Att testa nytt
För att bli landslagstränare behöver du först vara totalt objektiv vad gäller individuella spelares prestationer, därefter kan du utnämna dina landslagstrupper. Sen när du väl har blivit styrande för ett landslag innebär det inte per automatik att du tar ut första bästa spelare som gör några fina klubbmatcher. Simple basic egentligen, ändock är det rätt uppenbart att Roy Hodgson har gjort detta, och nog allt samtidigt har sina favoriter. Medan spelare som Andros Townsend (som lever på några hypade förstamånader i år) och Tom Cleverley (som spottas på från klubbhåll till och med) har plockats med i Englands trupp inför den kommande landskampen mot Danmark nu i veckan, har andra ställts över.
Tom Cleverley, som inte gjort många glada under årets säsong.
De som inte kom med, och kom med
Kanske ingenting att höja sina ögonbryn över, då internationell fotboll alltid har konsisterat av en sammansvetsad trupp, snarare än en massa experiment. Den som vill höja rösten för att Tom Huddlestone, eller Ravel Morrison, inte har tagits med kanske inte haft detta i beräkningen. Vissa spelare kommer helt enkelt aldrig att vara ”bra nog” för Three Lions, oavsett vad de presterar (låter besynnerligt). Det har alltid funnits en klick av elitspelare som håller år för år, i trupper efter trupper, även med ett landslag som inte har presterat väl i slutspel. Något som är paradoxalt i sig, uteblivna triumfer borde leda till större alterneringar.
Truppen är i dagsläget 30-man stark, givetvis måste den bantas med sju namn inför den stora turneringen, då VM-truppen ska bestå av 23 spelare. Mitt i allt detta finns det tendenser till att Hodgson gärna prövar nytt ibland, men det återstår att se vart detta landar i huvudtruppen till VM-slutspelet. Hodgson har prövat ett 50-tal spelare hittills, vilket tyder på att han är osäker på vissa spelare, men många av dessa har inte kunnat utmana en Frank Lampard, eller Jack Wilshere, om en plats i startelvorna.
Hodgson imponerad nog över Luke Shaw.
Att det tog en evighet för Southamptons Luke Shaw att komma med i laget är en funderare över varför det blev så, men purung som han ändå är, är evolutionen och det naturliga steget nu i alla fall taget. Vi som följt den stigande kurvan i U-21 landslaget för Shaw tycker att det är totalt berättigat att just han ska ta en plats bland de åtta försvararna till VM. Hodgson har plockat ut exakt åtta försvarare just nu, i VM brukar också den slutgiltiga truppen bestå utav åtta försvarare, därför kommer Shaw med högsta sannolikhet få möjligheten att delta, om än så på bänken.
Rutin
En av anledningarna till att en förbundskapten överhuvudtaget tar ut spelare som uppenbarligen inte är i form är att steget från klubbfotboll till den internationella scenen är stort, mycket stort. Hellre en klick spelare som har varit med minst några gånger, som i fallet Cleverley, än att ge vika för medias tryck om att avfärda denne spelare. Sektioner av engelsk media har ifrågasatt varför ett lag som Manchester United, med dessas form, fått med så många spelare denna gång. Här spelar rutinen nog allt in.
Formen
Oavsett om man tycker att en specifik spelare borde ha kommit med finns det ju inte mycket tid kvar att laborera med inför VM. Men då truppen ändå måste bantas snart ser undertecknad ju hellre att Raheem Sterling eller Alex Oxlade-Chamberlain tar ytterplatsen som finns till förfogande istället för att Andros Townsend ska ta den. För om det är något Englands landslag behöver så är det spelare i form istället för en samling spelare som har kämpat stora delar av säsongen med sitt grundspel.
En av de mest formstarkaste spelarna därute just nu är Daniel Sturridge, Hodgson har bedyrat att om det inte vore för skadorna skulle han ha fått fler chanser:
Hodgson:
”Han har sällan spelat för England. Vi har varit mycket oturliga med Daniel. Sen han gick till Liverpool, har han gjort väldigt, väldigt väl ifrån sig. Men ganska ofta, när vi har haft matcher, har vi varit oturliga med att han inte varit tillgänglig på grund av skada. Under mina 25 matcher som tränare har han inte spelat ens i närheten av så ofta som jag skulle ha velat. Nu, hoppas jag, att han under de kommande 25 matcherna kommer att spela en hel del. Eftersom att han är en stor talang, och om vi kan få fram hans form och han håller sig fysiskt redo, så är jag säker på att han kommer att producera.”
Jay Rodriguez, en del av framtiden för England.
Defensivt sett kommer återkallningen av Steven Caulker och introduceringen av Luke Shaw vara spännande ting att betrakta, det gäller för dessa att göra att avtryck. Offensivt sett kanske det är dags att avskaffa utnämningen av en anfallare som spelar sin vardagsfotboll i Kanada, speciellt då det intressanta alternativet Jay Rodriguez nu existerar. Här misstänker jag dock att Jermain Defoe, med sina imponerande insatser då och då i den vita dressen, kan komma att fortsatt få en plats, åtminstone i nuläget.
Landslagets chans
Sett till VM-slutspelet brukar en trupp alltid bestå av två, tre ”jokers”, och minst en spelare får sitt genombrott i dessa turneringar. Av den anledningen är det rätt enkelt att ana att Evertons Ross Barkley kan spås detta. För allt vad Roy Hodgson förutspår ”ett stort VM för Brasilien och Argentina” och inte England specifikt, kommer hans tidigare laguttagningar, favoritskapen där, sätta ett avtryck även i detta VM, likt det har gjorts tidigare turneringar med England. Vad som behövs är att just en spelare som Barkley gör något oväntat, för Englands spel har sett ganska strömlinjeformat ut, likt dess laguttagningar här och där.
