England
2020-05-03 22:00
Gustav Kulle om sitt supporterskap till Manchester United
Vi låter skribenter och supportrar komma till tals där de får berätta om hur deras relation till favoritlaget ser ut och historien bakom den uppstådda kärleken.
Filip Wollin
Han är bosatt i England och har sett sitt favoritlag vinna flertalet matcher och titlar. Gustav Kulle är sedan barnsben en anhängare till Manchester United och skriver om klubben här på sajten. I den här artikeln får du stifta närmare bekantskap med honom och hans supporterskap.
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta Manchester United?
- För att vara en av de längsta kärlekshistorierna i mitt liv så är det, som i så mångas fall, ingen magnifik uppenbarelse bakom det beslutet. Jag fastnade framför en final i FA-cupen på TV 1995 mellan Liverpool och Manchester United där Eric Cantona skulle bli sen matchvinnare med matchens enda mål. Jag tyckte Cantona var majestätisk och gillade att de hade så många unga spelare i laget som såg upp till honom. Åren som följde utkristalliserade det sig än tydligare att det här var laget jag ville följa. Det blev liksom ”mitt lag” då många av mina jämnåriga vänner hejade på framförallt Arsenal eller Liverpool. Där och då kände jag ingen som hejade på Manchester United och jag ville gå min egen väg, så det blev dem.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Över 25 extremt framgångsrika år finns det så många fantastiska minnen att det är näst intill omöjligt att välja bara ett. Men de största för mig personligen är nog ändå trippel-säsongen 1998/99, med kulmineringen av de där magiska slutminuterna i Champions League-finalen i Barcelona. Jag är nyss fyllda tolv år och i den där åldern då man dyrkar sitt lag och sina spelare som superhjältar med ett ungt barns entusiastiska naivitet. Att få uppleva laget i sitt hjärta göra de otroliga vändningarna och prestationerna som krävdes för att bli först med att säkra de tre mest pristegfyllda titlarna under en och samma säsong, var som att sväva på moln. Jag kan än i dag minnas bilderna, känna dofterna omkring mig och känslorna från flera nyckelmatcher under den säsongen: en säsong som gör att jag alltid kommer att vara ofantligt tacksam över mitt supporterskap till klubben, oavsett vad som händer under resten av mina år som supporter.
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Fördelarna är många. Det är en klubb med en anrik och trollbindande historia. Allt från konkurshot och räddning av en Sankt Bernhardshund, legendariska spelare och ledare i dess rätta bemärkelse, en flygkatastrof och en drös unga lokala talanger som på 90-talet skulle bära klubben in i framtiden. Det finns liksom en anda över klubben som är lite magisk och mytomspunnen. Lägg därtill en rad osannolika framgångar under åren då man tidvis spelat fotboll av absolut högsta världsklass så är det svårt att be om mycket mer.
- På den negativa sidan får den allmänna kommersialiseringen av klubben ta plats. Det är ju tyvärr en effekt av utvecklingen av toppfotbollen globalt där det inte längre går att långsiktigt konkurrera i toppen utan att ha en väloljad affärsmodell och ett uppskattat ”varumärke” i bakgrunden. Det är enormt svårt att behålla en genuin identitet när pengarna flödar och finansiella intressen tar vid. Vissa spelarkullar kommer att kunna skapa den där identiteten under ett par säsonger, men i det stora hela blir toppklubbarna ett stort maskineri där den traditionella kulturen lämnas till klubbar längre ner i seriesystemet. Jag skyr det som pesten, men jag får på något sätt försöka förlika mig att det här är förutsättningarna om jag vill fortsätta att vara supporter till den klubb jag älskat i 25 år.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- För första gången på många år gillar jag genuint vårt lagbygge där jag känner att Solskjaer har lyckats hitta en balans av att värva dyrt och slussa in egna talanger. Jag känner mig lite för gammal för att vara en fanboy, men jag håller ett litet extra öga på Scott McTominay då jag tycker han har riktigt spännande attribut för att kunna blomma ut till en stor ledare på vårt mittfält. Han är löpstark, passningssäker, klok och visar bitvis stor mognad i sitt spel. Att han därtill också är född lokalt och varit i klubben sedan han var fem år gammal gör ju det hela extra roligt.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Som många Manchester United-fans av min generation växte jag upp med en David Beckham som på något sätt successivt gifte samman fotbollsspelaren och popstjärnan in i den moderna fotbollen. Där och då, i mina unga tonår, älskade jag att se hur passionerad han var kring fotbollen (vilket han höll hela vägen in tills han la skorna på hyllan) och vilka unika spetsegenskaper han hade till sitt förfogande via sin högerfot. På mitten och slutet av 90-talet var jag helt såld honom, någonting som succesivt har ebbat ut genom åren.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- Jag är boende i London sedan många år och brukar i snitt se minst en match i månaden antigen uppe på Old Trafford eller åkandes med bortaföljet runt på landets arenor. För alla andra matcher blir den en blandning av att sitta hemma själv och se på TV eller gå ner till en pub och kolla med likasinnade.
Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- Då matcherna har blivit många, finns det även här en hel del att välja på. Några toppupplevelser som jag kommer att tänka på direkt är: Wayne Rooneys fenomenala cykelsparksavgörande i derbyt mot City 2011, en helt osannolik 8–2-seger mot Arsenal (även det 2011), Ryan Giggs tusende tävlingsmatch och Cristiano Ronaldos återkomst i Champions League-åttondelsfinalen mot Real Madrid 2013, Van Persies hattrick när vi vände 2–0 till 2–3 borta mot Southampton 2014, och nu lite nyligare en 4–0-skalp i hemmapremiären mot Chelsea i augusti 2019.
- Men störst av allt personligen kommer alltid att vara möjligheten att få vara på plats och säga tack och adjö till Sir Alex Ferguson i hans allra sista tävlingsmatch på Old Trafford mot Swansea 2013. Stämningen var elektrisk långt innan avspark och när den oavgjorda matchen sedan sent avgjordes av Rio Ferdinand i den 87:e minuten exploderade hela arenan på ett sätt jag knappast upplevt varken förr eller senare. Minuterna som följer är publiken i extas över att vi får avsluta Fergusons långa karriär med både en Premier League-titel och ännu en hemmaseger. Personligen kommer jag aldrig glömma at jag fick vara där och säga mitt lilla tack för allt han har gjort för mitt supporterskap.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Mindre och mindre genom åren och tur är nog det. Efter att ha haft många år där senaste resultaten helt kunde sätta sinnesstämningen för veckan som kom har jag hittat en bättre balans genom åren. Som tur är var det många framgångsrika år, det vill säga positiv påverkan på min vardag. Jag bryr mig fortfarande väldigt mycket i dag, men jag har också lärt mig att det finns andra saker i livet som är viktigare.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Det har det oundvikligen gjort. Framförallt har mitt supporterskap till fotbollen förändrats mycket genom åren i och med den eskalerande kommersialiseringen som skett. Jag tycker helt enkelt att tävlingsförutsättningarna för matcher i dag, där en laget kan betala mer än 20 gånger mer än sina motståndare i spelarlöner, inte är lika intressant som det var tidigare. Jag förespråkar jämnare förutsättningar för att mitt intresse ska vara så stort som möjligt, och där är trenden tyvärr i fel riktning just nu. I och med det är mina känslor och passion bitvis lika stor under en 90 minuters fotbollsmatch som tidigare, men mellan matcherna är jag inte längre lika fanatisk som den 12-årige versionen av mig själv.
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Egentligen inte. Jag växte inte upp vid Manchester Ship Canal och byggde ett agg och rivalitet mot grannstaden Liverpool. På samma sätt hade jag aldrig någonting emot att det fanns ett till lag i Manchester som åter avancerade upp i seriesystemen lite. Som ni däremot kan utröna av tidigare svar har jag väldigt svårt med den kommersiella utveckling som har pågått länge, men eskalerat det senaste decenniet. Där går klubbar som Chelsea, PSG, Monaco, Red Bull-lagen och Manchester City i bräschen med att ha hittat (lagliga gråzoner eller bitvis helt tvivelaktiga) kryphål för att kunna bygga framgång. Jag har absolut noll respekt för den framgång som skapats på dessa grunder, men ogillar inte klubbarna och deras historia i sig.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Faktiskt inte. Jag har varit på plats och sett oss lyfta titlar och fått vara med och fira de största framgångarna man kan tänka sig. Dessutom har jag fått uppleva en fantastisk generation av akademispelare (”The Class of 92”) som var med och lade grunden för den kärlek jag haft till fotbollen sedan jag var ett litet barn. Jag har svårt att be om någonting mer. Jag hoppas bara att klubben försöker värna om sina traditioner och sin identitet. Att man hellre fostrar fram lokala talanger än att köpa in dyra utländska legoknäcktar utan klubblojalitet. Jag ser hellre att vi kommer femma med en stolthet och tradition än att vinna någon strövis titel med spelare utan hjärta för klubben.
