskmoln och depression försökte skamset hitta orsaker till varför det ser ut som det gör. Det finns så otroligt mycket frågor att ställa kring hur det står till i laget nu, men väldigt få svar som förklarar mer än små delar. Känslan är att det krävs ett ordentligt arbete för att komma tillrätta med vad det nu är som är fel. Och det behöver göras nu.

Hur går vi vidare?
Även om arbetet med att vända skutan måste påbörjas nu så tror jag inte på "quickfixen" som många vill ha, dvs sparka Rydström. Om det inte är så att han tappat truppens förtroende, vilket är svårt att veta som utomstående. Men för att ett tränarbyte ska bli lyckat i längden krävs planering och strategi. Jag inbillar mig att resultatet blir bättre i längden om man tar ett större omtag än att kicka tränaren. Men, å andra sidan, vad vet jag? Mer kortsiktigt är frågan hur man går vidare på kort sikt, mer specifikt inför bortamatchen mot Halmstad. Och där är det väl så enkelt (och svårt) att det bara är att bryta ihop och komma igen. Vi på läktaren brukar vara bra på att studsa tillbaks. Och, ärligt talat, finns det spelare som inte känner revanschlust och viljan att visa att vi kan bättre efter ikväll så kan de lika gärna stanna hemma på lördag. Jag vill se jävlaranamma, spelare som visar att de bryr sig och kämpar tills det inte finns något mer att kämpa mer. Och såklart vill jag se vinst. Punkt.