England
2012-06-10 21:50
Inför England - Frankrike
England går in i turneringen med match mot den stora rivalen Frankrike. Det är en match som förmodligen är nyckeln till hur engelsmännens turnering kan komma att bli.
Paul.Kemeny@home.se
9 kommentarer
Uppvärmningen har nu varat i några dagar. Den sedvanliga invigningen, återigen med människor som dansade någon form av synkroniserad dans på innerplan, följt av en värdnation som kanske i ren nervositet kämpar till sig ett kryss (Polen), följt av en praktskräll dagen efter (Danmark) och alla dessa lag som studerat Chelseas sätt att försvara. Kan de kan vi, liksom.
När nu EM startar på riktigt på måndag i och med Englands intåg i turneringen är det nog just så man resonerar. Kan de, kan vi. Den engelska oturen med skador på nyckelspelare precis innan mästerkskapen har varit en följetång under årtionden, men det har aldrig varit en sån märklig uppladding som nu. Jag intalar mig dock att det kanske var ett skänk från ovan att till exempel Frank Lampard skadades så att England och Roy Hodgson inte behöver ta tag i problemet att de två aldrig lyckats spela tillsammans. Det är första gången sedan 1990 som vi sitter på en världsmålvakt. Det finns mer kreativitet på mittfältet nu än tidigare när England kunde springa fram och tillbaka med sex långtradare.
Men det är klart, det hade kunnat vara ett betydligt bättre läge än såhär. Gruppen ser ut att kunna bli väldigt jämn, och ett bra resultat mot just Frankrike tror jag kan vara livsavgörande för framtiden. Både Frankrike och England är på papperet de två bästa, men det är alltid svårt att möta hemmanationer och i Sveriges fall ett starkt kollekiv.
Ett problem och också Englands facit mot fransmännen. Det var ett tag sedan engelsmannen vann, senaste gången var i för-VM 1997, och sen dess har det blivit fyra förluster och en oavgjord. Mest minnesvärda matchen på senare år är naturligtvis från gruppspelet i EM 2004 när Frank Lampard gjorde 1-0 strax innan halvtid och Zinedine Zidane vände på egen hand med två mål på övertid efter bland annat ett horribelt misstag av Steven Gerrard.
Det är det starkaste franska landslag på flera år. De flesta fransmän vill säkert glömma hela VM 2010 när interna konflikter och en pajas till förbundskapten var, till stor del i alla fall, en stark bidragande orsak till att man åkte ur redan i gruppen med en poäng och 1-6 i målskillnad. Efter det mästerskapet tog Laurent Blanc över, Blanc har på sina tjugotre matcher bara förlorat två gånger.
Tolv av spelarna i truppen spelar sin fotboll i hemlandet, men det är bland utlandsproffsen namnen sticker ut, Karim Benzema har ett riktigt bra målsnitt i spanska mästarna Real Madrid, Franck Ribery tillhör en av Bayern Munchens bättre spelare, och Yohan Cabaye och Hatem Ben Arfa hjälpte Newcastle till en femteplats i ligan. Gael Clichy och Samir Nasri vann ligan med Manchester City och Flourent Malouda är europamästare med Chelsea.
Lägg därtill Adil Rami, Phillippe Mexes och Patrice Evra i försvaret, samt Yann M'Vila som har potentialen att bli en riktig världsspelare. Anmärkningsvärt är att Arsenal nuförtiden bara har en representant i den franska truppen i form av backen Laurent Koscielny.
England då? Det finns lite frågetecken kring några av positionerna, främst båda yttermittfältsplatserna och anfallet. Allt tyder på att Danny Welbeck spelar från start och att Ashley Young ligger strax bakom, och att Andy Carroll utnyttjas som inhoppare om England behöver lyfta långt mot slutet. Allt tyder också på att James Milner spelar högerytter och förpassar Theo Walcott till bänken. Sen är frågan om Alex Oxlade Chamberlain gjorde tillräckligt mot Belgien för att ha spelat till sig en plats till vänster, min gissning är att så är fallet och att 18-åringen får göra mästerskapsdebut.
Det lär bli ett krig mellan två lag som båda vet att de kan vinna. Så länge England spelar disciplinerat, satsar på kontringar och inte bjuder på misstag kan de vinna. Det är friterad fisk mot fisksoppa, öl mot vin, trekantsmackan mot baguetten, Aston Martin mot Renault och grovjobbare mot konstnärer. En sak är säger, skulle England vinna är det i alla fall en seger för manligheten.
