Det såg heller inte bra ut under de första två minuterna, då Göteborg stormade fram och skapade ett par halvchanser. Oj, här gäller det att hålla i hatten tänkte jag tyst för mig själv. Oron byts dock direkt till glädje när Paulos Abraham får göra sin första aktion för dagen, och det är ingen dålig aktion direkt, då han ackompanjerad av blåvitt-fansens buande får Gustav Svensson på fel ben, går in i banan och smeker upp bollen i bortre krysset med sin högerfot.
Jag ställer mig upp och skriker rakt ut – Sådärja Paulos, det är så man tystar en buande publik!
Extra glädjande är också att se att det är Adrian Lahdo som ligger bakom målet, då han med sitt karakteristiska snabba driv med boll, driver den framåt och hittar ut till Paulos med en passning. Det är hög allsvensk kvalitet på den sekvensen från Adrian, och det kom inte att bli den sista i matchen från hans sida.
Målet förändrar direkt energin i matchen och hammarby tar över matcher allt mer, Tesfaldet Tekie gör lite vad han vill på mittfältet och styr tempot, med omväxlande korta enkla bollar och bollar som skär igenom motståndarnas linjer, där de senare ofta hittar Nahir Besara i ytan mellan göteborgs mittfält och backlinje.
Göteborg fortsätter dock att jobba hårt, och när bortalaget inte lyckas utöka sin uddamålsledning så lyckas hemmalaget ta över initiativet och få energin på sin sida i slutet av halvleken. De har ett klart momentum och Warner Hahn blir tvungen att göra en otroligt fin reflexräddning med ena benet på ett avslut från gamle bajenbekantingen Sadiou Aliuoum, efter ett inspel från göteborgs vänsterkant. Hammarby lyckas dock rida ut stormen och 1-0 står sig till halvtid.
Jag pustar ut och det var länge sedan en pausvissla kändes så skön. Nya tag i andra nu Kim tänker jag för mig själv.
Nya tag blir det också, och nu ser det ut som efter Paulos mål i första halvleken, det är Hammarby som styr och ställer ute på banan. Bortalaget skapar även en hel del chanser, men det dröjer till i minut 61, då Paulos Abraham slår till med sitt andra mål av matchen. En, fram tills dess, ganska blek Obilor Okeke, som gjorde sin första start i allsvenskan, visar upp sina spetskvaliteter då han tar sig förbi på vänsterkanten och serverar ett suveränt inspel som Paulos enkelt kan glida in i öppet mål.
Det går inte att ta miste på Okekes glädje efter målet, då han vrålar rakt ut och slår sig för bröstet, och det är extra glädjande att se lagkamraterna vara minst lika glada. Detta var ett samarbete som jag nästan kan lova att det inte var sista gången vi såg, men då måste Okeke få spela kontinuerligt till vänster och inte, som nu, på högerkanten. Det är där han har sin riktiga spets med snabbhet, inspel och ett mycket bra skott. Det är dock ingen kritik mot Kim Hellberg, som sätter ihop det lag han tror på, bara ett konstaterande byggt på de matcher jag sett med Okeke i KFUM Oslo samt träningar på Årsta.
Klappat och klart då, eller? Ja, konstigt nog så kändes det som att vi har full kontroll. Montader Madjed byts in för Okeke med dryga kvarten kvar, och gör ett bra inhopp. Vi kommer, bland annat, ihåg hans avslut med vänstern, ett avslut som tyvärr gick lite för rakt på göteborgsmålvakten för att resultera. Hade det gått lite vid sidan om målvakten så hade det varit ett drömmål.
Jag är nöjd med bytet, då jag inte gillar när vi sätter in defensiva spelare i stället för offensiva vid ledning, då det ger signaler till laget att det nu är dags att försvara ledningen. Jag vill se oss fortsätta jaga mål även om vi leder med 2-0, och ha bollen så mycket som möjligt i vår ägo. Det skall inte se ut som mot Djurgården, när vi bara skickar iväg bollen hela tiden. Sånt tenderar att inte hålla hela vägen. Om vi har bollen kan inte motståndarna göra mål är min devis.
Göteborg har dock inte gett upp och när det blir kalabalik efter en hörna så håller sig Max Fenger framme och petar in bollen bakom Hahn. Fan vad onödigt kände jag då direkt, och i bakhuvudet visste jag att nu kommer vi att få jobba stenhårt sista tio minuterna, plus tilläggstid, för att inte släppa in ytterligare ett mål, och tappa två pinnar.
Som väntat blir det ett hårt tryck från hemmalaget, och Hahn gör ytterligare en grym reflexräddning när bollen styrs olyckligt via Frederik Winther mot det egna målet. Trycket kulminerar när en rensning går rakt ut och en hemmaspelare laddar för fullt för att sätta dit den.
När jag ser bollen gå ut till göteborgsspelaren är jag 100% säker på att nu kommer kvitteringen, och jag hinner tänka på det som hände i slutet mot Djurgården. Skall det hända igen nu? Jag är övertygad om det, men kan några sekunder senare dra en lättnadens suck när bollen täcks bort av bortaförsvaret. Hemmalaget får någon hörna på slutet, men då står vi emot bra och när domaren blåser av matchen ställer jag mig upp och jublar.
Jaaaa, så djävla viktigt och skönt!
-
När jag har samlat mig och tittar på tabellen så kan jag konstatera att denna seger förmodligen gör så att vi nu har säkrat en Europaplats 2026, för jag kan inte i min vildaste fantasi se oss förlora samtliga av de kvarvarande fyra matcherna samtidigt som svaga konkurrenter vinner allt.
Vad tar jag då med mig från denna match? Givetvis är det en laginsats som gör att vi vinner, men fyra spelare sticker ut lite extra för mig och det är Tesfaldet Tekie, som är grym och dikterar tempot i matchen, Paulos Abraham, som gör båda målen och jobbar enormt för laget och Warner Hahn, som stiger fram och gör avgörande räddningar när det som bäst behövs.
Den fjärde är Adrian Lahdo, som nu äntligen får visa att han har kvaliteter för att starta i en allsvensk match för Hammarby. Adrian gör en mycket bra match och har ett driv med bollen som kommer att ta honom långt bortom de allsvenska arenorna. Det är extra kul att se honom ta bättre beslut i sista tredjedelen, då han i matchen slår flera fina ”mackor” till sina medspelare.
Nu vill jag se honom starta i de resterande fyra matcherna vi har kvar, allt för att ytterligare växa in i den allsvenska kostymen och vara en startspelare i Hammarby 2026. Detta, mina damer och herrar, är Nahir Besaras naturliga arvtagare, om han vill vara kvar i Hammarby en längre tid.
Jag vill bara avsluta med att det ändå känns lite vemodigt att se Mjällby knipa guldet, då jag hade tippat att det skulle vara klart med guld för Hammarby redan efter Gnaget hemma i nästa omgång. Hade det inte varit för Mjällby så hade det kunnat blivit realitet. Jag vill dock inte ta någonting ifrån Mjällby, som vinner välförtjänt och har varit det klart bästa laget denna säsong, men kunde de inte ha varit det någon annan säsong.
Bajen är bäst, bästa laget vann!
