Brighton borta har länge varit en av de där matcherna som West Ham-supportrar helst såg strukna ur kalendern. År efter år gick vi dit, år efter år fick vi åka hem med svansen mellan benen. Men de senaste säsongerna har något faktiskt vänt. Poängen har börjat trilla in, och spöket har åtminstone tappat greppet.
Lagom till den här matchen är Lucas Paquetá tillbaka från sitt onödiga röda kort. Det är bra att ha kvalitet tillgänglig, men samtidigt svårt att blunda för att han inte varit samma spelare som under Europa-resorna. Glimtarna finns kvar, men helheten har saknats. Därför är det faktiskt en relevant fråga: är vi helt säkra på att laget automatiskt blir bättre bara för att han startar?
För sanningen är att mittfältet Magassa – Fernandes – Potts med Soucek i någon udda falsk-ytter roll, sett både tryggare och mer disciplinerat ut i hans frånvaro. Det har funnits balans, arbetsmoral och färre riskmoment. Tre egenskaper som ofta väger tungt i just den här typen av intensiva bortamatcher.
Brighton kommer som alltid med mycket boll och mycket rörelse, men West Ham har visat att man numera kan stå upp betydligt bättre än förr. Kan laget kombinera den nyfunna stabiliteten med lite mer skärpa i sista tredjedelen finns goda möjligheter att fortsätta trenden och faktiskt få med sig något hem.
Kort sagt: spöket är svagare, laget rakare och mittfältet kanske stabilast när det är som mest oväntat. Nu återstår bara att se vilken version av West Ham som kliver ut på Amex denna gång.
