Malmö
2025-03-14 13:00
Friday I´m In Love - Vart tar tiden vägen?
På söndag väntar en riktig cupfest och det känns som att vi nyss firade förra årets titel.
Pontus Kroon
Jag förmodar att det till stor del har med åldern att göra, men jag tycker verkligen tiden går nästan orimligt fort nuförtiden.
Man hör ju ofta äldre människor sucka "oj, vad tiden går fort" och nu på mitt femtiotredje år är jag böjd att hålla med. Vart tar tiden vägen egentligen?
Det känns, i alla fall för mig, som att förra året gick i raketfart. Det var den glamourösa Nanasivåren, cupguldet, PAOK-triumfen, höstdefileringen mot SM-guldet, min och John Böréns Camp Puskas i Budapest och nu är vi här med en stundande svensk klassiker mot IFK Göteborg i cupsemin på söndag. Jag tror knappt jag hann med.
Kanske har det också att göra med att Malmö FF det gångna året, till skillnad från 2023, spelade i Europa, vilket gjorde att förra årets säsong ganska sömlöst vävdes ihop med årets och det sega uppehållet och den klassiska svenska långa försäsongen har lyst med sin frånvaro. Det är liksom bara roligheter som avlöser varandra och då går tiden fort, som bekant.
Efter ett odramatiskt gruppspel i cupen fick vi se en häftig holmgång mot Elfsborg i måndags och, som sagt, på söndag kommer ett formtoppat och sannolikt grymt revanschsuget IFK Göteborg på besök och det är ju en ynnest att få uppleva de här supermatcherna redan innan Allsvenskan har sparkat igång.
Jag inser att även den här säsongen kommer att gå med ljusets hastighet och det gäller verkligen att försöka hänga med och njuta fullt ut. Inte bara av matcherna, laget och de förmodade framgångarna, utan även av spelarna som på individuell nivå bjuder oss på fotbollsgodis.
Vi hinner ofta bara precis förälska oss i dem innan de försvinner vidare i karriären och älskade spelare som Hugo Larsson, Sebastian Nanasi och Derek Cornelius lämnar tomrum efter sig som fylls av Otto Rosengren, Hugo Bolin och Nils Zätterström, innan deras karriär tar dem vidare och nya stjärnor tänds.
Vi får vara med på resan en bit och det är verkligen något vackert att uppleva, även om det går alldeles för fort. Att vara fotbollssupporter kommer alltid att vara bitterljuvt, men för oss MFF:are har alltid det ljuva övervägt och det tror jag ibland för få tänker på. Om man nu som gammal supporterfarbror får komma med en liten livsvisdom så säger jag, njut mer och oftare!
Idag för 146 år sedan föddes Albert Einstein. Som av en händelse tänker jag ofta på ett hans många kloka citat nuförtiden: "Whoever is careless with the truth in small matters cannot be trusted with important matters."
Veckans låt slår an mina mest nostalgiska strängar. Flera av mina vänner har, till min stora avund, varit och sett Midge Ure/Ultravox som gästade Sverige i veckan. Här kommer en av mina favoritlåtar med detta finfina band från Live Aid-galan på Wembley 1985.
Man hör ju ofta äldre människor sucka "oj, vad tiden går fort" och nu på mitt femtiotredje år är jag böjd att hålla med. Vart tar tiden vägen egentligen?
Det känns, i alla fall för mig, som att förra året gick i raketfart. Det var den glamourösa Nanasivåren, cupguldet, PAOK-triumfen, höstdefileringen mot SM-guldet, min och John Böréns Camp Puskas i Budapest och nu är vi här med en stundande svensk klassiker mot IFK Göteborg i cupsemin på söndag. Jag tror knappt jag hann med.
Kanske har det också att göra med att Malmö FF det gångna året, till skillnad från 2023, spelade i Europa, vilket gjorde att förra årets säsong ganska sömlöst vävdes ihop med årets och det sega uppehållet och den klassiska svenska långa försäsongen har lyst med sin frånvaro. Det är liksom bara roligheter som avlöser varandra och då går tiden fort, som bekant.
Efter ett odramatiskt gruppspel i cupen fick vi se en häftig holmgång mot Elfsborg i måndags och, som sagt, på söndag kommer ett formtoppat och sannolikt grymt revanschsuget IFK Göteborg på besök och det är ju en ynnest att få uppleva de här supermatcherna redan innan Allsvenskan har sparkat igång.
Jag inser att även den här säsongen kommer att gå med ljusets hastighet och det gäller verkligen att försöka hänga med och njuta fullt ut. Inte bara av matcherna, laget och de förmodade framgångarna, utan även av spelarna som på individuell nivå bjuder oss på fotbollsgodis.
Vi hinner ofta bara precis förälska oss i dem innan de försvinner vidare i karriären och älskade spelare som Hugo Larsson, Sebastian Nanasi och Derek Cornelius lämnar tomrum efter sig som fylls av Otto Rosengren, Hugo Bolin och Nils Zätterström, innan deras karriär tar dem vidare och nya stjärnor tänds.
Vi får vara med på resan en bit och det är verkligen något vackert att uppleva, även om det går alldeles för fort. Att vara fotbollssupporter kommer alltid att vara bitterljuvt, men för oss MFF:are har alltid det ljuva övervägt och det tror jag ibland för få tänker på. Om man nu som gammal supporterfarbror får komma med en liten livsvisdom så säger jag, njut mer och oftare!
Idag för 146 år sedan föddes Albert Einstein. Som av en händelse tänker jag ofta på ett hans många kloka citat nuförtiden: "Whoever is careless with the truth in small matters cannot be trusted with important matters."
Veckans låt slår an mina mest nostalgiska strängar. Flera av mina vänner har, till min stora avund, varit och sett Midge Ure/Ultravox som gästade Sverige i veckan. Här kommer en av mina favoritlåtar med detta finfina band från Live Aid-galan på Wembley 1985.