Preliminär laguppställning: Joe Hart - Glen Johnson, Joleon Lescott, John Terry, Ashley Cole - James Milner, Steven Gerrard, Scott Parker, Alex Oxlade Chamberlan - Ashley Young - Danny Welbeck.
England - Frankrike visas på TV4 med start klockan 6.
När nu EM startar på riktigt på måndag i och med Englands intåg i turneringen är det nog just så man resonerar. Kan de, kan vi. Den engelska oturen med skador på nyckelspelare precis innan mästerkskapen har varit en följetång under årtionden, men det har aldrig varit en sån märklig uppladding som nu. Jag intalar mig dock att det kanske var ett skänk från ovan att till exempel Frank Lampard skadades så att England och Roy Hodgson inte behöver ta tag i problemet att de två aldrig lyckats spela tillsammans. Det är första gången sedan 1990 som vi sitter på en världsmålvakt. Det finns mer kreativitet på mittfältet nu än tidigare när England kunde springa fram och tillbaka med sex långtradare.
Men det är klart, det hade kunnat vara ett betydligt bättre läge än såhär. Gruppen ser ut att kunna bli väldigt jämn, och ett bra resultat mot just Frankrike tror jag kan vara livsavgörande för framtiden. Både Frankrike och England är på papperet de två bästa, men det är alltid svårt att möta hemmanationer och i Sveriges fall ett starkt kollekiv.
Ett problem och också Englands facit mot fransmännen. Det var ett tag sedan engelsmannen vann, senaste gången var i för-VM 1997, och sen dess har det blivit fyra förluster och en oavgjord. Mest minnesvärda matchen på senare år är naturligtvis från gruppspelet i EM 2004 när Frank Lampard gjorde 1-0 strax innan halvtid och Zinedine Zidane vände på egen hand med två mål på övertid efter bland annat ett horribelt misstag av Steven Gerrard.
Det är det starkaste franska landslag på flera år. De flesta fransmän vill säkert glömma hela VM 2010 när interna konflikter och en pajas till förbundskapten var, till stor del i alla fall, en stark bidragande orsak till att man åkte ur redan i gruppen med en poäng och 1-6 i målskillnad. Efter det mästerskapet tog Laurent Blanc över, Blanc har på sina tjugotre matcher bara förlorat två gånger.
Tolv av spelarna i truppen spelar sin fotboll i hemlandet, men det är bland utlandsproffsen namnen sticker ut, Karim Benzema har ett riktigt bra målsnitt i spanska mästarna Real Madrid, Franck Ribery tillhör en av Bayern Munchens bättre spelare, och Yohan Cabaye och Hatem Ben Arfa hjälpte Newcastle till en femteplats i ligan. Gael Clichy och Samir Nasri vann ligan med Manchester City och Flourent Malouda är europamästare med Chelsea.
Lägg därtill Adil Rami, Phillippe Mexes och Patrice Evra i försvaret, samt Yann M'Vila som har potentialen att bli en riktig världsspelare. Anmärkningsvärt är att Arsenal nuförtiden bara har en representant i den franska truppen i form av backen Laurent Koscielny.
England då? Det finns lite frågetecken kring några av positionerna, främst båda yttermittfältsplatserna och anfallet. Allt tyder på att Danny Welbeck spelar från start och att Ashley Young ligger strax bakom, och att Andy Carroll utnyttjas som inhoppare om England behöver lyfta långt mot slutet. Allt tyder också på att James Milner spelar högerytter och förpassar Theo Walcott till bänken. Sen är frågan om Alex Oxlade Chamberlain gjorde tillräckligt mot Belgien för att ha spelat till sig en plats till vänster, min gissning är att så är fallet och att 18-åringen får göra mästerskapsdebut.
Det lär bli ett krig mellan två lag som båda vet att de kan vinna. Så länge England spelar disciplinerat, satsar på kontringar och inte bjuder på misstag kan de vinna. Det är friterad fisk mot fisksoppa, öl mot vin, trekantsmackan mot baguetten, Aston Martin mot Renault och grovjobbare mot konstnärer. En sak är säger, skulle England vinna är det i alla fall en seger för manligheten.
Preliminär laguppställning: Joe Hart - Glen Johnson, Joleon Lescott, John Terry, Ashley Cole - James Milner, Steven Gerrard, Scott Parker, Alex Oxlade Chamberlan - Ashley Young - Danny Welbeck.
England - Frankrike visas på TV4 med start klockan 6.
