Häcken alltför sega för ÖSK

Sista omgången i Grupp 2 var ur tävlingssynpunkt betydelselös, men det visade sig gång efter annan att eftermiddagens kombatanter ville lämna Valhalla IP med tre poäng. Matchen, den näst sista innan lagens seriepremiärer, handlade lika mycket om kompromisslös vinnarvilja som att sätta sina respektive spelidéer.

Häcken inledde piggast. Redan i den första minuten skapade man två täta chanser men utan resultat. Målskyttet skulle däremot inte låta vänta på sig länge. I matchminut fem avslutade Martin Ericsson, efter ett frimodigt initiativ av Nasiru, distinkt i bortre gaveln.

Första halvleken präglades annars utav halvchanser för Häcken. Gästande Örebro sökte stänga centralt med många spelare bakom boll men Häcken hittade likväl vinklarna, ofta genom samarbete mellan Ericsson, El Kabir och Nasiru. Farligast var ändå bollarna i djupled på El Kabir, och densamme skulle också få ett friläge som kanske kunde ha förvaltats bättre samtidigt som Örebro-keepern Oscar Jansson måste få beröm för sina vältajmade utrusningar.

Örebro å andra sidan hotade först och främst med sina kontringar på Crespo. Han visade även prov på fint huvudspel när han tvingade Krickan att sträcka ut och peta till hörna. Men man kom inte till särskilt många lägen eftersom Häckens Ayarna och Chatto oftast återerövrade boll när man ville flytta fram. Förutom El Kabirs hårda jobb i presspelet var kanske detta den enskilt största källan till frustration för Örebro-spelarna.

Men båda lagen bjöd upp till kamp och skav. Bland annat markerade Fredrik Björk tydligt för Crespo hur nära man inte ska komma i en nickduell, och domare Kanerva sattes i några lägen under rejäl press från spelarna att agera. Det är möjligt att andra halvlekens röda kort fann sin logik här.

I början av andra halvleken hamnade Ericsson i ett liknande läge som han gjorde mål på i första, men istället för att inkassera dagens andra mål lyfte han den i ribban till publikens ljudliga förtret. Kort därefter dök en dittills anonym Makondele upp i djupled på en diagonalboll som han så när lyfte in från 25 meter över en utrusande målvakt. 2-0 kom istället efter att El Kabir undvikit offsiden och klackat in ett slugt inlägg från höger—matchens absoluta godbit.

Oscar Jansson hade en minst sagt aktiv match som kulminerade i situationen då han var först på boll i en duell med Tibor Joza. Då den senare onödigt fullföljde satsningen kan man inte klandra domaren för att dra det röda. Vi behöver inte prata om det cyniska i att ligga och vrida sig för att säkerställa domen. Vi behöver inte heller prata om att han inte var ensam. Eller att tilläggstiden blev åtta (!) minuter samtidigt som Örebro inte gjorde ett enda medicinskt byte. Vi tillägnar det kapitlet Johan Lind och går vidare.

Efter utvisningen tryckte Örebro framåt för en reducering. Men det blev inga riktiga chanser för de svartvita. Häcken stod tryggt i försvarslinjen och Örebro kom liksom ingenvart. Tvärtom var det Häcken som var närmast en utökning då El Kabir kom till sin rätt offensivt när Häcken ställde om. En mot en var han ett otyg för Nkili och det var inte långt ifrån att det blev även ett andra mål för El Kabir. Men 2-0 stod sig tilläggstiden ut och markerade slutet på årets äventyr i cupen för Häcken och förhoppningsvis en början på 2013s vinnartrend.

Häckens seger var egentligen aldrig hotad, inte ens en under en halvtimmes spel med en man mindre på plan. De chanser man släppte till kom nästan uteslutande från passningsslarv i uppspelen, och medan detta forsätter vara lite av ett orosmoment så såg Häckens defensiv ändå trygg ut matchen igenom. Kanske innebar utvisningen på Joza en utmaning som Häcken kan komma att dra nytta av under säsongen både taktiskt och psykologiskt.

Matchens lirare och personlighet är kanske inte helt oväntat El Kabir. Vi visste sedan tidigare säsonger att han hade en arbetskapacitet som få Allsvenska anfallare kan svara mot, men igår eftermiddag slet han nästan tills han stupade. Sista tjugo, när han egentligen inte orkade mer, orkade han ändå lite till, även om första halvlekens laglojala defensiv uteblev.

Värt att nämna är att Mika Ojala till slut fick känna på match efter sina skavanker. Det blev ett godkänt inhopp med tio minuter kvar av ordinarie matchtid—vilket innebar tjugo minuter med tillägg—då han först och främst fick fokusera på sin defensiva uppgift men även avlasta El Kabir som anfallshot. Kanske har han inte nått den hundraprocentiga matchformen än, men det fanns goda tendenser och kapaciteten är säkerligen stor.

0 kommentarer

Simon Larsson2013-03-17 10:15:00