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta Manchester United?
- För att vara en av de längsta kärlekshistorierna i mitt liv så är det, som i så mångas fall, ingen magnifik uppenbarelse bakom det beslutet. Jag fastnade framför en final i FA-cupen på TV 1995 mellan Liverpool och Manchester United där Eric Cantona skulle bli sen matchvinnare med matchens enda mål. Jag tyckte Cantona var majestätisk och gillade att de hade så många unga spelare i laget som såg upp till honom. Åren som följde utkristalliserade det sig än tydligare att det här var laget jag ville följa. Det blev liksom ”mitt lag” då många av mina jämnåriga vänner hejade på framförallt Arsenal eller Liverpool. Där och då kände jag ingen som hejade på Manchester United och jag ville gå min egen väg, så det blev dem.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Över 25 extremt framgångsrika år finns det så många fantastiska minnen att det är näst intill omöjligt att välja bara ett. Men de största för mig personligen är nog ändå trippel-säsongen 1998/99, med kulmineringen av de där magiska slutminuterna i Champions League-finalen i Barcelona. Jag är nyss fyllda tolv år och i den där åldern då man dyrkar sitt lag och sina spelare som superhjältar med ett ungt barns entusiastiska naivitet. Att få uppleva laget i sitt hjärta göra de otroliga vändningarna och prestationerna som krävdes för att bli först med att säkra de tre mest pristegfyllda titlarna under en och samma säsong, var som att sväva på moln. Jag kan än i dag minnas bilderna, känna dofterna omkring mig och känslorna från flera nyckelmatcher under den säsongen: en säsong som gör att jag alltid kommer att vara ofantligt tacksam över mitt supporterskap till klubben, oavsett vad som händer under resten av mina år som supporter.
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Fördelarna är många. Det är en klubb med en anrik och trollbindande historia. Allt från konkurshot och räddning av en Sankt Bernhardshund, legendariska spelare och ledare i dess rätta bemärkelse, en flygkatastrof och en drös unga lokala talanger som på 90-talet skulle bära klubben in i framtiden. Det finns liksom en anda över klubben som är lite magisk och mytomspunnen. Lägg därtill en rad osannolika framgångar under åren då man tidvis spelat fotboll av absolut högsta världsklass så är det svårt att be om mycket mer.
- På den negativa sidan får den allmänna kommersialiseringen av klubben ta plats. Det är ju tyvärr en effekt av utvecklingen av toppfotbollen globalt där det inte längre går att långsiktigt konkurrera i toppen utan att ha en väloljad affärsmodell och ett uppskattat ”varumärke” i bakgrunden. Det är enormt svårt att behålla en genuin identitet när pengarna flödar och finansiella intressen tar vid. Vissa spelarkullar kommer att kunna skapa den där identiteten under ett par säsonger, men i det stora hela blir toppklubbarna ett stort maskineri där den traditionella kulturen lämnas till klubbar längre ner i seriesystemet. Jag skyr det som pesten, men jag får på något sätt försöka förlika mig att det här är förutsättningarna om jag vill fortsätta att vara supporter till den klubb jag älskat i 25 år.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- För första gången på många år gillar jag genuint vårt lagbygge där jag känner att Solskjaer har lyckats hitta en balans av att värva dyrt och slussa in egna talanger. Jag känner mig lite för gammal för att vara en fanboy, men jag håller ett litet extra öga på Scott McTominay då jag tycker han har riktigt spännande attribut för att kunna blomma ut till en stor ledare på vårt mittfält. Han är löpstark, passningssäker, klok och visar bitvis stor mognad i sitt spel. Att han därtill också är född lokalt och varit i klubben sedan han var fem år gammal gör ju det hela extra roligt.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Som många Manchester United-fans av min generation växte jag upp med en David Beckham som på något sätt successivt gifte samman fotbollsspelaren och popstjärnan in i den moderna fotbollen. Där och då, i mina unga tonår, älskade jag att se hur passionerad han var kring fotbollen (vilket han höll hela vägen in tills han la skorna på hyllan) och vilka unika spetsegenskaper han hade till sitt förfogande via sin högerfot. På mitten och slutet av 90-talet var jag helt såld honom, någonting som succesivt har ebbat ut genom åren.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- Jag är boende i London sedan många år och brukar i snitt se minst en match i månaden antigen uppe på Old Trafford eller åkandes med bortaföljet runt på landets arenor. För alla andra matcher blir den en blandning av att sitta hemma själv och se på TV eller gå ner till en pub och kolla med likasinnade.
Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- Då matcherna har blivit många, finns det även här en hel del att välja på. Några toppupplevelser som jag kommer att tänka på direkt är: Wayne Rooneys fenomenala cykelsparksavgörande i derbyt mot City 2011, en helt osannolik 8–2-seger mot Arsenal (även det 2011), Ryan Giggs tusende tävlingsmatch och Cristiano Ronaldos återkomst i Champions League-åttondelsfinalen mot Real Madrid 2013, Van Persies hattrick när vi vände 2–0 till 2–3 borta mot Southampton 2014, och nu lite nyligare en 4–0-skalp i hemmapremiären mot Chelsea i augusti 2019.
- Men störst av allt personligen kommer alltid att vara möjligheten att få vara på plats och säga tack och adjö till Sir Alex Ferguson i hans allra sista tävlingsmatch på Old Trafford mot Swansea 2013. Stämningen var elektrisk långt innan avspark och när den oavgjorda matchen sedan sent avgjordes av Rio Ferdinand i den 87:e minuten exploderade hela arenan på ett sätt jag knappast upplevt varken förr eller senare. Minuterna som följer är publiken i extas över att vi får avsluta Fergusons långa karriär med både en Premier League-titel och ännu en hemmaseger. Personligen kommer jag aldrig glömma at jag fick vara där och säga mitt lilla tack för allt han har gjort för mitt supporterskap.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Mindre och mindre genom åren och tur är nog det. Efter att ha haft många år där senaste resultaten helt kunde sätta sinnesstämningen för veckan som kom har jag hittat en bättre balans genom åren. Som tur är var det många framgångsrika år, det vill säga positiv påverkan på min vardag. Jag bryr mig fortfarande väldigt mycket i dag, men jag har också lärt mig att det finns andra saker i livet som är viktigare.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Det har det oundvikligen gjort. Framförallt har mitt supporterskap till fotbollen förändrats mycket genom åren i och med den eskalerande kommersialiseringen som skett. Jag tycker helt enkelt att tävlingsförutsättningarna för matcher i dag, där en laget kan betala mer än 20 gånger mer än sina motståndare i spelarlöner, inte är lika intressant som det var tidigare. Jag förespråkar jämnare förutsättningar för att mitt intresse ska vara så stort som möjligt, och där är trenden tyvärr i fel riktning just nu. I och med det är mina känslor och passion bitvis lika stor under en 90 minuters fotbollsmatch som tidigare, men mellan matcherna är jag inte längre lika fanatisk som den 12-årige versionen av mig själv.
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Egentligen inte. Jag växte inte upp vid Manchester Ship Canal och byggde ett agg och rivalitet mot grannstaden Liverpool. På samma sätt hade jag aldrig någonting emot att det fanns ett till lag i Manchester som åter avancerade upp i seriesystemen lite. Som ni däremot kan utröna av tidigare svar har jag väldigt svårt med den kommersiella utveckling som har pågått länge, men eskalerat det senaste decenniet. Där går klubbar som Chelsea, PSG, Monaco, Red Bull-lagen och Manchester City i bräschen med att ha hittat (lagliga gråzoner eller bitvis helt tvivelaktiga) kryphål för att kunna bygga framgång. Jag har absolut noll respekt för den framgång som skapats på dessa grunder, men ogillar inte klubbarna och deras historia i sig.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Faktiskt inte. Jag har varit på plats och sett oss lyfta titlar och fått vara med och fira de största framgångarna man kan tänka sig. Dessutom har jag fått uppleva en fantastisk generation av akademispelare (”The Class of 92”) som var med och lade grunden för den kärlek jag haft till fotbollen sedan jag var ett litet barn. Jag har svårt att be om någonting mer. Jag hoppas bara att klubben försöker värna om sina traditioner och sin identitet. Att man hellre fostrar fram lokala talanger än att köpa in dyra utländska legoknäcktar utan klubblojalitet. Jag ser hellre att vi kommer femma med en stolthet och tradition än att vinna någon strövis titel med spelare utan hjärta för klubben.
