Framtidsbygget får vänta – Djurgården fast i nuet
”Förberedelsearbete pågår, tillbaka igen nästa år”. Några sådana signaler gick dock inte att skymta på Strandvallen. Många blårandiga supportrar hade hoppats på förändringar i truppen – som ett tecken på att Djurgården verkligen bygger för framtiden. Mot Järfälla var det få spelare som stack ut, så få att de gick att räkna på en hand. En av dem var Nino Zugelj, som stått utanför matchtruppen hela sommaren – så också denna eftermiddag. Slovenen har hittills inte fått någon riktig chans i sin nya förening, men hör samtidigt till de spelare som förväntas vara en del av DIF:s framtid. Med tanke på tabelläget – och den allmänna känslan kring laget – hade en injektion av framtidstro varit välkommen. Det kan tyckas hårt mot en spelare som Rasmus Schüller, som gjort mycket gott för Djurgården och är en uppskattad karaktär. Men eftersom han med stor sannolikhet inte blir kvar 2026 skulle hans plats kunna öppna för nya förmågor. Fjärdeplatsen är visserligen poängmässigt inom någorlunda räckhåll, men alla som följt Djurgården 2025 vet att laget sällan radat upp flera starka prestationer i följd. Dessutom återstår att passera flera konkurrenter – något som framstår som högst osannolikt. Nu sköts framtidsbygget upp minst en vecka.
Spelarna trotsade elefanten i rummet – men inte hela vägen
Inför avspark gick diskussionerna heta på forum och i chattgrupper. Vissa ville se Djurgården ge en hjälpande hand till Mjällby, andra hoppades på blårandig seger. Ett moraliskt dilemma, minst sagt. Väl på planen klev Jani Honkavaaras lag ut som en synkroniserad enhet, som om de inte gjort annat under säsongen. Guldjagande Mjällby kom aldrig riktigt in i matchen och en märkbart frustrerad Anders Torstensson tvingades till flera byten i paus. Det gav effekt när hemmalaget närmade sig i andra halvlek, där Djurgården till slut inte kunde stå emot och fick nöja sig med en poäng. Resultatet blev varken hackat eller malet. Mjällby fick endast minimal hjälp och Blåränderna tog inte sista (?) chansen att hänga med i jakten på en topp fyra-placering.
Finländarens anfallsvapen: norsk-dansk duo
Första halvleks höjdpunkt stod firma Tokmac Nguen och August Priske för. Den danske anfallaren tog ner en hög boll med kontroll och lurade samtidigt både Axel Norén och Herman Johansson. Med bollen tätt intill kroppen spelade han vidare till sin anfallskollega, som snyggt placerade in 0–1 i bortre krysset. Det var Djurgårdens tolfte mål efter uppehållet där någon av de två varit inblandad. Trots det finns det fortfarande fog för kritik mot Jani Honkavaaras lag, som bitvis uppträder väl uddlöst – något som var särskilt påtagligt under våren. På senare tid har det dock blivit bättre, mycket tack vare föreningens norsk-danska anfallsduo som tycks kunna hota nästan varje allsvenskt försvar.
Från kylan till Djurgårdens trygghet
Det går fort i hockey… men även i fotboll. Fråga bara Jacob Rinne. Värvad som prestigevärvning, bidrog han till att ta Djurgården till Europaslutspel och väl där stod han för en stabil insats på Stamford Bridge. Därefter hamnade målvakten i frysboxen – i hela tre månader. Han tränade på ute på Kaknäs och plötsligt dök möjligheten upp – i ett derby dessutom. 32-åringen svarade då med att vara Djurgårdens bästa spelare, och när Mjällby stod på andra sidan fanns han åter mellan stolparna. Trots serieledande motstånd fick han relativt lite att göra, men när det väl hettade till agerade han lugnt och tryggt. Rinne tillför dessutom en extra dimension till Honkavaaras spel, något som stärker hans aktier ytterligare. Den som trodde att starten mot AIK var ett desperat derbydrag får tänka om. Jacob Rinne är Djurgårdens givna etta just nu.
Bänkad norrman, blomstrande Anderson
Apropå bänken – även om det inte handlade om någon frysbox – blev Tobias Gulliksen kvar där hela matchen. Inför avspark sades det handla om en skadekänning, men så här i sillytider är det svårt att tro att det var hela sanningen. Efter starka insatser mot Norrköping och Degerfors öppnades dörren för en flytt, förutsatt att rätt bud kom in. Därefter har dock intresset svalnat – något som Bosse Andersson själv bekräftat – och samtidigt har Gulliksens prestationer tappat i nivå. Om det beror på missnöje låter vi vara osagt, men spekulationen är inte långsökt. Tappet märktes dock inte av mot Mjällby – mycket tack vare Mikael Anderson. Även om Gulliksen förstås skulle lämna ett tomrum visar Anderson att han har potential att bli en lika stor publikfavorit.
Djurgården
idag kl. 20:05
Fem spaningar efter Mjällby AIF – Djurgårdens IF
Det var en märklig match som utspelade sig på Strandvallen av olika anledningar. Djurgården tappade ledning till oavgjort sent efter en bra första halvlek. Här är Forum 1891:s fem spaningar efter mötet.
Adam Lannebo
adam.lannebo@gmail.com
@AdamLannebo
