I förlusten mot Sirius var Pontus Janssons frånvaro tydligt märkbar. Tre fasta situationer, passivt försvarsspel och en ineffektiv slutforcering.
Något som jag själv noterade från läktaren var däremot en helt annan känsla av hjärta och glöd i jämförelse med förra säsongen. Laget känns intensivare och tuffare. Detta leder ibland till att en av de två innermittfältarna blir förbispelade enkelt när de har pressat högt, men det ger energi till läktarna när bollarna bryts, och det är kanske det som behövs allra mest just nu.
Jag gillar mycket med det här laget, trots att vi såklart inte är där vi vill vara än. Men för mig är det fortsatt positivt, och jag väljer att fortsätta vara optimistisk.
Inför AIK finns det en del frågetecken. Den tänkta ersättaren till Jansson var Bleon Kurtulus, som blev utbytt efter en kvart med huvudskada mot Sirius. In kom Djuric, som blandat och gett sedan han kom till klubben i somras. Ingen blir förvånad om Rösler och Djuric startar som mittbackspar mot AIK, med tanke på bristen på alternativ. Eftersom Olsen återigen saknats från träningen idag så blir det nog Dahlin igen mellan stolparna. Man kan inte lasta Johan för något av målen som släpptes in mot Sirius, men det finns såklart också ett frågetecken kring matchform med tanke på hans skadefrånvaro under fjolårssäsongen. Men om det är någon som håller jämn nivå så är det Johan Dahlin.
På mittfältet kan det roteras lite. Sjöstrand har inte fått mycket att jobba med sedan matchen mot GAIS, men positionskonkurrenten Arnor Sigurdsson har knappast imponerat, även om han tänt till och visat attityd mot Djurgården. Taha Ali hade nog sin sämsta match för säsongen mot Sirius, men han känns som spelaren Ramírez skriver ner allra först i en startelva. Lundbergh hade tuffa matcher mot både Djurgården och Sirius, och blev utbytt i halvtid sist. Får Skogmar fortsätta efter ett bra inhopp sist med assist och mål? Jag tror snarare att Karabelyov hittar in i elvan om Ramírez väljer att bänka Lundbergh, för en mer fysisk och defensivt inriktad mittfältare i en tuff bortamatch. Otto Rosengren rör man inte på.
Offensivt lär det bli Botheim och Haksabanovic som får fortsatt förtroende. Haksabanovic har två mål på de senaste två matcherna, och blev utbytt sist - troligtvis för att få lite extra vila inför matchen mot AIK. Många har varit kritiska på sociala medier till Botheims senaste insatser. Han har en väldigt otacksam uppgift som ensam targetspelare. Han är inte heller särskilt stor, men jag tycker absolut att han har gjort mer än godkänt och lyckats få fatt på bollar som han kanske egentligen inte ska ha en chans på mot större försvarare. Förhoppningsvis serverar medspelarna honom med några riktiga målchanser mot AIK.
Malmö måste hitta nya sätt att ta sig an fasta situationer utan Pontus Jansson. Är Andrej Djuric storlek något som kan användas, eller letar man efter smartare rutiner där längd och spänst inte är lika viktigt? Det funkade mot Djurgården, men AIKs tränarteam har troligtvis koll på just den varianten nu.
Om vi ska kika på motståndet;
AIK har inlett säsongen med vinster mot Halmstad och Kalmar, ett kryss mot BP och förlust i torsdags mot Degerfors. Bästa insatsen hittills var i premiären mot Halmstad, och vinsten i senaste hemmamatchen mot Kalmar var allt annat än övertygande. Deras säsongsinledning går att jämföra med vår egen, och det blir därför intressant vilket av lagen som tar sig an den här matchen bäst.
Årets AIK vill vara spelförande och satsa ungt, och det har hittills gett varierande prestationer. Även de erfarna spelarna står för juniormisstag, som de sent insläppta målen mot BP och Degerfors visar. MFF kommer säkert försöka störa i uppspelsfasen, och pressa AIK till dåliga passningar och ogenomtänkta beslut.
Spelaren att se upp för är utan tvekan Zadok Yohanna, 18-åringen som under de senaste matcherna blivit dubbel- och trippelmarkerad på sin högerkant. Han har trots det hunnit göra några poäng, och likt Taha Ali i MFF så går majoriteten av anfallsspelet via honom. Busanello får nog hjälp av Ali/Sjöstrand för att hantera hotet.
Utöver Zadok Yohanna så finns Bersant Celina, som är en vass offensiv mittfältare när han har humöret för det. Johan Hove är ett annat hot som gjort sig känd för att vara helt osynlig i hela matcher, för att sedan dyka upp och göra mål från ingenstans. Defensivt blir det intressant om Sotorios Papagiannopoulos kommer till spel, då hans rutin varit saknad i de matcher han har missat efter en skadedrabbad försäsong.
Det blir också intressant att se vem AIK-tränaren José Riveiro startar med som anfallare. De första matcherna på säsongen spelade Taha Ayari (egentligen mittfältare) som någon sorts falsk nia, men mot Kalmar spelade unga Kevin Filling som är mer av ett djupledshot. Erik Flataker hade en bra säsong förra året, med fem mål på tio matcher.
Mittfältaren Stanley Wilson har fått spela ytterback sedan cupen, och har rört sig inåt i plan med bollen för att skapa numerärt övertag på mitten, och även för att utnyttja hans passningsfot. Han är också ung och gör några felpass per match. Om Wilson startar till vänster i backlinjen hoppas jag att Taha Ali ger honom en riktig mardrömsmatch.
Hemmamatcher mot AIK garanterar poäng, och bortamatcher brukar garantera 0-0, 0-1, 1-0, 1-1. Som tidigare år spår jag att det blir en tillknäppt match, och att första målet avgör, om det ens kommer.
